Krönika: Roars "smekmånad" är över
I Fotbollsstudion fick Roar Hansen nyligen frågan om när den så kallade smekmånaden är över. Vi kan konstatera att nu är den det.
IK Oddevold kom med 2 raka 0-3 förluster i bagaget och 2 segrar på de 15 senaste matcherna. Varbergs BoIS med en strålande formkurva hade världens chans att mot ett formsvagt Oddevold på negativ kvalplats ta ännu en trepoängare och verkligen distansera sig från den absoluta bottenstriden. Då väljer Roar Hansen att sätta en i grunden defensiv mittfältare på topp tillsammans med Alexander Johansson. På bänken satt de renodlade anfallarna Azeez Yusuf och Aulon Bitiqi och troligen undrade de vad som stod på. Dessutom väljer Hansen då att spräcka innermittfältsparet Tranberg/Edlund som funkat så bra under tränarens succéartade inledning i Varberg. Som om det inte räckte med att vi tvingades till ett helt nykomponerat mittbackspar i Gustav Bromans frånvaro, Ja uppenbarligen är det inte bara Pep Guardiola som har förmågan att göra det svårt för sig själv. Men istället för missat avancemang till final i Champions League blev resultatet att IK Oddevold på allvar är med i kampen om nästa års platser i superettan igen.
Och så har domarna haft samråd igen. I Sundsvall i våras lyckades de samråda bort Anton Kurochkins ledningsmål. Idag fick man det till att Emil Hellmans hands var innanför straffområdet trots att den på reprisen såg ut att vara åtminstone en halvmeter utanför. Oavsett finns det inte en chans att linjedomaren kan vara säker på att handsen var inannför straffområdet och då ska det inte dömas straff.
Å andra sidan spelar det ingen roll. För kan man inte förvalta en 1-1 kvittering tidigt i andra halvlek längre än i en minut förtjänar man inga poäng. Jag hoppades inför matchen att Varbergs på sistone fina offensiv skulle bli tungan på vågen idag. Istället blev det offensiv kvalitet i form av Oddevolds Assad Al Hamlawi. Redan den 1 april i år skrev jag om en känsla av att den tidigare varbergsanfallaren kunde bli lycksoam i Oddevold och det var inget skämt. Efter sina 2 mål idag är Al Hamalawi tvåa i skytteligan på 11 gjorda mål, ett efter Kalle Holmberg.
Att den presumtiva festprissen gjorde “hyschtecken” efter sitt 2-1 mål idag har jag faktiskt inga problem med. Al Hamlawi var bara ett halvår i Varberg och lämnade under turbulenta former. Då hade jag betydligt svårare för Jon Birkfeldts ohämmade måljubel på Påskbergsvallen för någon månad sedan. Bara ett år efter han lämnat klubben han tillhörde i 3,5 år och som, enligt hans egen utsago i HD nyligen, räddade hans karriär och gav honom chansen i allsvenskan. Dessutom i ett läge då Varberg verkade befinna sig i fritt fall och stod utan huvudtränare.
Själv var jag naiv och trodde att Varbergs BoIS var på väg mot en lite lugnare tillvaro inför den absoluta slutspurten av superettan. Men i den här jäkla serien kan man tydligen aldrig slappna av. Seger för Oddevold idag och igår slog Östersund tillbaka numera topplaget Helsingborg. Vi skickar i varje fall en tacksamhetens tanke till Trelleborg som lyckades vända mot Örebro, Sandvikens sena kvittering mot Skövde och att Brage lyckades hålla stången med en man mindre mot Sundsvall.
Nu på onsdag sätts Roar Hansens ledarskap inför sitt första eldprov skulle jag säga. För nu är magin bruten och det gäller för Varbergs BoIS ett direkt kunna studsa tillbaka mot ett Skövde som idag visade att inte heller de kan räknas bort ännu. Ny förlust där och vi är nere i den absoluta skiten igen.
Varbergs mål idag var förresten två riktiga “brunkarmål” efter en hörna och sedan en hög boll in i straffområdet. Först var det Kevin Kustovic och sedan Azeez Temitope Yusuf som lyckades trycka in bollen i röran framför mål. Senast mot Utsikten gjordes ett liknande mål när Alexander Johansson forcerade in bollen på övertid efter Gustav Bromans långa inkast. Tre mål som snarare har karaktären av “Tobbeboll” än den Roar Hansen-effekt som vi kanske var lite för snabba med att fastslå?
