Vad kan JAG göra för ÖSK?
Svartvitt fick ett mejl från Daniel Fristedt som skickat in tre texter till oss. Vi på redaktionen tycker att det är kul med sådana initiativ och väljer därför att publicera dem alla i sin helhet. Den första är en krönika på temat om vad jag som supporter kan göra för ÖSK? Vill du skicka in en text? Mejla oss på svartvitredaktion@outlook.com
3412 åskådare hemma mot Östersund. Det är för dåligt enligt vissa skribenter på Svartvitt och jag är beredd att hålla med. Sedan pekas det finger. Mot klubben, marknadsföringen, spelet, vädret och att korvkön ringlar sig lång. På forumet har vi en rad anledningar till varför läktaren ekar tomma på sina håll. Undertecknad tror framförallt att det beror på avsaknaden från Nordin Gerzics publikfriande hästsvans från 2008.
Den senaste tidens diskussioner på forumet har kretsat kring publiken och vad Örebro SK gör för fel när det gäller att locka mer publik till matcherna. Min favorit handlar om att klubben behöver ”få tillbaka medgångarna” – kan någon berätta för mig vilken medgång det är som dessa medgångare medgångar på? Segern i Eksjöhuscup där Åmmeberg besegrades med 14–3 i finalen 2018? Den ribban ruckar en inte på hursomhelst!
Jag blev däremot intresserad av att vända på frågan. Vad kan jag göra för klubben?
Jag tog därför kontakt med två profiler. Sandra Almqvist, marknad- och evenemangsansvarig för ÖSK Fotboll. Samt Erik Wärlegård, en av Örebros största supporterprofiler. I deras separata intervjuer så har jag bara valt ut en del som de berättade om. Sandra Almqvist berättade mer om olika projekt, vilket genomslag som det fått och spännande statistik. Erik Wärlegård likaså, den mannen borde för övrigt ha en egen morgonpodd. Tänk att vakna och äta frukost till ljudet av hans stämma? Magiskt.
I samtal med bägge insåg jag vilket brinnande engagemang som de har för Örebro SK. Jag är också tacksam för att bägge tog sig tid. Den här gången, istället för att peka finger, så gör jag det framför en spegel och synar mig och mitt eget supporterskap.
Handen på hjärtat. Jag har inte sett en enda hemmamatch live i år. Jag bor i Göteborg. Jag streamar matcherna tillsammans med min dotter. Hon är fyra månader gammal och mer intresserad av att tugga på fjärrkontrollen än själva matchen.
När jag studerade på västkusten var det en folksamling med jämnåriga. Jag ropade ”Örebro!”. Från folkmassan svarade ett par röster ”Örebro!”. Vi kände inte varandra. Vi hade olika intressen. Däremot behövde vi inte mer. Det räckte med att vi var från samma stad och stöttade samma klubb. Den gemenskapen blev vänskap och idag är vi flera som försöker se matcherna tillsammans. Hannes, Gustav och Edvin. Ni är mina ÖreBrothers.
Det jag gör är att agera ambassadör för ÖSK. Prata, stötta, kolla och vara nyfiken. I framtiden är det kanske, istället för fjärrkontrollen, en halsduk som min dotter drar i sömmarna. En halsduk med färgerna svart och vitt.
Fråga inte vad din klubb kan göra för dig – fråga vad du kan göra för din klubb. Avslutningsvis vill jag citera användaren Äntligen en ny dag som skrev detta på forumet:
”Fotboll är inte ”underhållning”, det är så otroligt mycket mer än det. Det är svett, tårar, gråt och skratt. Det är liniment och lera, nyklippt gräs och det underbara ljudet av en perfekt bollträff. Det är att stanna upp och fängslas av tioåriga tjejers överstegsfinter i en match i kallt duggregn sent i oktober. Bingolotto är ”underhållning”. Kom fan inte och jämför fotboll med Bingolotto!".
