Rantzauklippan: från ankdammen till ett stormande innanhav
Om supportrarnas kravbild i tre västsvenska städer.
Halmstad och Helsingborg. Två mellanstora svenska städer med två klassiska och traditionstyngda fotbollslag. Ändå en skillnad som natt och dag vad gäller kravbilden.
Efter BoIS seger i lördags gick jag in på Helsingborgs IF:s forum på SvenskaFans för att pejla av stämningen och förvånades faktiskt över av hur lite fokus som låg på yttre omständigheter. Jag hade även förväntat mig en hel del kommentarer om att Varberg är ett litet skitlag som bara ska köras över men den typen av inlägg lös i princip med sin frånvaro. Istället riktades fokus och svidande kritik mot HIF:s ledning, sportchefen Andreas Granqvist och spelarna när "di röe" nu åter är på god väg ner i superettan. Dessutom fick Joakim Persson cred för sin klara vinst i "taktikmatchen".
Åtta mil norrut är Halmstads BK efter två raka förluster på väg att äventyra en allsvensk plats även om jag fortfarande tror att det ska mycket till för att man ska missa uppflyttning i slutänden.
Men precis som vid fjolårets degradering riktas förvånansvärt lite kritik mot laget, den sportsliga ledningen eller managern Magnus Haglund. Istället läggs mycket fokus på just yttre omständigheter som domarinsats, otur och osportsliga motståndare, något som även avspeglas i den lokala mediebevakningen.
Det är ändå rätt anmärkningsvärt att det kan vara så stor skillnad i kravbilden mellan två hyfsat likvärdiga svenska fotbollsföreningar. Det går visst att argumentera för att den gamla mjölkkossan HIF är ett större lag med sina 68 allsvenska säsonger men HBK (med 55) kan ändå peka på färskare meriter som dubbelt så många guld (4 vs 2) i "modern tid". Och Helsingborg var ju till och med ur allsvenskan under hela 25 år (1968-1993) då HBK också tog sina två första SM-tecken.
Expressens Mats Olsson skrev en gång inför en allsvensk premiär något i stil med att "det händer väl aldrig något i Halmstad". Likväl kan jag tycka det är märkligt att pressen i den halländska fotbollshuvudstaden fortsatt knappt verkar större än vad den är i Varberg - där stadens stolthet ståtar med hela tre allsvenska säsonger.
