Krönika: Breared
Om en trupp bred på ett "varbergskt" vis och där allt faktiskt inte handlar om Joakim Persson.
Adama Fofana lämnade Varbergs BoIS i ett perfekt läge. Eller i varje fall sett ur ett sportsligt perspektiv då han ju inte varit ordinarie på senare tid. Ekonomiskt kunde det så klart blivit bättre med tanke på att han bara hade några månader kvar på kontraktet. Å andra sidan var det ju bättre att han gick nu så att BoIS i varje fall fick någonting för honom. Och med tanke på Joakim Perssons uttalande att "vi är nöjda" rör det sig nog heller inte enbart om kaffepengar - för rean är ju som bekant slut i Varbergs BoIS.
Joakim Persson har flera gånger sagt att han själv anser att han förfogar över en bred trupp och att det aldrig varit en större konkurrens om platserna. I podcasten Ljugarbänken menade Bobbie Friberg da Cruz i veckan att Varbergs trupp inte bara är tunn utan också.. liten (hur han nu lyckats komma fram till det?)!
Men att truppen faktiskt ÄR bred kan ju sägas verifieras av att en spelare som just Fofana inte platsat på senare tid, samtidigt som BoIS varit inne i sin hittills starkaste allsvenska period med bara EN förlust på de nio senaste matcherna. Sedan är ju "bred trupp" ett relativt begrepp beroende vilket lag man jämför med. Men själv har jag sedan länge känt mig ganska trygg i att Varberg har en bred trupp i den bemärkelsen att det känns som om man kan byta in i princip vilka spelare som helst utan att det märks någon skillnad. Eller tvärtom, att man kan byta in i princip vem som helst och det gör en positiv skillnad. Men att truppen är bred med "varbergs-mått" mätt är så klart också en effekt av att JoakIm Persson i så stor utsträckning låtit många spelare vara med och känna på hetluften. Och som han själv säger i reportaget på Discovery+ nyligen så kan han inte ställa ut spelare 12-22 och få det att fungera på allsvensk nivå. Men tillsammans med en stomme av de 7-8 bästa spelarna kan vilken spelare som helst av de övriga gå in och och forma ett fungerande LAG.
Ändå fortgår snacket (läs: irritationen) i fotbollssverige om att Varberg är ett lag som man ska bara ska slå. "Hur kan vi förlora mot det här gänget? Våra meriterade spelare ska ju bara köra de här soporna!" är väl ganska sammanfattande för hur det kan låta på diverse lags forum (även om det också ska sägas att en hel del berömmande ord också förekommer). Men det faktum att Varbergs BoIS i år sålt spelare till Italien, Norge och Frankrike samt till storklubbarna Göteborg och Hammarby tyder ändå på att allt inte bara handlar om Joakim Perssons förmåga att bygga ett vinnande lag. Även om nu Persson mycket välförtjänt precis blivit nominerad till månadens tränare i augusti av Svensk Elitfotboll med följande motivering:
"Jocke Persson har gjort underverk med Varbergs BoIS som just nu är åtta i Allsvenskan efter sju raka matcher utan förlust. Augusti inleddes med ett kryss, men efter det har Örebro SK, IFK Göteborg och Halmstads BK fått se sig besegrade. Det solida försvaret har bara släppt in ett mål under den senaste månaden."
Ändå återstår nog en del innan Varbergs tränare är fullt accepterad i det absoluta finrummet inom svensk fotboll - men det är något BoIS bara ska vara glada över.
