Krönika: dags för "Alexandergate"?
Varberg skapar sit eget "Hugo Larsson-dilemma"
Efter att Varbergs BoIS trupp mot Brage presenterats kan nu konstateras att anfallaren Alexander Johansson som jag skrev om igår inte ens är med. Enligt vad jag vet är spelaren inte skadad och inte heller avstängd. Från att ha varit spelaren som Roar Hansen “log lite extra över att ha tillgång till” när han ögnade igenom truppen vid ankomsten till Varberg verkar någonting ha hänt. Johansson gjorde 2 mål direkt i Roars första match mot Gefle och fick sedan starta nästkommande match mot Sundsvall. Men därefter har det bara blivit en start, mot Oddevold förra lördagen. Målmässigt har AJ ändå varit bäst i Varberg i höst med mål även mot Landskrona, Utsikten och Skövde, samtliga som inhoppare.
Att det alltid finns en konkurrenssituation och att inte alla kan spela eller ens får plats i truppen är fullt naturligt. Men när Roar Hansen på sistone fällt uttalanden som “Det jag kan se är att de allra flesta individer blir avslöjade när de inte gör jobbet” eller “signalen är att vill man spela får man tävla lite mer på träningarna". tycker jag att det i sig sänder en lite märklig signal utåt. För det indikerar som jag tolkar det att Roar anser att alla i laget inte gör sitt yttersta.
För att återgå till Alexander Johansson var situationen en liknande fast omvänd för två år sedan i Halmstad. Anfallaren fick under början av säsongen stå tillbaka för Villiam Dahlström men gjorde mål i stort sett varje gång han fick komma in. Under en period hade han ett närmast sinnessjukt snitt med mål var 25-30 minut sett till speltiden. Argumentationen från Halmstads tränare Magnus Haglund var ganska lik den från Roar Hansen om hårt jobb och presspel.
Så möjligen finns det något där att Alexander Johansson passar bäst som inhoppare. Men att utelämna både vår bäste avslutare och Aulon Bitiqi som forwardsalternativ i dagens viktiga match mot Brage kan visa sig bli ett ödesdigert beslut.
