Tre säsonger – en Elmander
En av 2000-talets främsta anfallare avslutar spelarkarriären. Vi blickar tillbaka på Johan Elmanders tre säsonger i ÖIS rödblå tröja.
Efter att som 16-åring ha debuterat i Holmalunds a-lag 1997 fick de svenska toppklubbarna upp ögonen för Johan Elmander året därpå. Tillsammans med brorsan Patrik gjorde Johan succé i alingsåslagets Division 2-anfall, och för Johans del blev det bland annat provspel med Auxerre under hösten. Samtidigt ville IFK Göteborg och ÖIS ha hans signatur. De förstnämnda erbjöd ett u-kontrakt, ÖIS ett a-kontrakt.
1999
Valet föll som bekant på spel i Sällskapet, med Erik Hamrén som tränare. När GP inför den allsvenska premiären frågade Hamrén vem som skulle få sitt genombrott i ÖIS säsongen 1999 fick de tre svar: Niklas Löfgren, Valter Tomaz Jr. och Johan Elmander.
– Johan Elmander hade jag aldrig sett, men han är en jättetalang, som har rätt attityd, sa den blivande förbundskaptenen.
Den 11 april avklarades 1999 års rödblå seriepremiär, och tillika Elmanders debut. ÖIS tippades på upptaktsträffen att åka ur serien, men spelade istället ut de regerande svenska mästarna Halmstad. Matchen slutade 1-0 efter mål av Marcus Allbäck. Elmander fick ersätta Joachim Karlsson efter 76 minuters spel, och ett nytt steg i karriären var därmed taget.
I 5-1-segern mot Elfsborg i början av juli kom det första allsvenska målet, samtidigt som Elmander passade på att spela fram Marcus Allbäck två gånger om. Elmander fick mer speltid ju längre säsongen gick, då Joachim Karlsson skadades och inte var tillbaka förrän slutomgångarna. På Fotbollsgalan nominerades han också till ”Årets nykomling”, ett pris som Kennedy Bakircioglü kom att ta hem.
Säsongen blev lyckad, för Elmander men också ÖIS. Fjärdeplatsen var långt över den trettondeplats laget tippats på under upptaktsträffen inför säsongen. I november blev det så dags för förbundskaptenen Tommy Söderberg att ta ut en trupp till ett landslagsläger i Sydafrika. Marcus Allbäck fick då chansen att landslagsdebutera, medan Elmander fick vänta på sin chans. Söderberg såg dock redan då något i ynglingen.
– Elmander är fotbollsatletisk med kontroll och koordination. Jag har aldrig sett ett sådant råämne, sa Tommy Svenssons efterträdare till TT.
När Expressen i december rankade Sveriges 100 hetaste sportstjärnor fanns 18-årige Elmander på 63:e plats på listan, som Ludmila Engquist toppade. Motiveringen: "Av alla nya fotbollsspelare kan Örgrytes unga fynd bli störst eftersom han kombinerar snabbheten, tekniken och fantasin med både kraft och vilja."
2000
Året då Göteborg på allvar var Sveriges fotbollshuvudstad. Med fem lag i Allsvenskan, och två av landets hetaste talanger i form av Elmander och Häckens Kim Källström. Just Elmander var på allas läppar efter debutsäsongen, som innehöll två mål och sex assist på 18 matcher.
När de allsvenska tränarna, i en undersökning av Sydsvenskan, skulle gissa vem som skulle bli ”årets komet” toppade Elmander listan. När de allsvenska spelarna fick frågan av Aftonbladet trodde 25 procent att anfallaren skulle bli ”årets överraskning”. Då hade han redan nobbat ett erbjudande från favoritlaget Manchester United, när Sir Alex Ferguson ringt.
– Det här gör förstås att publiken kommer att hålla ett extra öga på mig. Men själv känner jag ingen press. Jag tycker enbart det skall bli inspirerande att försöka leva upp till de höga förväntningarna, sa huvudpersonen själv till Sydsvenskan.
Redan elva minuter in på säsongen byggde Elmander på den hype som fanns kring honom och Allbäck, genom att servera den senare till 1-0 hemma mot Helsingborg. Om Allbäck snackades det EM-uttagningar. Om Elmander skrev GP:s Mats Härd: ”Jösses så bra”. Svenska Dagbladets Jan Majlard ångrade en tidigare formulering som menade att Elmander är en joker, och konstaterade: ”Elmander är ett ess”. Tommy Söderbergs förbundskaptenskollega Lars Lagerbäck beskrev i Aftonbladet 18-åringen som ”en fullfjädrad allsvensk spelare”.
I april fick Elmander debutera i U21-landslaget, och var inblandad i båda målen i 2-1-segern mot Danmark. Rösterna om att låta honom göra en ”brolinare”, och slå sig in i EM-truppen intensifierades. ”Johan Elmander ska med till EM i sommar”, skrev Expressens Mats Olsson.
Något EM i Holland och Belgien blev det inte, men väl en flytt till det förstnämnda landet. Feyenoord var länge i förarsätet i kampen om Elmanders underskrift, och blev också valet för honom efter månader av spekulationer. Den holländska klubben betalade ungefär 25 miljoner kronor.
Elmander blev kvar i ÖIS, men hösten var inte lika euforisk som de ett och ett halvt åren dessförinnan. Sällskapet åkte ut mot Rapid Wien i Uefacupens första omgång, och i Allsvenskan blev det till sist en mittenplacering. 19-åringen tackade för sig och gav sig iväg på vad som kom att bli ett 16-årigt proffsäventyr.
2017
Åtta klubbar och 85 a-landskaper senare gick kontraktet med danska Brøndby ut sommaren 2016. Det ryktades om en återkomst till ÖIS, men också om klubbar som Djurgården. Beskedet från Elmanders sida drog ut på tiden, och när det kom var det för sent för att få spela svensk fotboll under året. Den 16 september presenterades hemvändaren av Sällskapet, som det första nyförvärvet inför 2017.
Jämfört med när han lämnade 16 år tidigare kom nu en skäggigare och framför allt mer rutinerad anfallare tillbaka till ÖIS-gården. Med ledaregenskaper och en meritlista längre än de flesta svenska fotbollsspelares. I försäsongsdebuten mot Assyriska BK 2017 tog det sju minuter innan målnollan var spräckt.
Seriepremiären kom, hemma mot Varberg, och Elmander kamperade med nye partnern William Atashkadeh på topp. Den då snart 36-årige Holmalunds-produkten fick bollen av Atashkadeh, och såg till att bli matchhjälte i comebacken. ”35-åringen är någon att ta rygg på”, skrev GP:s Mattias Balkander. ”Inte fem plus, men heller inte så långt ifrån”, skrev Aftonbladets Gunnar Bolin. 2-1-skytten var själv mer ödmjuk, när han pratade med GT efter matchen.
– Jag tror att det var hälen jag träffade med. Jag fick en bra passning av William.
Men om drömstarten fick supportrarna att drömma om fornstora dagar blev fortsättningen inte lika munter. ÖIS åkte på flera tunga plumpar, och även om Johan Elmander visserligen alltid gav 110 procent på planen hittade han – likt många lagkamrater – inte alltid rätt spelmässigt.
Med det stjärnnamn han kom hem med var han dessutom hårt ansatt av motståndarna, och hamnade själv i flera diskussioner med domare. Efter sex spelade matcher fick Elmander sin första av två avstängningar under säsongen, för att ha tilldelats tre gula kort.
Kontraktet, som initialt endast skrevs över vårsäsongen, var på väg att löpa ut. Men i juni meddelade ÖIS att det förlängts med ett och ett halvt år. Elmander var, likt många supportrar, nöjd.
– Det känns väldigt, väldigt roligt. När jag skrev på här första gången lade Örgryte upp ett väldigt bra upplägg. Vad klubben ville satsa på och det känns som att man står fast vid det och då kändes extra intressant att fortsätta vara med på resan. Att få vara med på någonting, ÖIS ska upp till allsvenskan, sa han till klubbens hemsida.
Med knappt halva säsongen var ÖIS uppe och nosade på en allsvensk kvalplats. Men raset kom, och det rejält. Tränaren Marcus Lantz sparkades efter hård kritik och ÖIS kom till höstderbyt mot GAIS med en seger på de nio senaste matcherna. Då var oturen framme för Elmander, som sträckte baksidan och tvingades av planen efter 28 minuters spel.
Efter att ha missat ytterligare fyra matcher var Elmander tillbaka inför säsongsavslutningen, där kontraktet skulle säkras. Men Sällskapet hade det fortsatt svårt, och trots ett Elmander-mål i den sista omgången mot Värnamo hamnade laget i negativt kval.
Nickmålet mot Värnamo kom att bli det sista i anfallarens framgångsrika fotbollskarriär. I det första kvalmötet med Mjällby fick han en smäll mot ögat, som svullnade upp rejält. Men det var inte det som tvingade honom att avstå returen, utan en sträckt baksida. Istället fanns hans med på bänken, la armen om 17-årige Mohamed Said under halvtidvilan, och fick fira en euforisk kvalvändning arrangerad av Said på Gamla Ullevi.
Återkomsten blev inte vad Elmander och supportrarna hoppats, men klubbkänslan, inställningen och målen kommer alltid att finnas med i ÖIS fotbollshistoria. Det blev tre säsonger i Sällskapet. Tre säsonger att minnas.
