Krönika: the botten is redan nådd?
– både för Varbergs BoIS och riksmedia.
Podcasten Ljugarbänken ger en tvåa i betyg till Varbergs BoIS målvaktsuppsättning i årets allsvenska. Det är tur att de inte har koll på att Stojan Lukic i år bara är backup och tränar en gång i veckan, för då hade betyget troligen blivit ännu lägre.
Hos Disco och Noa är man inne på att i år måste förväntningarna på Varbergs BoIS tonas ner ytterligare. För ifjol kom ju laget från en succésäsong i Superettan! Som om det vore en större bedrift att sluta på en andraplats i landets näst högsta serie, jämfört med att som debutant komma elva i Allsvenskan?
På Studio Allsvenskans 10 gradiga ”Gazetta-skala” får Jocke Persson verkligen kämpa sig upp till en slutlig sjua i betyg efter att länge fått nöja sig med omdömet 6 (bra) - varken mer eller mindre. Efter en säsong där han med seriens klart minsta budget och en stomme byggd på Division 1-spelare aldrig varit i närheten av nedflyttning med sina allsvenska debutanter?
Ovanstående är bara några exempel på en allt mer irriterande ”bevakning” i riksmedia inför den allsvenska starten. För varje allsvenskt medium med självaktning (och de är många) håller ju sig med dessa oändliga genomgångar och betygsättningar av samtliga allsvenska lag och lagdelar. Fastän de oftast inte verkar bemöda sig om att göra större research än att kolla in namnen som ingår i truppen på Fotbollstransfers. Och då kan man väl egentligen lika gärna låta bli?
Och vad vill jag ha sagt med det här då? Att jag tror att Varbergs BoIS utan problem kommer att upprepa fjolårets säsong? Självklart inte. Men det som stör mig är bedömningsgrunderna. För samtidigt som alla nu måste bedyra vilka oerhörda tapp Astrit Selmani och Gustaf Norlin är verkar man fullständigt ha glömt att dessa spelare, som nu är sålda till svenska storklubbar, inför fjolårets säsong inte hade gjort en enda minut i Allsvenskan, ja i Norlins fall inte ens i Superettan. Men situationen för Varbergs BoIS i år är egentligen ganska lik den ifjol. Fast med den skillnaden att inför 2020 hade man två spelare med allsvensk erfarenhet i truppen medan man i år har 15.
Min uppfattning är att det läggs alldeles för mycket fokus på gamla meriter och etablerade namn när det egentligen kan finnas spelare man ännu inte känner till som i nuläget faktiskt kan vara bättre. Det bortses från parametrar som motivation, driv, utveckling och hur lagen sett ut på försäsongen. Och oavsett trupp så tror jag att kvalitetsskillnaderna i svensk fotboll inte större än att en skicklig tränare kan – om inte eliminera så i varje fall utjämna skillnaderna ganska så rejält och få det att räcka hyfsat långt.
Men när inte ens skribenterna i lokaltidningen (med ett undantag) verkar tro på BoIS i år är det väl kanske lika bra att kapitulera på förhand och inse att the botten redan is nådd? Fast det vet vi ju sen gammalt att det är en situation som kommer att passa en viss Joakim Persson - som handen i handsken.
