Thörn: In the playlist... "Kjellnäs är en Rödblå traktor"
HIF vinner mot Falkenberg hemma med 2-1 ute på Olympiafältet. Det här är i min spelista efter den matchen.
Nä, det råder ingen tvekan om att HIF har sin styrka i sin defensiv. Falkenberg skapade inte jättemycket farliga chanser, även fast de såklart fanns. Det känns närmast surrealistiskt att kunna se en HIF-match och känna sig någorlunda trygg när motståndarna har boll med tanke på hur det har sett ut i HIF de senaste åren. Det som sårar HIF mest är i de tillfällen, man missar i sitt presspel och blir omställda på, då ytorna blir betydligt större och därmed också orosmomenten högre. Detta sker dock mer och mer sällan, även fast det händer, speciellt i takt med trötthetsfaktorn blir större.
Du bör nog likt Aretha Franklin fatta dina händer och be en liten bön för Taylor Silverholt detta året. För visst, HIF:s passningsspel såg marginellt bättre ut än förra veckan och det är väldigt tydligt att utan tempo i passningsspel är HIF motsvarigheten av att sticka hål på en rödblå luftmadrass. Man blir då extremt flata, trubbiga och utan initiativ eftersom bristen på individuell skicklighet gör att det händer väldigt lite. Taylor Silverholt bidrar med ett djupledshot, speed och ytor till sina medspelare på ett sätt som Amar Muhsin och Milan Rasmussen är lika nära som Olympiafältet till månen. Det är såklart hög risk att vara så beroende av en spelare i en fas av spelet, men HIF:s ekonomi har tvingat fram Kleber Saarenpää till att med rödblå bandana spela rysk roulette med Silverholts hälsa i trettio omgångar.
Vad som kommer hända med de sannolika rödblå pågarna i framtiden vet varken jag eller Pete Doherty men det är så tydligt att Ervin Gigovic och Lukas Kjellnäs är de två unga hingstarna som för tillfället driver projektet Helsingborgs IF och ger Kleber Saarenpää och Mikael Dahlbergs projekt med ung influx trovärdighet och stabilitet. Ervin Gigovic är navet på mittfältet, smidig, rör sig över stora ytor och ger HIF så otroligt mycket. Det finns såklart skönhetsfläckar i hans spel, med slarv och onödigheter som bör trimmas bort men som tur är, blir dessa situationer färre och färre till antalet.
Lukas Kjellnäs visar även han fortsatt att han bör ha en startplats 2024. Ett driv, teknik och glöd som gör honom till en rödblå traktor som plöjer fram. Om Ervin Gigovic är diamanten som glimrar mest, är Lukas Kjellnäs dikten som i spelform frambringar mest känslor och intryck. Att känslorna därför får ta sitt uttryck i ett mål och efterföljande glädje bör vara fog nog för Kleber att säga att det är en skymf att hålla honom borta från planen med tanke på den karaktärslöshet som utspelade sig bredvid honom. För om man åberopar tålamod, sans och reson ser jag inte riktigt vad uppsidan är i att hålla honom på bänken.
Heter jag Simon Bengtsson hade jag varit orolig. Inte för att William Westerlund dansade tango som inverterad ytterback i 90 minuter, utan för att William så bekymmerslöst klarade av den roll som Simon Bengtsson fått otaliga chanser i utan att göra särskilt stort intryck personligen. Att Westerlund är så pass stabil defensivt och klarar av att stå emot i huvudspelet är argument som ytterligare läggs på tårtan till att Westerlund den 16 mars 2024 för närvarande ligger närmare att vara en startman säsongen 2024. Det råder ingen tvekan om att jag varit en av Bengtssons största förespråkare och tror fortsatt att det finns en uppsida som är värd att ha tålamod med. Men kanske är det dags att låta Bengtsson känna på verkligheten kontinuerligt i Granqvists bygge? För verkligheten är som man säger: Tuff.
Vi pratar mycket om respekt i dagens värld. Att prata och agera utifrån civiliserade termer. Otaliga gånger har jag läst individer skriva i termer som kanske inte bör upprepas, ibland också om ungdomarna när dessa gör misstag. Kraven är höga här och tycker inte att den kulturen, även om den är hård och kall, ska förändras i det minsta. En av personerna som fått uppleva detta mest är Nils Arvidsson. Jag tycker personligen att kritiken mot honom varit väldigt oschysst, då det känns som att denna härstammar från kritiken mot Joelssons insatser mer än att individer objektivt observerar och analyserar Arvidssons insats.
Det glädje mig därför att Nils Arvidsson var på väg mot en nolla, en väldigt stabil match, framtidsluft, självförtroende och kanske en debatt om vem som egentligen ska stå i Premiären. Det som däremot händer i minut 90 är därför så oerhört respektlöst av en av spelarna anses vara en av de mera seniora och erfarna spelarna i truppen. Att agera så tafatt, så lojt och så likgiltigt att jag personligen hoppas att Arvidsson alternativt Saarenpää själv utkräver Adam Hellborg en ursäkt för sitt agerande.
Det börjar nu brinna i knutarna på allvar för Hellborg. Det är i min bok ingen tvekan att Kjellnäs och Gigovic bör starta framöver, samtidigt som jag hoppas och tror att man allvarligt överväger att plocka in Henrik Bellman för att kunna bredda och agera som mentor åt sina två yngre förmågor. As for Hellborg? R-E-S-P-E-C-T!
Anthony Thörnanthony30694@gmail.com@AnthonyThrn2024-03-16 18:02:22
