Krönika: har Varbergs BoIS gått på myten om sig själva?
Epilogen för den allsvenska sagan om Varbergs BoIS har påbörjats.
Halmstads Bollklubbs tidigare ordförande Arne Ekstrand ska en gång ha sagt pengarna ska finnas på planen och inte på banken. Ett uttalande som ljust idag känns väldigt aktuellt även ur en varbergskontext.
Ingen kan ta ifrån Varberg den framgångssaga som BoIS faktiskt varit de senaste fyra åren. Både sportsligt och ekonomiskt. För en som mig som minns matcher mot Kinna och Smålandsstenar på 80-talet är jag också evigt tacksam över att ha fått uppleva hur Joakim Persson och hans Varbergs BoIS verkligen satt avtryck på ett sätt som gett eko i fotbollssverige. Samtidigt har jag funderat på hur klubben ska ta nästa steg. Och inför årets säsong, den fjärde raka i allsvenskan, trodde jag på en lugnare silly season.
Istället blev det tvärtom. Spelare har haglat både in och ut som aldrig förr och de som kommit in har varit enligt samma tydligt uttalade strategi som innan: ungt, utvecklingsbart, från lägre divisioner och i de flesta fall utan en endaste spänn i övergångssumma. Själv har jag försökt hålla god min. För detta är ju Varbergs "trademark". Varberg är rock´n roll. Varberg är vilda västern. Ännu en gång ska vi lyckas med det som av experterna anses omöjligt. Att omvandla vatten till vin och chocka fotbollsallsvenskan med nya fyndspelare.
Men kanske har Varberg också gått på myten om sig själva? Trott att naturlagarna inte gäller just för dem. Sett sig som "oövervinnerliga" i tron på sin bergfasta strategi och att man fortsatt bara ska kunna stapla pengarna på hög på banken? Lite som Joakim (inte Persson då utan von Anka) som vill bada bland sina mynt, sedlar och pengasäckar?
Skämt åsido. Självklart är det bra med en förening med en tydlig ledning och välskött ekonomi. Exempel på det motsatta finns hur många som helst. Men samtidigt borde (måste?) väl det viktigaste vara att stanna kvar i allsvenskan och på så sätt även säkra de betydligt större pengarna som jämfört med superettan finns att hämta där? Det är ju också en säkrare inkomst än att hela tiden behöva förlita sig till spelarförsäljningar.
Eller så är det inte så. För att bara vara i allsvenskan ger ju ingen konkurrensfördel jämfört med andra allsvenska lag. Inte den konkurrensfördel som en tydlig strategi att satsa på unga spelare i förlängningen kan ge. Men då kan ju pengarna inte bara stanna på banken.
Jag har tidigare känt mig rätt skeptisk till att Gustav Engvall skulle kunna fylla skorna efter Marcus Antonsson i Värnamo och tyckt att värvningen känts lite halvtrött. Fram till i tisdags var Engvall också mållös men naturligtvis skulle det lossna just mot Varbergs BoIS. Eller så är det ingen slump att det lossnar mot just Varbergs BoIS? Med sin uppsnurrning av Joakim Lindner och avslut fram till 3-1 visade Gustav Engvall också på en klass som BoIS saknar idag. Det är främst det som är problemet och inte de mål som Varberg lättvindigt släpper in i första halvlek och som, som den försvarare han är, var just Lindners primära huvudbry efter matchen.
Joakim Persson var tidigare i våras förvånad över ordförande Lars Karlssons uttalande om att det i år satts av pengar i budgeten som en satsning för att säkra fortsatt allsvenskt spel. Själv var jag förvånad över Joakim Perssons uttalande i podcasten Tuttosvenskan om att man i år trots allt hade kunnat plocka spelare från en lite högre hylla än förut.
Varbergs BoIS har år från år förbättrat sina förutsättningar för att på allvar kunna etablera sig som en allsvensk förening. Istället känns det just nu som om Varberg själva påbörjat epilogen till den allsvenska sagan om Varbergs BoIS.
