-
-

Usel laginsats och torsk i Göteborg

Giffarna gjorde på lördagen sin sämsta insats för året men kom undan med förlust med endast 2-1. Spelarna, tränarna, laget och föreningen har en del att fundera på. Det krävs mer än en rejäl uppryckning för att GIF Sundsvall ska spela allsvenskt 2020. Det krävs något slags mirakel.

Jag noterade Halmstad 2005 på mitt papper i halvtid. Den gången genomförde spelarna en protest mot tränaren, ställde ut skorna och förlorade 0-6. Eftermiddagens match ingen protestaktion men en nästan lika blek insats som märkligt nog till slut blev siffermässigt jämn. Spelmässigt jämn var den aldrig. Lagprestationen fullkomligt under isen och individuellt så många undermåliga insatser att det känns som jag måste hålla igen för att inte bli taskig. Jag utgår från att andra kommer ta fram storsläggor ändå och några har säkert redan varit i mamma och pappas linneförråd och snott ett lakan för att sända ett budskap till omvärlden vid nästa match.
 

Göteborg klev, som väntat, direkt upp i hög press och GIF hade, som väntat, ingen chans att komma ur den på något sätt. Men det var ändå ännu blekare, mer tafatt och uppgivet än jag trodde. Igenom hela matchen hade Göteborg grillen tänd men drog upp och ned på temperaturen. När de ville och  klev på vann de bollen och ett hål, en avgrund stor som en borttappad fotbollsdröm, uppstod framför vår backlinje där Göteborgarna lekte på vår bekostnad. Gång på gång. Kharaishvili, Yusuf, Eriksson, Erlingmark. De kom rusande med näsan mot vårt mål med långsamma gultröjor på behörigt avstånd, aldrig i närheten av händelsernas centrum.
 

Moreno placerades av någon anledning centralt på mittfältet och det gick inget vidare. Han har många kvaliteter men snabbhet och teknik är inte någon av dem. Matchen igenom gav han efterkälken ett nytt ansikte. Men han var i gott sällskap, det var verkligen ingen utespelare som kom upp i en nivå som är anständigt i allsvenskan. Bata hamnade på en kant, det såg ut som det var meningen och bra gick det inte. Han har slagit felpass förut men idag gick inget rätt. Juanjo hamnade aldrig där han skulle, det var bara Moreno som märktes på mitten och det var inte i positiv bemärkelse. Och Tamimi, ja inte är han i form inte. Och Wilson fick tag på inget, minst av allt någon boll.
 

Till slut är det faktiskt bara två missöden på fasta situationer som leder till mål. Det som Giffarna sägs ha tränat extra på. Den första på en hörna som Tamimi gav bort och den andra på en frispark som domare Sjöberg hittade någonstans i sina vildaste fantasier. Det spelar mindre roll nu hur de kom till, men däremot är det alarmerande hur försvarsspelet fallerade vid båda dessa tillfällen. På det första stannar halva backlinjen medan den andra faller vilket lämnar tre Göteborgare fria och den nicken kan inte ens Eskelinen ta. På den andra rinner en låg frispark rakt igenom åtminstone tre Giffare och i den sista zonen dyker bara en motståndare upp och ingen annan. Svårbegripliga misstag.
 

Ja, det är bara två gånger det blir mål och det har sällan varit lättare att utse matchens lirare. William Eskelinen spelade för sitt kontrakt i en ny liga och han spelade som i trans. Han klistrade närskott, han plockade inlägg och boxade hörnor, han stoppade frilägen och självklart tog han en straff. Den tredje straffräddningen på fyra försök i år och det kändes inte som att han kunde undgå att rädda. Det är bara att önska William lycka till i Danmark eller vad det nu blir, han är redo för större uppgifter i lag där han inte måste göra 25 idioträddningar per match för att det ska kunna bli poäng.


Jag trodde ett tag att Eskelinen även slog passningen till den sena reduceringen men Moreno är nog på den och nickskarvar till friläget som Wilson sätter upp i nättaket. Man brukar ju säga att man ska ta med sig det positiva och i det här fallet skulle det väl vara målet och att laget gjorde något slags ryck sista fem minuterna. Men nä, den här gången vore det bedrägeri att försöka hitta något att dölja denna genomusla insats bakom. Ta det som den femmålsförlust det borde ha blivit.
 

En av de minst hopplösa utespelarna, Eric Björkander, var obegripligt nog den som fick kliva av när Omeje skulle in för att ändra matchbilden. Och när sedan Alexander Blomqvist gick sönder igen fick 17-årige Jesper Carström debutera, han kommer vi få se mer av. Gracia såg också ut att behöva byta ett tag men bet ihop. Matchen slutar med en trist stämning när både Tamimi och Omeje verkar göra vad de kan för att bli utvisade. Att Tamimi klarade sig undan sitt andra kan han tacka domare Sjöberg för. En klassisk ”leta efter gula och inse att spelaren redan har en varning och ångra sig”
 

Så vad nu, GIF? Kommer några spelare tillbaka från skada? Kommer det några nya spelare in? Kommer tränartrojkan försöka ruska nytt liv i det här genom några nya idéer innan det här är för sent? Just nu talar allt, allt, allt för superettan 2020.

Hugo von Zeipel2019-07-06 20:03:14
Author

Fler artiklar om Sundsvall