Västerås SK - Sandviken
Väntan är över - dags för premiär
Det är färdigslipat nu. Förberedelserna ligger bakom oss, möjligheterna framför oss. Efter två års frånvaro är ÖIS tillbaka i Superettan och premiären sker borta mot Ljungskile, där ett nytt anfallspar ska skjuta hem segern till Göteborg.
883 dagar har gått sedan sist. Två och ett halvt år har passerat sedan vi lämnade Finnsvedsvallen och som följd även Superettan. Mycket har hänt sedan dess, men det enda relevanta är att vi tagit oss tillbaka. Imorgon är vi det på riktigt. Ljungskile borta är det första hindret på den långa väg som måste avverkas innan vi når fram till det förnyade kontraktet.
Efter månader av förberedelser så genomfördes i morse den sista samlingen inför allvaret. Laget tog plats på JM-vallen och efter en standardiserad träningsstart så blev det intressant på allvar. William Atashkadeh har länge varit ett osäkert kort på grund av en höftskada. Glädjande nog så genomförde han hela träningen till synes utan bekymmer men att chansa med en start i morgon ser inte ut att vara aktuellt. Då även Dardan Mustafa dras med en skada (och spenderade största delen av träningen på egen hand) så har en lucka uppstått bredvid George Mourad.
Anton Henriksson? Sebastian Ohlsson? När Marcus Lantz drog upp riktlinjerna inför i morgon var det ingen av dem som tog plats bredvid Mourad, utan Daniel Paulson. Ohlsson, det alternativ som nog flest trodde på, prioriteras att ha kvar på mittfältet i en lite friare roll där han får maximalt med boll och kan komma med fart lite bakom. Med Paulson i anfallet får man samtidigt ett direkt hot på omställningar som förhoppningsvis kan såra Ljungskiles backlinje.
I övrigt bjuder startelvan inte på några överraskningar. De elva utvalda drillades i sina försvarspositioner mot de långa bollar som väntas, och även långa inkast var en detalj som Lantz instruerade i. Ljungskile-läxan har gjorts. Det råder en klar bild om vilken motståndare man ställs emot i morgon, samtidigt som man, som alltid, har störst fokus på sitt eget spel och hur man på egen hand ska luckra upp detta Ljungskile.
Det är ett till stor delar nytt Ljungskile som väntar. Etablerade och duktiga spelare som Gustafsson, Sema, Old och Lindberg har lämnat för andra äventyr, men trots det är det ett slagstarkt lag som nye tränaren Jonas Olsson kommer att kunna ställa på benen. I morgon får han dock klara sig utan Mellqvist, Suleiman, Andersson, Stiller och Josemar vilket ger Olsson en del bekymmer. Nye anfallare Nilsen, målglad under försäsongen, är däremot med och bildar med Altermark-Vanneryr en stark duo inne i straffområdet.
Fyra segrar, en oavgjord och fyra förluster är den resultatrad som Ljungskile kliver in till spel med, och bakom de siffrorna noterar vi att tre av de förlusterna kom i cupspelet. Raden för ÖIS lyder 4-3-1, efter en försäsong som aldrig riktigt lyfte, men som med något undantag var stabil i prestationerna. Genrepet mot Kvik Halden och den första halvleken där gav dock oro och en påminnelse om att lagbygget alltjämt är skakigt i stunder.
Oro och frågor har emellertid ingenting att hämta här och nu. Inför premiären så ligger hela världen inför våra fötter och allt är fortfarande möjligt. Det är en fin känsla, en av de finaste, och en av få som kan slå dem är känslan av att vinna tillsammans. Imorgon kommer den första av 30 chanser till det. Imorgon är vi tillbaka på riktigt. 883 dagar sedan sist.
