- -
Varbergs BOIS FC - Örebro SK 2-1: Dags för en förändring
ÖSK tog tidigt ledningen mot Varberg men efter det hade man ingenting framåt och det var bara en tidsfråga innan Varberg skulle vända matchen och det var också det som hände. Nu är ÖSK indragna i bottenstriden och det är dags för en förändring.
Jag har en gyllene regel, jag skriver aldrig matchrapporter samma dag som matchen spelas, för då skrivs den i affekt.
Men efter en sån här insats så kan jag inte hålla mig.
Efter en sån här insats bryter jag min gyllene regel och det ni kommer läsa nedanför kommer innehålla spår av en matchrapport men kommer för det mesta vara en enda lång harang.
Vi kan väl gå igenom matchen först.
ÖSK hade ett anfall i den sjätte minuten, Nordin Gerzic slog en lång boll till David Seger som hade tur och inte var offside, den gode Seger tog ned bollen och rullade in 1-0 till ÖSK.
Drömstart!
Så skönt!
Nu kör vi!
Det var, som sagt, vårt första anfall och tydligen vårt sista.
För efter vårt mål var det Varberg som öste på med ett enkelt och effektivt spel. Inläggen pumpades in i straffområdet och laget fixade ungefär sextio hörnor under matchens gång.
ÖSK å andra sidan skapade ingenting under resten av matchen.
Robin Book och Nahir Besara startade på topp och en tänkte sig att ÖSK skulle spela längs marken men ironiskt nog spelade dem inte alls.
På kanterna hade vi Hussein Ali och Albin Granlund som fick agera inverterad vänsterback och det blev snurrigare än en trasig karusell på ett kringresande tivoli på vänsterkanten.
Ändå lyckades ÖSK freda målet under en lång tid, mycket tack vare Oscar Jansson som spelade som om han ville säga:
"Snälla någon! Få bort mig härifrån!"
Till slut gick det inte och på Varbergs trehundrade inlägg nickade Jon Birkfeldt in kvitteringen, rättvist sett till matchbilden.
"Nu måste ÖSK vakna!"
Tänkte vi naivt men istället gav ÖSK upp.
Några minuter senare fick Junes Barny, som slog inlägget till 1-1, själv nicka in 2-1 och vändningen var fullbordad.
Nu i efterhand undrar jag om vi slog ett enda inlägg under matchen..
Vi gjorde några byten, in kom Daniel Björnquist, Daniel Björkman och Simon Amin.
Men Björnquists comeback blev inte lyckad, Björkman gjorde inget vettigt och Amin visade att han inte förtjänar en högre lön, snarare en lägre.
I och med denna förlust ligger vi bara fyra poäng från nedflyttning och på en elfteplats.
Nu är vi indragna i bottenstriden på riktigt och det är dags att något görs.
Vi pratar om nyförvärv men det är inte fel på spelarna det är fel på systemet de spelar i och det är där den största och mest akuta förändringen bör göras.
Att plocka hem Isaac Boye och istället starta med nickspecialisten (ironi, givetvis) Robin Book känns ju som ett långfinger till vår bäste provspelare någonsin och att sedan ha Albin på vänsterkanten när han kan, och har spelat, centralt känns även det som ett felaktigt beslut.
Innan denna match kollade jag på en video som visade Varbergs väg till allsvenskan och i den får man se Robin Book härja runt straffområdet som en tornado och i ÖSK har mest liknat en utandning av en person med kollapsade lungor.
Först och främst, Book ska inte spela på en kant, han ska spela centralt i en relativt fri roll. Samma roll som Nahir Besara har nu och jag är helt säker på att värvningen av Nahir har haft en negativ effekt på Books självförtroende likt värvningen av Carlos Strandberg hade en negativ effekt på Viktor Prodell.
Tänk dig att vara given i elvan på "din position" ända fram till premiären då du petas för att klubben du spelar i värvar någon i sista minuten till din position som du "aldrig" kommer ta platsen ifrån.
Det är inte hållbart att hålla på så för du ställer till det långsiktigt för en spelare som kommer vara i ditt lag ett par år för en spelare som inte kommer vara i laget mer än en säsong.
Säger jag att det är fel att värva Nahir i sista minuten? Nej, efter träningsmatchen mot Kalmar så kändes det som att något behövdes i laget och en värvning av Nahir är rätt.
Men när han inte har en bra dag på jobbet så faller allt för ÖSK, precis som förr.
Vi har förlitat oss alldeles för mycket de senaste åren på enskilda spelare, det är som att vi inte har en spelidé utöver att passa bollen till Nahir/eller annan spelare i form och hoppas på det bästa.
Det känns som att vår offensiva spelidé skiftar beroende på vilka som spelar och vart dem spelar och det blir alldeles för krångligt och förutsägbart.
Eller jo, någon sorts anfallsidé har vi väl men den har inte varit särskilt effektiv eller underhållande.
Det vi har fått se för det mesta under åren är hur laget sakta anfaller bakifrån likt en låt som spelas i halvfart. Det börjar sakta, mycket sakta och ju längre fram i planen vi kommer desto snabbare går det.
Fortsätter vi med den musikaliska jämförelsen så är det som att en Leonard Cohen låt spelas där det låter som att Leonard ätit valium och ju längre upp i planen vi kommer desto snabbare går det och det låter till slut som ett av Metallicas tidiga verk fast hundra gånger så snabbt.
Det låter kanske som en bra idé.
Att anfalla snabbt gör det svårt för motståndarna att samla sig men vad gör det när vi anfaller snabbt om vi inte kan hantera det?
När passningarna aldrig sitter, när vi har spelare som inte står rätt eller kan "slå sin gubbe?"
Vi måste ha en idé som funkar oavsett vem som startar och inte en idé baserad på vem som startar.
För inte kan vi säga att det spel vi har sett de senaste åren där bollen går mellan mittbackarna och sedan skickas upp mot spelare som Nahir, som inte vunnit en närkamp sedan Fredrik Reinfeldt var statminister, är vår anfallsidé?
För om det är det så är vårt spel "ska spelas" så är det en skam för den allsvenska fotbollen.
Inte undra på att folk söker sig till hockeyn eller andra mer spännande fotbollslag österut.
Vi spelar allsvenskans tråkigaste fotboll och visst, det är kanske är lite mer stabilt än under Axén men när vi förlorade under Axén så var det iallafall underhållande.
Vi kan prata om laglojalitet och sånt men i slutändan kommer även de som kallar sig mest lojala att se matchen hemifrån om vi spelar denna dödgrävarfotboll framöver.
För hemma i soffan kan en iallafall dricka t-röd som filtrerats genom en skogaholmslimpa efter matchen för att på vis glömma vad en just såg.
Det för mig till huvudämnet för denna artikel, Axel Kjäll.
Han har ett bra öga för spelare, Hussein Ali och David Seger är två bra nyförvärv som ingen såg komma, Andreas Skovgaard likaså men Axel kan inte få till ett bra anfallsspel.
För vad gör det om du värvar in spelare som håller god allsvensk klass om de spelar i ett spelsystem som håller lägre klass än något i division fem?
Det går att argumentera för svaga individuella insatser i systemet och det är sant men det är upp till vår manager att se till att dessa spelare levererar i match efter match.
Men det gör dem inte.
Istället har vi ojämna individuella insatser i ett lag som levererar lika ojämna matcher.
Detta lag kan inte vinna två matcher i rad eller ens prestera två bra halvlekar i rad.
När ÖSK gör en bra prestation och följer upp det med en usel prestation så är det som att åka till stranden men inte få bada.
Som att gå på en klubb men inte släppas in eller som att bli bjuden på en trerättersmiddag men sedan bli utsparkad efter förrätten.
Det tar på ens psyke att hålla på detta lag, en får upp förhoppningarna om en bra insats efter en vinst för att sedan se laget förlora.
En fick upp förhoppningarna om att se laget ta revansch efter förlusten mot Djurgården bara för att se dem parkera bussen i en uppförsbacke utan att lägga i handbromsen.
Axel ska ha cred för att ha börjat spela med unga spelare, det var något Axén aldrig gjorde och det är uppmuntrande att se. Kanske blir någon av dessa unga talanger vår stora försäljning och kanske kommer det ge oss möjligheterna att värva in dyra spelare som kan ta oss till nästa nivå.
Men när dessa spelare väl kommer så kan vi inte ha kvar Axel som tränare för detta lag.
För vad bör komma först? De stora spelarna eller den effektiva spelidén?
Just nu har vi inget av dem och vi måste hitta en ny spelidé som funkar för att dessa stora spelare ska kunna leverera.
För att någon spelare överhuvudtaget ska kunna leverera.
Just nu känns det inte som att detta lag har någon idé överhuvudtaget.
Det känns som att tränarna har haft motsatsen till en "brainstorm" i arbetsrummet och istället blivit av med spelidéer.
Det är inte bara laget som känns identitetslöst, hela klubben känns som ett tomt skal, det är innehållslöst.
Vi har idéer om ambitioner och visioner och visioner om ambitioner och idéer.
Men vad har vi som vi faktiskt kan se här och nu?
Ingenting, om ni frågar mig.
Jag skulle vilja se ett ÖSK som accepterar rollen som underdog och istället väljer att agera kaxigt och satsa på offensiv fotboll.
En klubb som förstår att de slår underifrån och som accepterar det, som njuter av det.
Hitta en idé och identitet och gå in i den helhjärtat, Örebro sportklubb.
För det är ljusår bättre än det tomma skal vi är nu.
För att vi ska hitta någon sorts väg till en identitet så krävs det en förändring i laget.
Vi kan prata om nyförvärv hit och nyförvärv dit men inte ens Ronaldo eller Lionel Messi hade levererat i detta lag för de hade inte fått en enda boll att jobba med.
Visst, de som försvarar Axel kan prata om att detta är endast en kortsiktig lösning och jag sa samma sak förut när vi förlorade.
"Vi måste ge detta tid."
Vi har gett detta tid i tre år nu och det känns inte som att laget eller klubben har tagit steg framåt.
Vi har stått och stampat på samma (nionde) plats i flera år nu och det är visserligen imponerade sett till ekonomi men vi kan så mycket bättre.
Det vi behöver se nu är en kortsiktig förändring som kan hjälpa oss att ta steg mot långsiktiga mål.
För med Axel kvar vid rodret så kommer det fortsätta se ut så som det gjort de senaste tre åren.
Därför är det är dags för Axel att avgå som huvudtränare för Örebro sportklubb.
Vem som ska ersätta honom vet jag inte.
Men det kan väl inte bli värre, eller?
