Varbergs BoIS - Kalmar FF0 - 0
Krönika: not so lucky Buddha
Varbergs BoIS borde avgjort mot Kalmar
Niklas och Arne är redan på plats inne på legendariska China Sea mitt emot stationen och jag beställer in en lucky buddha till min kyckling med cashewnötter. Den vackert gröna flaskan signalerar möjligen att det kan vara en turdag för Varbergs BoIS idag?
Väl inne på nygamla Påskbergsvallen är det gott att se den nya läktaren på plats IRL. Trots de små skavanker som fortfarande återstår och behöver åtgärdas kan det redan konstateras att den kommer att bli ett rejält lyft för arenan som helhet.
En första halvlek klaras av där det framför allt är BoIS som har kommandot och stör Kalmars speluppbyggnad högt upp i banan. Dock utan att vaska fram de riktigt klara chanserna.
I paus träffar vi på Mikael, en gammal kompis från förr. Precis som Niklas tillhörde Mikael Getakärr IBK som var Varbergs (eller var det Hallands?) enda seriesegrare i innebandy säsongen 91/92 minsann! Själv höll jag mest till i B-laget och gjorde mitt enda seriemål någonsin en lördag i Bua när jag var bakfull. Mikael är inte bara publikvärd numera utan även göteborgssupporter och berättar skräckhistorier om att göteborgs-infiltrationen ska ha nått ända till BoIS tränarbänk. Som"chef" för publikvärdarna får Mikael i varje fall en smaskig baguette i paus medan övriga får hålla tillgodo med korv med bröd.
I andra halvlek kopplar Varberg ett ännu fastare grepp om händelserna och jagar på för ett segermål. "Närmast" kommer man när inbytte Ömür Pektas knoppar in Luke Le Rouxs inlägg i 86.e minuten men målet döms bort efter en tveksam offside.
"Grattis till segern". Något oförstående tar jag emot Svenska Fans chefredaktör Aldijana Talics gratulation när vi springer på varandra efter slutsignalen. "Okej, men grattis till en bra prestation då" korrigerar hon när jag berättar att BoIS faktiskt inte vann. Och på något sätt summerar väl detta det hela ganska väl.
För visst var detta Varbergs BoIS bästa prestation i allsvenskan i år. Efter en något rörig inledning borta mot Mjällby har laget sett mer och mer stabilt och gediget ut. I backlinjen gjorde Hampus Zackrisson sin bästa insats hittills och även Patrik Dahlström börjar kännas mer och mer bekväm bredvid stöttepelaren Joakim Lindner. Och nu är Oliver Stanisic (kort inhopp igår) på väg tillbaka också. I Vinicius Nogueira verkar BoIS också ha gjort ett nytt fynd på vänsterkanten.
På det centrala mittfältet har Yassine El Ouatki för tillfället tagit över platsen bredvid den givne Luke Le Roux från Ismet Lushaku. Och tillsammans stängde de effektivt ner mycket av Kalmars anfallsspel igår.
Victor Karlsson är "nästan där" i flera situationer men är ibland halvsekunden sen eller aningen slarvig i det avgörande momentet för att det ska resultera i poäng. Igår fick han också starta i en något ovan kantroll på mitten. Oliver Alfonsi nådde i sin tur kanske inte upp i nivå igår men viljan och inställningen går inte att klaga på.
Problemet just nu är målproduktionen och där läste jag nyligen supporterinlägg i sociala medier att BoIS måste plocka in en etablerad forward i sommar för att man ska kunna klara kontraktet. Men som jag ser det så är väl inte problemet att Varberg bränner klara målchanser på löpande band utan snarare att man inte skapar så många 100-procentiga chanser, så även igår. Ömür Pektas avslut igår är ju t ex ett kliniskt forwardsavslut men han är då möjligen någon decimeter på fel sida. Annars hade denne 21-åring som ifjol spelade division 2-fotboll gjort sitt andra allsvenska mål på 93 spelade minuter.
Att ingen forward riktigt ges chansen att "komma in i det" på allsvensk nivå kan också vara ett problem. Assad Al Hamlawi och Ömür Pektas har turats om att starta och i ett par matcher har även Oliver Alfonsi fått en oväntad forwardsroll eftersom Joakim Persson velat ha ett tydligare presspel högt upp i banan. Men där tycker jag också att man börjar se mer och mer av vad Persson menade med att kalla Al Hamlawi för lite av en "Selmani-kopia". Men som sagt, kanske borde just forwardsrollen ges en ökad kontinuitet?
Fyra poäng på de fem första matcherna är garanterat (utan att ens ha kollat) Varbergs BoIS poängmässigt sämsta inledning hittills i allsvenskan. Ändå tycker jag att laget känns stabilare än vad det gjorde ifjol. Något som också ges stöd i det faktum att man i motsvarande matcher 2022 tog 0 poäng och med den mindre smickrande målskillnaden 3-17.
Det är inte lätt att komma till Påskbergsvallen och bara hämta hem poängen i år. Något som Malmö FF faktiskt kan få erfara redan på torsdag.
