Thörn: In the notepad: "HIF har inte bänken för att stå emot"
Change it up...
Kleber Saarenpää valde att ställa upp med en fembacks-linje i dagens match. Det kräver sin man att göra något sådant med 3 matcher kvar av säsongen och inför det som var årets viktigaste match hittills. Skeptikerna kommer säkerligen hävda att det bjöd in Sandviken för mycket i matchen. Personligen ser jag det som anledningen till att Sandviken skapade väldigt lite utifrån bollinnehavet. Det ska även sägas att ett fullt friskt HIF har personalen och sina styrkor i att spela på det sättet, även fast det är låga odds på att Kleber går tillbaka till 4-4-2 mot Örebro.
Det finns en intressant väg framåt med en fembackslinje, då den tar ut det som ofta är akilleshälen med Superettan för HIF, smala anfallsvägar och ett tvång från motståndarna att själva ha bollinnehav. Oavsett vilken division HIF är i nästa år är det ingen omöjlighet att Kleber går över till ett sådant system då han har erfarenhet av spela så sedan tidigare.
The gem...
Återigen var han HIF:s bästa spelare. Återigen var han en stor anledning till att HIF gör två mål idag. Återigen fortsätter Adrian Svanbäck att visa att han utvecklas och har stor potential. Kämpar och sliter, startar anfall, inte lika valpig i duellerna och till sist även en väldigt fin assist. Från Sommaren och framåt finns det ett argument för att han är HIF:s bästa spelare, även om konkurrensen är benhård. Debatten framöver kommer dock inte längre ligga i om han ska spela, utan var han ska göra det. Utvecklas han verkligen som bäst i en ytterkantsroll? Eller ska han få chansen mer centralt? Det börjar bli dags att se på Adrian ur ett långsiktigt perspektiv, för i det kortsiktiga ditot finns det inte längre några frågetecken.
Today's debate
Benjamin Acquah. Du kan inte ta honom ur startelvan. Du kan inte heller förvänta dig att han är 100% framför mål. Det är hårt och säga att HIF:s poängskörd hängde på att Acquah sätter sina tre lägen för det är helt enkelt inte schysst och inte heller baserat på fakta. Sant är dock att han för egen del måste ha högre “hitrate” på sina lägen för att ta sitt nästa steg i sin egna personliga utveckling och karriär. Om det steget sker med HIF har jag debatterat med mig själv i snart två år. HIF:s anfallsspel är så avhängande på Benjamin Acquah att frågan istället bör vara var HIF ska hitta sin offensiva nål snarare än att peka på Acquah som ensamt ansvarig.
At the shallow end...
Sådana här sura poängtapp får alltid alla att hitta sina egna analyser till varför det gick som det gick. “Byte av spelsystem” säger någon och snurrar på sitt ölglas. “Missade chanser” säger någon annan och slår handen i väggen. Min egen analys är den kanske simplaste av dem alla, men landar ändå i att den är baserad på evidens och omständigheter. HIF har inte bänken för att stå emot. Chika Chidi, Hellborg, Rasmussen. Tyvärr är bara verkligheten så krass ibland att spelare ibland inte håller måttet. Uppdraget blev helt enkelt för stort för att den bristande kvaliteten hos dessa individer skulle kunna agera livboj i 15 minuter till.
Tyvärr säger det mer om var HIF är någonstans som organisation än vad det gör om individerna själva. HIF har en startelva för avancemang, men inte en trupp som är av samma kollektiva dignitet. För att HIF ska ta nästa steg krävs det dels föryngring och att spelare byts ut mot Baker Amer, Casper Ljung, Lucas Landgren Persson men även att Dahlberg hittar spets.
Efter det är ingenting omöjligt.
Omöjligt är dock avancemang detta året inte heller.
