Redaktörens reflektioner:: Om svensk fotboll och vikten av en långsiktig strategi
Vad är hönan och vad är ägget? Den som aldrig vågar får aldrig veta.
Lyssnade på Göteborgs klubbchef Håkan Mild i en podd häromdagen. Han sa att för en klubb som IFK som har betydligt mindre publikintäkter än t ex stockholmslagen och Malmö är det viktigt att jobba med akademin och scouting för att kunna hävda sig. Värva billigt och sälja dyrt var parollen. Om så är fallet till och med för Göteborg kan man ju fundera på hur det förhåller sig för betydligt mindre svenska klubbar som, så klart inte har samma ambitioner som Göteborg men ändå vill kunna hävda sig på "sin" nivå.
För mig känns det ganska självklart att ett bra scoutingnätverk som ett komplement till akademin och att våga släppa fram yngre spelare är vägen framåt. För en klubb från en mindre stad kommer aldrig att kunna uppbringa samma sponsorintäkter som storstadslagen hur mycket de än försöker. Och av samma anledning finns där en begränsning i till exempel satsningen på en nya arena med tillhörande faciliteter.
Och i denna "gren" har ju Varbergs BoIS varit riktigt framgångsrika på senare år vilket också bidragit till att man gått från konkurshot 2018 till att idag ha ett eget kapital på runt 18 miljoner kronor. Där BoIS fortfarande har en stark utvecklingspotential är kring den egna akademin.
Ändå finns det klubbar utanför de stora som inte jobbar så och inte verkar ha någon långsiktig strategi utan alltid fastnar i "här och nu". Man kan höra argument som att "det viktigaste just nu är att gå upp" eller "nu är det viktigt att hålla oss kvar" som förklaring till att man fullt ut inte vågar satsa på de yngre. Rutin och erfarenhet är viktigt.
Men är det verkligen så viktigt?
Hur kan då till exempel storklubbar som Göteborg, AIK och Hammarby spela med tonåringar som ordinarie i sina allsvenska elvor? Spelare också gör det bra och ryktas bort till utländska klubbar. Det är ju dessutom storstadslagen som har störst press på sig att lyckas. Eller hur kan vår egen Jocke Persson få effekt på sina patenterade trippelbyten vid timmen spelad där de yngre ofta ges chansen? Den som vågar den vinner säger jag.
Ett epitet som också kan appliceras på våra grannländer Norge och framför allt Danmark som i betydligt större utsträckning än Sverige satsat på unga spelare på senare år. Och även säljer från en annan nivå. Och då finns där ändå ingen 51-procentsregel vilket borde ge de danska klubbarna ett större utrymme att värva in kvalitet.
Men i slutänden handlar väl det mesta om just kvalitet även när det gäller att släppa fram yngre spelare. Vilket också borde ge vissa klubbar en anledning att omvärdera sin långsiktiga strategi. Eller att åtminstone etablera en.
