Säsongen under lupp: Del 3, Vad händer härnäst?
Redaktör Sundström minns, glömmer bort och blickar framåt när Umeå FC: s Superettansejour 2012 hamnar under lupp i en artikelserie över tre delar.
Det har gått ett tag sedan uttåget nu. Saker och ting har börjat smälta. Men det lindrar inte det faktum att Umeå FC slutade sist i tabellen och trillade ur Superettan. I en artikelserie på tre delar blickar jag tillbaka och minns sådant jag vill minnas och sådant jag vill glömma. Dessutom en titt in i framtiden och vad som händer härnäst.
Del 3: Vad händer härnäst?
Det var det. Superettan 2012. Ett ettårigt äventyr. Nu tillbaka till Division 1 Norra. Tillbaka på ruta ett. Mycket har hänt sedan den där avslutande betydelselösa matchen mot Assyriska. Jag själv har varit iväg och sett en cykelspark i mål från 30 meter och ett annat Norrlands-lag trilla ur Allsvenskan. I Umeå har Ali Jasim deklarerat att en fortsättning i Umeå är uteslutet. Detsamma gäller den ene huvudtränaren Stuart Gibson. Fredrik Wennebro har också hunnit med att prisas som årets spelare i Västerbotten. Av bara farten har en sportchef också försvunnit.
Och det är så det ligger till just nu. Nu handlar det om att blicka framåt för Umeå FC. Klubben ska ju tillbaka till Superettan. Frågan är bara när. Mycket hänger på sponsorerna. Ordförande Torbjörn Bergmark har deklarerat att klubben behöver ett ekonomiskt tillskott för att på allvar kunna hota om en uppflyttning till Superettan. Men först och främst måste en ny sportchef införskaffas. Ordförande Anders Svensson säger att det är på gång. Men det måste ske fort nu. Tid är pengar. Och genom att anställa en ny sportchef inom kort vinner UFC mycket tid.
Sedan måste organisationen klargöras. Stuart Gibson är redan borta. Fortsätter Örjan Andersson som ensam huvudtränare eller lämnar han också skutan? Detta måste bli färdiggjort. Det har ryktats om att Daniel Bäckström, för tillfället ansvarig för klubbens U19-lag, ska få en assisterande roll bakom Örjan. Många har reagerat på det faktum att detta är den avhoppande sportchefens son. Personligen har jag ingenting emot detta. Bäckström är ung, ambitiös, kunnig och kan säkert bidra med nytänkande. Dessutom skulle det innebära mer tydliga roller än vad fallet var med Gibson/Andersson, något jag tror skulle underlätta arbetet.
När organisationen är klar måste spelartruppen börja ses över. Det är då Silly Season kan inledas på allvar. Det finns onekligen en hel del spännande namn i länet (Kim Lundmark, Mariehem och Leo Englund, Skellefteå FF t.ex.) som borde övervägas. Dessutom knackar spelare från ungdomslaget på dörren till en permanent A-lagsplats (Axel Fällman, m.fl.) Uppflyttning av Daniel Bäckström i hierarkin skulle dessutom underlätta övergången från ungdomslag till seniorlag avsevärt. Annars handlar mycket om vilka spelare som lämnar. Det är ingen högoddsare att GIF Sundsvall och nyuppflyttade Östersunds FK är och hugger i någon av UFC: s spelare. Karl Morten Eek och Adam Chennoufi har b.la. tvekat en del i medierna kring en fortsättning i UFC. Det gäller att försöka kontraktera spelarna så fort som möjligt. Fredrik Wennebro och Danny Persson känns som två spelare att prioritera högt när det kommer till ett nytt kontrakt. Sedan måste bit efter bit sättas på plats i pusslet.
Säsongen blev inte så rolig som vi hade hoppats på. En sistaplats och degradering svider. Men visst finns det ljusglimtar att ta med sig. Och tillskillnad från förra gången, 2006, som UFC trillade ur Superettan så känns det denna gång som att klubben har något att bygga vidare på. Spelarna och organisationen kring kan lägga ett års Superettan-erfarenhet på meritlistan vilket kommer vara stärkande i framtiden. Jag är övertygad om att spelare som kanske inte fått jättemycket speltid men likväl fått sina minuter i år såsom Joel Burström och Simon Mårtensson har gått rejält stärkta av säsongen och förhoppningsvis kan bli ännu bättre nästa säsong (såvida de stannar).
Vad som händer i framtiden är oklart. Det finns frågetecken för ekonomin och huruvida klubben ska kunna göra en satsning på en återkomst. Jag längtar redan tillbaka. Superettan må inte vara världens mest glamourösa serie. Men som jag varit inne på under året så är det skilda världar mellan Superettan och Division 1.
Säsongen har ändå bevisat att Umeå ska ha en klubb i Superettan. Det finns intresse i staden och det finns en klubb som vågar släppa fram egna produkter samt vågar spela en offensiv fotboll. De domare, journalister, spelare, tränare, supportrar och annat folk jag pratat med under årets gång har nästan samtliga haft en positiv syn på Umeå FC. Några har gnällt på att det är långt borta och att det är kallt i Umeå, men dessa är i klar minoritet. Faktum är att de allra flesta, jag inkluderad, har varit rörande överrens om just detta: Umeå FC hör hemma i eliten.
Vi ska tillbaka!
