Helsingborg - Örgryte
2 - 3

Trenderna är brutna - ÖIS är segrare igen!

En sex matcher lång svit är till ända. En 20 år lång svit utan segrar på Olympia likaså. ÖIS är ett vinnande lag igen, och det är ett trendbrott i dubbel bemärkelse. Här är fem tankar från en underbar seger.

En ny typ av mentalitet
Redan från minut ett syntes det att det var ett ÖIS som hade bestämt sig. Det var en attityd jag inte sett på länge. Trots att Helsingborg inledde kvickast tycker jag att ÖIS spelare visade en inställning och vilja att göra jobbet. De gick in för varje duell, de tog de där extra löpmeterna, och de var beslutsamma i både de offensiva och defensiva straffområdena.

Kanske var det nyförvärven i Kevin Holmén och Villiam Dahlström som satte takten. Inledningsvis tycker jag de båda visade en typ av desperation som jag tycker saknats i ÖIS, och som sedermera smittade av sig på hela laget. Mentaliteten höll sedan i sig matchen igenom, ända till sista bollen var slagen. Det trots motgångar i form av både straffmiss och baklängesmål i 85:e. I min bok var det just sagda inställning och desperation som i mångt och mycket låg bakom första segern i Helsingborg på två decennier.

En glödhet kombo på hörnor
De senaste åren har ÖIS varit förtvivlat oförmögna att få bollen i nät på fasta situationer, i synnerhet på hörnor. I år har effektiviteten varit lite bättre, men i afton blev det proppen ur. Linus Tagesson och hörnläggaren Kevin Holmén visade sig vara en glödhet kombo, som kan komma att bli ett viktigt vapen i höst.

Holmén känsliga vänsterfot levererar två gånger om en hörna som, till skillnad från så många gånger innan, faktiskt var farlig. Två gånger om var sedan Tagesson framme och skickade in bollen i nät. Först trycker han in bollen efter att Daniel Paulson nickat ner den mitt framför mål. Sedan nickar han in 1-2 målet från nära håll. Utöver målet räddar Tagesson bland annat en boll på mållinjen, och har under den senaste tiden utvecklats till en av seriens bästa ytterbackar.

Träff på nyförvärven
Kevin Holmén har spelat 180 minuter i ÖIS-tröjan. Villiam Dahlström har spelat 90. Än så länge är det tidigt men hittills har utdelningen från de båda nyförvärven varit mycket bra. Kevin Holmén har förutom hörnorna, levererat bra i såväl duellspel som passningsspel. Det jag imponeras mest av är hans duellspel, där han gång på gång vinner bollar som annars kunnat bli farliga lägen för Helsingborg.

Det andra nyförvärvet, Villiam Dahlström, går in efter en vår med blott två inhopp i Allsvenskan, och visar direkt att han kommer att bli nyttig under hösten. Han visade sig vara väldigt användbar i uppbyggnadsspelet, och fördelade bollar i offensiven på ett sätt som de andra som i år spelat nia inte riktigt lyckats med. Att han dessutom kröner debuten med att, på ett iskallt sätt, rulla in segermålet i minut 93, det är ren och skär klass. Jag hoppas att både Kevin och Villiam fortsätter på den inslagna vägen. Isåfall blir de våra bästa sommarvärvningar på bra länge.

Noahs lyft i nya rollen
Ifjol öste Noah Christoffersson in mål för Torns IF när han vann skytteligan i Ettan Södra. Då gjorde han det genom att utgå från en ytterposition. Under sin första vår i ÖIS har han istället utgått från rollen som nia, och även om han inte varit dålig är känslan att han kunnat få ut mer. Ofta har han kommit felvänd, och även om han faktiskt gjort fyra mål, har han inte riktigt lyckats skapa så mycket som man önskat.

Ikväll valde Jeffrey att flytta ut Noah på vänsterkanten, och vilket effekt det blev. Från sin nya position var Noah ett ständigt hot i offensiven. Istället för att som tidigare komma felvänd och fastna, kunde han nu driva med sig bollen och skapa offensiva chanser på ett helt annat sätt. Han kunde utnyttja sin snabbhet mer effektivt än tidigare, vilket ju faktiskt var det som låg bakom segermålet. I sin nya roll visade Noah vilken fin lirare han är, och förhoppningsvis kan han lyfta sig rejält under hösten med en utgångsposition från kanten.

Dubbla trendbrott att ta med sig
Inför dagens möte hade ÖIS sex raka matcher utan vinst. Känslan blev inte direkt bättre när jag kollade igenom historian mot Helsingborg, och insåg att senaste segern mot skåningarna kom hemma 2009. Senaste seger på bortagräs? 2003. 20 år hade alltså gått utan seger i Helsingborg, men nu bröts alltså både en och två trender.

I segerruset är det givetvis lätt att glömma att vi trots vinsten fortfarande befinner oss i en prekär situation, och kanske kan vi alla tillåta oss att glömma det för en kväll. Men, vi befinner oss trots allt på negativ kvalplats och jobbet är långt ifrån över. Nu kan vi dock sluta älta en lång rad av förluster, och istället plocka med den positiva energi vinsten gett och bygga vidare på den. I den smått ofattbart jämna Superettan är det fortfarande bara sex poäng till femteplatsen, och fyra till sjundeplatsen. Kan vi skapa ett momentum finns många platser inom räckhåll.

Det är en lång väg kvar att vandra, men förhoppningsvis kan kvällens seger fungera som motivation inför den långa hösten som väntar. Hur som helst är det kvällar som denna som gör livet som ÖIS-are värt det. Ikväll är det så skönt å va ÖIS-are!