Boisa-bagen: Det känns lite som Blåvitt -94

Det känns lite som IFK Göteborg i Champions Leagues gruppspel hösten -94. Allting går liksom bara vägen. Det spelar ingen roll om Falkenbergs målvakt dubbelräddar en straff. Nämen då är en försvarare istället på plats och kan toffla in bollen i eget mål. Och när Alexander Johansson ”Jesper Blomqvist-ruschat” över halva plan och situationen ser ut att vara över då lyckas han ändå få till en tåpaj och bollen rullar in. 
 

Annars blev matchbilden lite som förväntat. Borta var den respektlösa ”storlagspressen” och tillbaka känslan av ett vanligt hallandsderby på en lägre nivå. Med Falkenberg som inledningsvis bollförande.
 

Men Varberg har Gustaf Norlin. Norlin som av någon anledning väntade till en ålder av 23 fyllda för att visa upp sina allsvenska kvaliteter. Fast han måste väl ha tränat i någon slags allsvensk simulator sedan han var typ 15? För det är så han ser ut på planen. 
 

Norlins direktpass fram till Alexander Johanssons 2-0 mål andas klass. Det finns långt mer etablerade spelare som inte slår den bollen på ett tillslag utan ska ”hålla i” tills det kanske är försent. Men Gustaf Norlin har en slags mod och självklarhet i allt han gör och påminner lite om en ung Fredrik Ljungberg i sitt sätt att kombinera offensiva kvaliteter med hårt tillbakaslit. Ett jobb som också bäddade för Daniel Krezics påpassliga 3-0 vilket var snyggt, men väl också får sägas blev lite hjälpt av Falkenbergs nya tradition (?) av svajiga målvaktsingripanden på senare år?
 

9 mål på de fyra första allsvenska matcherna undrar man när en allsvensk debutant gjorde senast? Men så har också Boisarna någon slags förmåga att ”suga in” bollar lite varstans på planen genom sitt presspel och därifrån kunna skapa chanser.

Och detta har uppnåtts utan den på förhand bästa målgöraren Astrit Seljmani i de tre senaste matcherna. På fyra matcher har BoIS dessutom startat med fyra olika anfallare men som sagt  - i Perssons spelsystem verkar det mesta bara fungera.

3 poäng in på kontot var också välbehövligt och välförtjänt. För som Joakim Persson med en dåres envishet hävdar: det borde faktiskt ha varit fler på de tre första matcherna. Att då få ta dem i ett hallandsderby mot en förmodad konkurrent på undre halvan kunde väl knappast kännas bättre?

Lite som en andraplats i Allsvenskan.