Ur den djupa dyn och upp i den höga skyn
Det var inte länge sedan som Norrköping var på väg att åka ur allsvenskan och vi var ett allsvenskans formstarkaste lag. Det var sex år sedan och igår blev vi uppläxade av Norrköping som har blivit ett topplag. Förutsättningarna finns där för oss att göra något liknande men om vi vill bli som Norrköping så är det också dem vi måste lära oss utav.
"Örnen svävar högt i skyn, Peking krälar djupt ner i dyn"
Detta var budskapet på tifot Örebroarna hade med sig till Norrköping 2014 inför säsongens näst sista match.
Tiderna var mycket annorlunda, ÖSK kom med åtta segrar på de tio senaste matcherna då Marcus Pode, Alhassan Kamara och Daniel Sobralense lekte med försvaren i allsvenskan.
Norrköping var däremot inblandade i bottenstriden och var tvungna att vinna för att klara sig kvar i allsvenskan.
Matchen slutade 2-0 till IFK Norrköping efter mål av Christoffer Nyman och Emir Kujovic. Ingen visste då att det lag som varit på vippen att åka ur skulle vinna allsvenskan året därpå och bli en utmanare till guldet varje säsong därefter.
Den vägen tog Peking efter ett uruselt 2014 som höll på att sluta med en nedflyttning till superettan, vilken väg tog ÖSK?
ÖSK inledde 2015 med att ta sig till cupfinal men den stora stjärnan, "Crespo" Kamara skadade sig på försäsongen och hans frånvaro märktes då ÖSK inledde allsvenskan uselt. Dessutom förlorade vi också den där cupfinalen mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi, ett smärtsamt minne för många av oss.
Visserligen vände det på hösten för ÖSK, Martin Broberg och Astrit Ajdarevic kom in och ännu en gång fick vi sett ett svartvitt segertåg i allsvenskan som slutade i en niondeplats. Bättre än nionde plats har vi inte presterat sedan dess. Visst, vi har inlett serien på ett bra sätt både 2016 och 2018 men har aldrig lyckats få ihop en hel bra säsong.
Sedan det där mötet på Parken 2014 har Peking däremot gått och blivit ett stabilt topplag som inte kommit sämre än sexa. En del av detta är som en följd av att de har satsat på unga talanger och sålt dem dyrt samtidigt som vi inte hade någon röd tråd att tala om i vår värvningsstrategi förrän ett år tillbaka.
Innan denna tidpunkt fanns det inte mycket strategi i våra värvningar. Alexander Axén försökte locka hit anfallare som var ur form för att sedan försöka få ut maximalt av dem, något han lyckades göra med Martin Broberg, Astrit Ajdarevic och Daniel Gustavsson. Sen finns det spelarna han inte lyckades med som Ferhad Ayaz, Victor Sköld och Michael Omoh.
Om vår sportchef hade någon värvningsstrategi går ej att säga. Kanske minns ni lånen av Michael Seaton och Divine Naah som inte ledde någonvart eller varför inte värvningen av Damien Plessis, den välrenommerade mittbacken som mest liknade ett avvecklat tankfartyg ute på planen. Det var en mix av misslyckade lån, provspelare efter provspelare och några enstaka värvningar som var bra som till exempel Robert Åhman-Persson och Brendan Hines-Ike.
Det är först under Axel Kjälls tid som tränare och framförallt som manager som en kan hitta en värvningsstrategi. Om jag minns det rätt sa han något i stil med: "Vissa spelare värvas för att stanna och andra för att säljas vidare" till NA eller någon annan tidning. Om en försöker dela upp värvningarna de senaste fönstren efter dem orden går det att se detta.
Spelare som Erik Björndahl, Martin Broberg och Agon Mehmeti kan läggas in i den första kategorin, det är spelare som ska vara här under en längre tid och leverera kontinuerligt. Spelare som Jake Larsson, Dennis Collander och David Seger kan läggas in i den senare kategorin, de ska bli bättre och bättre och sedan säljas vidare. Det går alltså att se hur hans ord stämmer överens med hur klubben värvar.
"Men varför detta prat om Peking och värvningsstrategier?" Frågar du dig kanske. Jo, därför att IFK Norrköping är den typ av klubb vi borde se och lära utav. Titta på hur de jobbar med ungdomar, titta på värvningarna dem gör, titta på summorna de säljer för och se vilken vilken framgång det lett till.
Förutsättningarna hos föreningarna ligger ändå på ungefär samma nivå. Norrköping är en mellanstor stad, precis som Örebro men är Örebro större. Båda städerna har gott om fotbollslag i de lägre divisionerna med bra ungdomsakademier och där har Örebro fler klubbar att plocka ifrån och låna ut till. Dessutom har båda lagen bra ungdomsakademier och har ungefär lika många egna produkter i sina a-trupper.
Det finns många likheter i förutsättningarna för båda lagen men utförandet har varit vitt skilda lagen emellan. Norrköping må vara mindre men det är Peking som dominerar i stan, mycket tack vare guldet 2015 men innan dess fanns det inte mycket konkurrens. Visst finns Norrköping Dolphins och Vita hästen men de är inte i närheten av stadens stolthet IFK. Samtidigt måste ÖSK konkurrera med Örebro Hockey om rampljuset och där har Örebro Hockey tyvärr gått om.
Peking har fått ut mycket mer av talangerna som de flyttat upp i A-truppen genom åren, samtidigt som vi inte fått ut lika mycket av våra genom åren. Om vi tittar vi tillbaka då kan vi se att det aldrig blev något av Christer Lipovac, Adam Bark eller Jonathan Lundberg i den svartvita tröjan. Däremot lyckades Peking sälja spelare som Alexander Fransson, Linus Wahlqvist och Arnor Sigurdarson för flera miljoner samtidigt som vi lyckades få kaffepengar (i jämförelse) för Brendan Hines-Ike, Jacob Rinne och Alhassan "Crespo" Kamara.
Det är som sagt först det senaste året som vi fått se någon sorts strategi ta form i ÖSKs arbete. Avtal med de lokala klubbarna har tecknats för att ge våra talanger speltid, likt det Peking gjort med Sylvia. Unga talanger värvas och flyttas upp från akademin för att förhoppningsvis ge avkastning senare, precis som Peking gör.
Vi har precis börjat inleda ett långsiktigt arbete som förhoppningsvis kommer resultera i att klubben utvecklas och tar vara på de gynnsama förutsättningar som ändå finns i och runt staden.
Men är Axel Kjäll den som bör ha rollen som huvudtränare? Jag är tudelad i denna fråga. Försvaret har blivit bättre i år och där verkar Vitor Gazimba ha haft stort inflytande samtidigt som vår offensiv inte funkat men det ska sägas att vi bränt många fina chanser i år. Chanser som vi inte skapade förra året, värt att påminna sig själv om det.
Ännu en gång ska jag dra en parallell till Peking. Janne Andersson anställdes av Norrköping inför säsongen 2011, då slutade laget på en trettondeplats. Säsongen efter kom de femma tack vare Gunnar Heidar Thorvaldssons målskytte. De två följande säsongerna kom de nia och sedan klarade de sig kvar med nöd och näppe 2014. Trots de negativa säsongerna 2013 och 2014 fick Janne Andersson ändå förtroendet att fortsätta leda laget. Kanske borde vi även ge Axel chansen trots att det gått knackigt för oss de senaste åren.
För inte trodde vi att Janne Anderssons Peking som vi hånade 2014 hade en strategi som skulle betala av sig redan året därpå och den skulle fortsätta betala av sig under åren som följt. För just nu är det IFK Norrköping som svävar högt i skyn och vi är det lag som krälar djupt i dyn.
Om vi vill bli ett topplag då bör vi se och lära utav det som IFK Norrköping gjort och satsa på långsiktiga strategier. Vi ska bli som IFK Norrköping en dag, vi ska fostra egna talanger, värva lovande spelare och utmana om medaljer år efter år. Jag tror att när supportrarna till Norrköping blickar tillbaka på 2014 då ser dem det som året då resan till toppen började för dem, även om det höll på att sluta illa. Men vem vet vart vi kommer vara som klubb om sex år när vi väl blickar tillbaka till det konstiga året som var 2020.
Jag tror att om vi fortsätter på det inslagna spåret då kommer vi blicka tillbaka till säsongen 2020 som säsongen då vi påbörjade vår resa från botten till toppen. För precis som Norrköping har vi en strategi som vi följer, det gäller bara att vi tror på den och även de personer som ligger bakom den.
Då kommer vi blicka tillbaka till säsongen 2020 som säsongen då vi krälade ur dyn vi försatt oss i efter flera kortsiktiga och strategilösa år under Axén och Sköldmark. Då kommer vi se att 2020 var året då vi höjde våra blickar och påbörjade vår resa mot skyn, för att aldrig återvända ner till dyns djup igen.
Vem vet, kanske betalar vår strategi av sig redan nästa år.
Men just nu måste vi hålla ut och hålla ihop, säsongen 2020 är långt ifrån över.
Just nu är vi fortfarande i dyn men våra blickar är fästa i skyn även fast vi inte är där.
Än.
