Boisabagen: Utblick Halmstad
Idag blickar bloggen söderut mot de senaste dagarnas händelseutveckling i den halländska residensstaden Halmstad! Men kopplingar till Varbergs BoIS finns så klart också.
Magnus Haglund fick till slut lämna posten som huvudtränare i Halmstad. Ett beslut som ändå kom lite oväntat för mig, för jag trodde nog inte riktigt att HBK-styrelsen “hade det i sig”. Men till sist blev väl pressen för stor och resultaten för dåliga helt enkelt. Personligen har jag aldrig riktigt gillat Haglunds tränarfilosofi som jag tyckt stått för en övertro på rutin, en överdriven “kontinuitets-ambition” och en ovilja att förändra. I mina ögon en ganska feg filosofi.
Ur det perspektivet kändes det som en uppfriskande fläkt när Jocke Perssons Varbergs BoIS svepte in i allsvenskan och under några år gjorde bättre resultat än Haglunds HBK med ett helt annat tankesätt. Med en satsning på unga oetablerade spelare, mod att ge dem rejält med speltid och en stor taktisk skicklighet, både vad gäller att förändra en matchbild och “hantera spelschemat”. Faktorer som i och för sig kanske var en förutsättning för att en klubb som Varbergs BoIS skulle lyckas?
Nu kan man så klart invända att Varberg inte är kvar i allsvenskan men det är Halmstad. Men detta kan också ses i perspektivet att HBK med sina 55+(lite som jag ju) säsonger i allsvenskan och 4 SM-guld trots allt är en betydligt större och traditionstyngd klubb än Varberg. Men trots det hördes Magnus Haglund ofta beklaga sig i media (läs:HP) över bristande ekonomiska resurser i jämförelse med storklubbarna. Fastän då mindre lag som till exempel Varberg, Mjällby, Värnamo och Degerfors lyckades bättre.
Sedan Halmstad för första gången på 19 år trillade ur allsvenskan 2011 har man heller inte överträffat Varbergs bedrift på 4 raka allsvenska säsonger.. Men nu får nye tränaren Johan Lindholm (36) chansen att hålla HBK kvar med en enligt egen utsago helt annan strategi än den som Haglund stått för. För där det känns som om Haglund bara blivit allt mer defensiv med åren i kombination med ett försämrat spel säger sig Lindholm vilja vara mer “framåtlutad” med sitt HBK.
Och kanske även satsa lite mer på yngre talanger från HBK:s erkänt dugliga akademi? En väg som jag tror är ett måste för att klubbar som Halmstad och Varberg ska nå framgång. Med tillägget att det i Varbergs fall i första hand kanske handlar om att fynda yngre spelare från lägre divisioner eftersom akademin ännu inte nått tillräcklig nivå. Lindholm har också en bakgrund från Halmstads ungdomsverksamhet och hade till och med i måndags titeln “Utvecklingschef”, så tanken känns inte direkt långsökt.
Invändningen mot Lindholm kan ändå vara att det känns lite “Igor Krulj 2017” över det hela. Det var då en oerfaren 29-åring från Tvååker fick ansvaret att hålla Halmstad kvar i allsvenskan efter att Janne Jönsson entledigats från sin post. Det är som om Victor Salwén säsongen ut skulle fått ansvaret för BoIS efter att Tobias Linderoth “sade upp sig”. Fast ytterligare en nivå upp då i Lindholms fall. Inte heller Jens Gustafsson lyckades klara HBK kvar när han kom från ingenstans 2011, men då så klart med ett betydligt sämre tabelläge än det Johan Lindblom erbjuds idag. På längre sikt har ju också Gustafsson visat sig som en mycket bra fotbollstränare.
Lösningen är möjligen en följd av att HBK begränsas av att man ska betala lön till Magnus Haglund i drygt två år till eftersom klubben av någon anledning förlängde tränarens kontrakt redan i våras. För en utomstående är det svårt att förstå stressen med det beslutet. För det är ju inte så att Haglund på senare år känns som ett särskilt hett tränarnamn i fotbollssverige utan snarare någon som stod för en ganska omodern spelidé. Och lärde man inte något av den tidigare förlängningen 2021, en säsong som slutade med att Halmstad till slut trillade ur allsvenskan?
Bland det sista Haglund gjorde var också att värva in “30-plussarna” Blair Turgott och Jesper Westermark till anfallet. Två spelare som förutom att de känns “over the hill” kan stå i vägen för klubbens yngre talanger. Alternativt, som Haglund, bara lyfta lön 2026 ut men utan chans till framtida avkastning för Halmstad. Värvningarna symboliserar väl också lite de epitet jag benämnde Haglunds tränarfilosofi vid i artikelns inledning. Och som i förlängningen också blev hans fall?
