Krönika: Tåget går vidare
Drömläget missades - men två matcher återstår i turneringen.
Så var EM-premiären mot England avklarad. Stämningen i Kielce var under fredagen på topp och ett massivt följe gjorde sitt bästa för att bära fram det svenska landslaget denna dag. Det laddades upp på varje krog, ölen dracks för fulla muggar och solen sken på alla gulklädda människor.
Marschen till arenan var oslagbar (se video nedan). Ett enat gult och blått tåg med siktet inställt på guld där första anhalten hette Kolsporter Arena. Inte ens en störtskur en timme innan avspark fick de svenska fansen att tystna i Polen. Vi sjöng, sjöng och åter sjöng. Väl inne på arenan ekade "Sveeerige", "stå upp för gul och blå" och en sång med lite mer internationell touch till dagens motståndare: "go home to your ugly wives", tre låtar som gick på repeat.
Men så skulle det spelas fotboll också, en premiär med två ansikten.
I första halvlek var England det bättre laget. De tre lejonen såg tyngre, starkare och snabbare ut. De tog sig fram på kanterna med självsäkerhet och snurrade upp både Linus Wahlqvist och Adam Lundqvist på läktaren. Anfallsesset Tammy Abraham hade sina chanser men edgen saknades - turligt för svensk del.
Sverige spelade inte speciellt bra, det gick långsamt och passningarna var slarviga. Melker Hallberg slog bort mycket i början men växte in i matchen ju längre den led. Bland de bättre i Sverige var kapten Kristoffer Olsson som med sitt smarta fotbollstänk försökte och slog väl avvägda passningar. En spelmotor som blev tryggare och bättre för varje minut. Även mittbackslåset Une-Larsson och Dagerstål kändes kompakta.
Simon Tibbling var farlig när han kom rättvänd och centralt in i banan. Många anfall gick genom honom i andra halvlek och hade Carlos Strandberg varit lite mer effektiv hade han satt sitt fina läge strax efter att han byttes in. Och kanske sprungit ifrån England-backen om han varit lite mer matchtränad.
Blågult skulle få ett gyllene läge att avgöra detta. Den gula väggen jublade när domaren pekade på straffpunkten och mobilkamerorna plockades fram ur byxfickorna för att förgylla det tänkta drömscenariot. Undertecknad var också inställd på mål - men min resekompanjon satt still i sin stol och skakade med huvudet, hans bestämda känsla var att detta inte skulle gå vägen.
Resekompanjonen fick rätt.
Linus Wahlqvist slog en fruktansvärt tam straff och alla svenska supportrar satte skrattet i halsgropen. Även några med Wahlqvist-tröjor (familjemedlemmar?), ett par bänkrader högre upp, suckade precis som hela den gula väggen Tungt, bittert och väldigt onödigt var den samlade känslan direkt efteråt. Det brukar sällan vara bra när den som blir fälld tar straffen, en historia som upprepade sig även denna kväll.
Plusset går till alla svenska fans som skapade en stämning värdig tre poäng. Vi har ägt Kielce sedan i onsdags och imorrn går tåget vidare till Lublin.
Det kommer en morgondag, det vet fansen, Linus Wahlqvist och alla andra om. Vi tar nya tag och drömmen om ett guld lever trots allt. 0-0 mot England känns bittert, men det är också en poäng som kan bli avgörande för vidare avancemang.
*** *** ***
