Krönika: brev till Horsens
Nikolaj Birk, supporter till AC Horsens, hörde av sig och ville "blive klogere på Joakim Persson". Så jag tog chansen att sammanfatta Perssons år i Varbergs BoIS. Och hans betydelse för klubbens utveckling de senaste åren.
Det Joakim Persson gjort i Varbergs BoIS skulle jag säga är unikt i svensk fotboll. 2018 tog han över ett superettanlag med en trupp som bestod av 4 kontraktsbundna spelare. Sommaren det året var klubben nära konkurs och på hösten tvingades man kvala sig kvar för att inte åka ner i Division 1. Året därpå 2019 kom Varberg på andra plats i superettan och tog för första gången någonsin klivet upp i Allsvenskan.
Som allsvensk debutant kom BoIS 11:a säsongen 2020 och året därpå slutade man på en tionde plats. Båda säsongerna undvek man nedflyttning med god marginal. Säsongen 2022 blev tuffare och Varberg tvingades kvala sig kvar i allsvenskan genom att besegra Östers IF i kvalmatcherna. Säsongen 2023 har BoIS haft det betydligt tyngre av många anledningar och just nu ligger man jumbo i allsvenskan.
Joakim Persson lämnar Varbergs BoIS efter fem och ett halvt år som manager. Dessa år har präglats av exempellösa framgångar för en förening med Varbergs BoIS resurser och förutsättningar. Man måste också komma ihåg att klubben har en kort historia som elitförening. År 2012 debuterade BoIS i superettan och i år gör klubben sin fjärde raka allsvenska säsong.
Samtidigt med de sportsliga framgångarna har klubben byggt sin ekonomi från konkurshotet 2018 till att 2022 ha ett eget kapital på 26 miljoner kronor. Detta har man främst lyckats med genom att främst satsa på unga oetablerade spelare från lägre divisioner som värvats in billigt eller utan kostnad, förädlats och sedan sålts vidare.
En av grundpelarna i Joakim Perssons värvningsfilosofi har också varit att erfarenhet av spel på seniornivå, även om det rört sig om en lägre nivå i seriesystemet, varit viktig för att klara omställningen till allsvenskt spel. Så det är den typen av värvningar som prioriterats framför att plocka talanger från till exempel större klubbars akademier.
För att sammanfatta Joakim Perssons spelfilosofi skulle jag hellre beskriva den som en "managementfilosofi". Persson chockade det allsvenska etablissemanget under Varbergs första år i allsvenskan genom att till exempel byta ut 9/11 av föregående matchs startelva borta mot Malmö FF. Detta för att spara spelare till matcher där han bedömde att laget skulle ha en större poängchans. Ändå fick han med sig resultat i matcher som han på förhand verkade "vaska", till exempel 2-2 i ovan nämnda match mot Malmö.
Ett annat utmärkande drag var att han verkligen gav unga, oerfarna spelare chansen i matcherna. Då var det inte frågan om att byta in någon några minuter på övertid utan ofta med halvtimmen kvar att spela. Allt för att de yngre spelarna skulle få vara med och "känna på det" som han brukade säga."Unga, oerfarna spelare kan inte utgöra en startelva men tillsammans med en mer rutinerad stomme kan det vara med och bidra och även göra skillnad under en begränsad period av matchen" var Joakim Perssons syn på saken. Detta har också starkt bidragit till många yngre spelares utveckling.
Ett typiskt "Jocke Persson-byte" har också varit att byta många, gärna 4 spelare samtidigt för att få "bättre effekt" i matcherna. Ingen tränare var nog heller gladare än Persson när möjligheten att byta totalt 5 spelare permanentades i svensk fotboll efter pandemiåren.
Mod, flexibilitet och en gedigen taktisk förmåga har präglat Joakim Perssons tid i Varbergs BoIS. Även en förmåga att kunna hitta talangfulla spelare och utveckla dem. Många är de spelare som under de senaste åren gått vidare från BoIS till större klubbar. Samtidigt har Varberg inte haft lika bra "träffbild" med nyförvärven under det senaste transferfönsterna och kanske känner Joakim Persson att, med klubbens uttalade strategi att i princip inte lägga några pengar på övergångssummor så klarar han inte ta den här föreningen längre i sin utveckling?
Tack för allt Joakim Persson! Det du gjort för Varbergs BoIS under de senaste åren kunde jag aldrig drömma om att få uppleva när jag på det glada 80-talet kollade matcher mot Burseryd och Smålandsstenar i div III sydvästra Götaland.
Vi kommer alltid att minnas dig.