#vägentillbaka: Framsteg, bakslag och Cypern-drinkar
Det var i mitten av oktober som olyckan var framme för Oskar Wallén. En smäll mot knäet gav ett avslitet främre korsband och nu väntar en lång rehabilitering, under vilken Wallén kontinuerligt kommer att dela med sig av sin kamp här på SvenskaFans. Här är #vägentillbaka - del fyra.
Detta inlägg handlar om en jobbig tid men ändå om så mycket att se fram emot, och även positiva saker i nuet.
I detta nu så sitter jag vid köksbordet med en kopp kaffe i handen och med ett fantastiskt väder utanför fönstret. Jag har precis varit ute och rört på mig såhär på morgonkvisten för att få bort träningsvärk och andra krämpor i kroppen. Och jag mår rätt jävla bra faktiskt. Min rehabilitering för mitt skadade knä går bra och jag känner förbättringar i stort sett dagligen. Jag har till och med stundtals fått komma ifrån helvetesgymmet och börja vara med gubbarna ute på planen under träningarna, inte med i spel eller något liknande, men jag joggar runt planen och rör mig runtomkring laget, vilket också känns väldigt bra.
Wallén tar igen sig i vårsolen efter lite rehabiliteringslöpning på ÖIS-gården.
Med detta sagt så har jag fått ett bakslag i min rehab. Det är verkligen inget bakslag som jag kunde förvänta mig, och inte heller har det någonting med mitt knä att göra egentligen. För cirka två och ett halvt år sedan fick jag diskbråck i samband med en match, vilket ledde till en operation och att jag var borta från fotbollen under en längre period. Och när man rehabiliterar ett knä så, för er som inte vet, innehåller träningen en hel del olika lyft med vikter för att bygga upp muskler runtomkring knäet. Så under en träning där jag gjorde dom vanliga lyften så kände jag att det drog till i ryggen. Känslan var lik den som jag hade i samband med mitt diskbråck, och den smärtan höll i sig. Så jag fick göra en magnetröntgen på ryggen, och det visade sig, inte helt oväntat, vara ett nytt diskbråck på exakt samma disk som senast. Väldigt frustrerande, men också ett bra tillfälle att få det, om det nu finns ett bra tillfälle att få diskbråck, eftersom att jag redan är borta från fotbollen under en tid framöver.
Detta sinkar mig någorlunda i rehaben för knäet, men jag kan fortfarande jobba på bra och göra stora delar av min träning ändå. Nu har jag ännu inte träffat någon kirurg angående diskbråcket, utan väntar på att få tid, så därför vet jag ännu inte om det kommer att bli operation eller om jag ska träna och vila för att få disken att gå tillbaka till sin plats och få diskbråcket att läka. Vilket av detta det än blir så är jag ändå positiv och känner att jag kommer att lösa detta och även att jag kan jobba på med knäet och bli bättre och starkare i det hela tiden i alla fall.
Så, då var det sagt. Nu till mer positiva saker. Gubbarna i laget jobbar på bra, jag ser dom lite mer nu när jag får vara ute på planen, och duon Lantz/Sören kör på bra med dom. Det är mycket löpning och väldigt tuffa pass, vilket det också ska vara under en försäsong. Jag tycker även att man märker det under tränings- och cupmatcherna då laget definitivt orkar springa mer än de flesta av våra motståndare. Vi har gjort två bra matcher i cupen, båda mot allsvenskt motstånd, tyvärr har det ändå resulterat i två 0-2-förluster, men vi har haft chans att ta åtminstone 1 poäng i båda matcherna tycker jag, och det måste man ändå se som positivt. Nu väntar Sandviken i den sista matchen, och där både hoppas och tror jag att det blir 3 pinnar!
Vi har fått våra nya fotbollsskor från Umbro nu också, eller i alla fall de flesta av oss. Några få har inte fått sina än, och det får man höra, speciellt av Tobias Bratt som var bra förbannad över detta, men när han slutat gråta så tog han sina gamla, fullt fungerande, skor och gick ut och tränade ändå. Det är alltid ett samtalsämne dom där skorna, mestadels handlar det om färgkombinationerna där det är ett väldigt skiftande tycke. Själv kör jag helst med enkla färger, men vissa (Paulson) gillar att sticka ut lite mer och använder gärna skor som har färger som man annars bara ser i dåligt blandade drinkar i Cypern, men smaken är som baken.
Nu över till någonting annat positivt, fast på privat mark. Jag ska nu äntligen bli stadsbo! Ajjemen, ni läste rätt, jag ska alltså lämna mitt underbara, fina, fantastiska Kode och flytta in helt ensam till den stora läskiga staden. Det kanske är så att jag håller på att växa upp. Detta har jag både väntat på och jobbat för länge. Det kommer att bli en helt annorlunda vardag för min del då jag dels kommer slipper köra bil i 45 minuter för att komma till träningarna och istället ha 10 minuters körtid. Detta med flytten har nog även hjälpt mig lite med den psykiska biten, även om jag inte tänkt så mycket på det, med tanke på skadorna, plural, då jag har haft lite annat att tänka på emellanåt. Jag har helt enkelt haft lite roligare saker att tänka på och kunnat koppla bort det jobbiga litegrann.
Sådär. Detta har varit ett inlägg om både det ena och det andra, men summa summarum så är jag ändå positiv och, dels med hjälp av att vädret blir mer och mer fotbollsvänligt, så känner jag mig bara mer och mer motiverad att träna och jobba på för att så snart som möjligt vara med ute på planen och spela fotboll igen!
Det var allt från mig för denna gång.
Ha de gött!
/ow10
Följ @OskarWallen
