Krönika: GAIS in snövit disquise?
Men snart visar Varbergs BoIS sina rätta färger?
Den omtalade Gais-korven är inte färdig när vi anländer till Valhalla IP. Så jag och Niklas får mätta oss med varsin Pripps Blå av okänd styrka innan match. På frågan om hur det går för GAIS i år så svarar en av grabbarna i kiosken något i stil med att "det blir la raket rakt upp i Allsvenskan". Så nog märks det att man anlänt till "de goa gubbarnas land". Även om GAIS faktiskt själva sjunger om att man inte är några goa gubbar.
Strax därefter dyker även Tingblad upp till "jordens kallaste plats" som speakern utropar. Denna insikt får oss att välja bortre långsidans soliga ståplats vilket skulle visa sig vara ett mycket bra val. Till riktigt skön Gais-rock marscherar sedan lagen in och det är dags för avspark.
Senaste nyförvärvet Maxime Sainte från Hammarby TFF har fått en startplats till höger på offensivt mittfält och blir för mig den första halvlekens stora positiva utropstecken. "Jäkla fin teknik på han 23:an, en riktigt playmaker, Gais får la lägga bud på han" hörs bland gasiarna runtom. Med tanke på Saintes nykritade 4-årsavtal med Varbergs BoIS tror jag ändå inte att det är aktuellt.
Inspel från högerkanten och ett ofattbart självmål
Det känns att det är ett "nytt" Varbergs BoIS i år jämfört med i fjol. Samma fina passnings- och kombinationsspel som kunde skönjas i premiären mot Falkenberg visas stundtals upp på nytt. I första halvlek rullas anfallen ofta upp från högerkanten genom att Joakim Lindner fyller på framåt från sin mittbacksposition. Oliver Silverholt är ofta spelbar och kan ta emot bollen och kombinera sig fram med Maxime Sainte.
Ändå är det GAIS som ta ledningen på ett närmast ofattbart självmål där jag först knappt fattar vad som händer. Nye mittbacken Vilmer Rönnberg spelar bollen förbi en utrusande Fredrik Andersson med en bakåtpassning som ser ut att vara ett väl avvägt frilägesavslut. Att Rönnberg inte uppfattar att Andersson bara är några meter bort känns mycket märkligt.
Varbergs kvittering i den 40.e minuten kommer sedan Oliver Silverholt med ett av flera välavvägda inspel från högerkanten hittar Eliton Jr vid bortre stolpen som kan vricka in bollen. Är det så att det är Eliton som ska göra baljorna för BoIS i år? Hittill är han i varje fall vår ende målskytt (ja om man bortser från Rönnberg då, ok det var elakt).
Första halvleken slutar 1-1 vilket känns rättvist efter att bollinnehavet periodvis växlat mellan lagen. GAIS, som begår säsongspremiär, tycker jag också visar upp ett spel som känns ganska lovande inför deras återkomst i superettan. Från första halvlek kan också noteras att de övriga chanser som BoIS så är det Ömür Pektas som är där med avsluten, antingen med skallen eller foten, inga mål än men de kommer väl?
Oliver Silverholt med mycket boll i första halvlek och Maxime Sainte
på språng utanför sig.
Till andra halvlek kommer tre "06:or" in i form av Marcly Tshikupe, Albin Berggren och Diego Alfonsi. En första reflektion är att Alfonsi d.y. faktiskt känns äldre än sin storebror, både till utseende och utstrålning på planen.
BoIS börjar halvleken bäst men efter ett tag uppstår precis som mot Falken i andra halvlek det där "hålet" centralt som medför att GAIS kan komma i ett antal snabba omställningar. Varberg får då även tillfälle att praktisera "den tidiga nedrivningens taktik" som känns igen från i fjol och nu också renderar ett antal gula kort. Agerandet känns ganska onödigt tycker jag, speciellt i en träningsmatch, men kanske är det något som "kommer med modersmjölken" i ett lag tränat av Jocke Persson? Till slut lyckas ändå Alexander Ahl Holmström springa igenom och kan sätta in bollen till 2-1 för GAIS.
De många bytena märks ganska tydligt och det känns att Varberg inte har samma erfarenhet utanför en tänkt matchtrupp som man haft tidigare år. Habila "fotbollsarbetare" med gedigen seniorerfarenhet, även om den varit på lägre nivå, har ersatts med fler akademispelare och nyförvärv som kanske bara gjort en halv säsong i t ex division 1. Efter en svajig halvlek samlar man i varje fall ihop sig och står för en stark avslutning där två avslut från inhoppande Victor Karlsson är det närmaste BoIS kommer en kvittering.
Sammanfattande analys
Det sammanfattande intrycket är att BoIS med en mer ordinarie elva ser ut att redan vara ganska långt framme spelmässigt men att men inte har riktigt samma bredd som tidigare år. Det är också naturligt med tanke på de två korsbandsskadorna och att ytterligare namn inte är tillgängliga i nuläget. Den större osäkerheten som präglat andra halvlek i de två inledande matcherna är heller inte så konstig då det som vanligt varit stor ruljans under transferfönstret och det bör ta ytterligare tid att spela samman sig samman och lära känna varandra. Vilken nivå nyförvärven håller är så klart också svårbedömt men som sagt stort plus till Maxime Saint idag och Ömür Pektas är ju i varje fall "på hugget" och där han ska vara.
Joel Sundström då? Jo men om jag tidigare undrat vilken spelare det är som blev det väl betydligt tydligare igår där Sundström var ett tydligt nav på det centrala mittfältet och hade ett bra driv i sitt bollfördelande. Sundströms inhopp föranledde även den något motsatsfulla diskussionen om det är lättare att briljera i en mer orutinerad miljö eller om det, som i fallet med Diego Alfonsi mot Falkenberg, blir enklare med en klasspelare som Le Roux bredvid sig? Jag vet nog vad jag tycker.
Ett intressant inhopp blev det också av anfallaren Marcly Tshikupe som både kändes ganska tung men för den delen inte är direkt osnabb. Och även om Vinicius Noguiera inte var alls lika dominant som mot FFF känns det som om Varberg hittat en "klassgubbe" där.
Någon oro över resultaten från de två inledande matcherna går heller inte att skönja hos Joakim Persson som till HN lät meddela att:
-Oroar? Såg du första halvlek i dag och första halvlek mot Falkenberg är det väl snarare åt andra hållet. Vi är väldigt nöja med den nivån vi visar. Sen ska vi snart visa det i 90 minuter.
Så för vår "gaisare in disquise" (Vilmer Rönnberg) är det väl bara att bita ihop och snart visa de rätta färgerna!
Jocke P var som oftast nöjd.
På ståplats var det varmt och gött.
