#vägentillbaka: "Övertygad om att detta blir ett fantastiskt ÖIS-år"
Ett avslitet korsband - och sedan ett till. För Oskar Wallén så har oturen grinat honom i ansiktet på senare tid och nu väntar en lång rehabilitering, under vilken Wallén kontinuerligt kommer att dela med sig av sin kamp här på SvenskaFans. Här är #vägentillbaka - del åtta.
Sådär, nu kändes det som att det var dags för en ny liten text från min sida. Det var alldeles för längesedan nu, men jag har några bra ursäkter till varför och dessa ursäkter är väl egentligen vad denna text kommer att handla om.
Vi kan ju börja med det som så många fotbollsspelare ser som det värsta, längsta och tråkigaste under hela året. Försäsong. Min försäsong de senaste två säsongerna har dock sett väldigt annorlunda ut jämfört med hur försäsongerna sett ut för resterande laget. Jag har spenderat så mycket tid i diverse gym så det är löjligt. Grejen med att vara skadad och fast i gymmet är att det går i väldiga perioder där man stundtals inte står ut med att vara där inne och man går ut i januarikylan för att kolla träningen bara för att man inte orkar med att se en enda skivstång till, medan andra dagar bara det rullar på och man är till och med sugen på att komma till gården för att vara i gymmet. Trots att det självklart inte är positivt med att laget har skador, så har det definitivt hjälpt mig och min motivation att det varit fler skador i laget så att man i alla fall slipper vara ensam där inne. Jag och Östling (tro det eller ej) hittade en bra balansgång där vi jobbade på bra med våra skador samtidigt som vi hittade övningar som var lite roligare för att stimulera resten av kroppen med. Vi körde på ett bra tag med detta ända tills Östling fick för sig att börja träna fotboll igen, den svikaren.
Jag har fått göra diverse tester för mitt knä, och såväl styrkan i musklerna runtom knäet och stabiliteten i korsbandet har varit väldigt bra och jag har kommit så pass långt i min rehab att jag nu får mer och mer tid ute på planen, iväg från gymmet. Jag får vara med på uppvärmningen, passningsövningar och, det som är absolut det roligaste av allt, avslutningsövningar. Känningar i knät kommer självklart, speciellt när jag trycker till bollen upprepande gånger, men det är dock ingenting som jag ska oroa mig över för det är så det kommer att vara och eftersom smärtan släpper kort därpå så ska det vara lugnt. Detta blir även bättre och bättre och smärtan kommer allt mer sällan, så jag skulle väl säga att rehaben går enligt planerna och jag ligger bra till i planeringen, vilket givetvis är väldigt skönt.
Däremot så vill jag inte säga någon tid då jag kommer att vara tillbaka, dels eftersom det alltid kan komma komplikationer som saktar ner min rehab, och dels för att jag kommer att låta detta ta sin tid för att undvika att få en ny skada när jag väl kommit tillbaka. Det gäller att vara smart nu, men jag känner att jag har lärt känna min kropp väldigt bra och vet när jag ska ta en vilodag på gymmet istället för att gå ut på planen. Detta är dock bland det jobbigaste med rehaben, när jag får vara ute på planen med laget, men måste hålla mig själv tillbaka för att undvika smärtan och välja att vara inne. Sedan så har jag ett väldigt bra team bakom mig som hjälper mig dagligen såväl med min rehab som med att hålla mig tillbaka då det behövs, och det är jag väldigt tacksam för.
Utöver allt med min rehab så har jag även börjat plugga, vilket har tagit upp mycket av min tid utanför fotbollen. Detta har blivit en ordentlig omställning i mitt liv, och min fritid har verkligen ändrats från att dagligen ha dö-tid med fika, tv-spelande och annat tillsammans med lagkamrater och andra kompisar, till att läsa massa långa tråkiga faktaböcker med nästintill inga bilder i. Jag har aldrig varit någon mönsterelev eller ens speciellt duktig i skolan och har alltid haft svårt att få fast det jag läser i huvudet, så detta är verkligen en utmaning för mig och stundtals känns det som att jag har tagit mig vatten över huvudet. Däremot så är det väldigt skönt att ha någonting att göra för att släppa fokus från knät och rehabiliteringen om ens för en stund, då det kan vara jobbigt att bara ha det att tänka på. Sedan så vet man ju aldrig när ens fotbollskarriär är över, med tanke på just skador och annat, så det känns bra att jag kan börja skaffa mig någon form av utbildning som man kanske någon gång i framtiden kan luta sig tillbaka på.
Om vi ser till resten av laget så kan man se att spelarna har gjort ett enastående jobb såväl på träningsplanen som under träningsmatcherna. Laget kan ha haft den tuffaste försäsongen som jag har sett under min tid i ÖIS, men de tog sig an uppgiften som man ska göra, genom att bita ihop och ta sig igenom det. Sedan så kan man bara genom att titta på resultaten under matcherna se att laget gjorde stabila insatser rakt igenom, men spelet såg också oförskämt bra ut. Inte bara levererade vi framåt, utan det såg även fruktansvärt stabilt ut bakåt. Våra nyförvärv har spetsat till truppen och det ger oss en bra balans mellan ung entusiasm och härlig rutin, enligt min mening.
Nu är ju serien igång och efter en magisk försäsong och start på säsongen, så kom tyvärr första förlusten mot ett hårt arbetande Eskilsminne. Poängtapp kommer att drabba alla lag under seriens gång, men vi är så pass starka att vi kommer att ta förlusten som ett lag med självförtroende och karaktär ska göra, vi ska gå igenom den och sedan lägga den bakom oss för att sätta fullt fokus på nästkommande match och låta Oddevold få känna på hur det är att spela mot ett revanschsuget ÖIS. Själv så är inte denna förlust något jag oroar mig över, jag har sett vad detta lag är kapabelt till och jag är övertygad om att detta kommer att bli ett fantastiskt ÖIS-år!
Med dessa avslutande ord tackar jag för mig, och jag hoppas att ni får se mig inspringandes på Gamla Ullevi snart igen, för ingen kommer vara så lycklig som jag själv när den dagen kommer, det vill jag lova!
Ha de gött!
/ow10
Följ @OskarWallen
Alla Walléns texter hittar ni här.
