Rantzauklippan: vad man egentligen borde sjunga om i Halmstad..
Från Rantzauklippan blickar vi idag söderöver mot länets blåsvarta kollegor.
"Vi ska tillbaka" hörs åter ljuda i Halmstad, både IRL och på sociala medier. Och trots gårdagens försvars-haveri och förlust hemma mot bottenkämpande Örgryte lär det bara vara en tidsfråga innan den klassiska hallandsklubben åter är tillbaka i finrummet. Men efter att ha åkt jojo mellan allsvenskan och superettan sedan en 19-årig allsvensk svit bröts 2011 borde väl egentligen supportrarna ropa "vi ska åter etablera oss"? Men det längsta HBK kommit i sin etableringsfas är just de 3 år som själva uttryckets myntare Jens Gustavsson lyckades med 2012-2014 innan han som tack för ett väl uträttat arbete fick sparken av klubben.
I årets superetta har HBK i varje fall överraskat mig positivt efter fjolårets smärtsamma degradering mot HIF. Men att avancemanget sedan länge känts ganska klart har nog mer att göra med att toppen av årets serie liksom ifjol är riktigt svag vilket möjligen redan kan vara en effekt av den ökade intäktsskillnaden gentemot allsvenskan? Precis som ifjol skiljer bara 13-14 poäng mellan lagen på negativt och positivt kval i en oerhört jämntjock serie där inga lag lyckats ta chansen de gånger topplagen Halmstad och BP vacklat.
HBK:s chanser att lyckas etablera sig denna gången känns spontant som mindre än när det senast begav sig. Andreas Johansson är två år äldre och fyller 41 nästa år vilket möjligen också avspeglas i det faktum att Halmstad i år redan släppt 10 bollar fler än man gjorde i superettan 2020 och till och med fler än i allsvenskan i fjol. De offensiva ytterspringarna Emil Tot wikström och Samuel kroon var oerhört produktiva 2020 men lyckades inte i allsvenskan och utvecklingen har sedan avstannat, Kroon dras dessutom med stora skadeproblem för tillfället.
I deras frånvaro har HBK i år mer spelat en diamantformad mittfältsuppställning (alternativt 4-3-1-2) som passat t ex Erik Ahlstrand som handen i handsken. Jonathan Svedberg har gjort comeback efter fjolårets korsbandsskada och växt ut till en nyckelspelare centralt och på andra kanten har 17-årige Kazper Karlsson fått allt mer speltid. På topp har så klart ingen missat anfallaren Alexander Johanssons genombrott som 22-åring vilket resulterat i 16 mål hittills.
På pluskontot finns att HBK nu har ett antal yngre förmågor som etablerat sig i startelvan men där finns också frågetecken, för varken Karlsson, Ahlstrand, Johansson eller Svedberg har spelat eller i varje fall gjort avtryck på allsvensk nivå. Hur svår den övergången kan vara är förre Halmstadspelaren Rasmus Wiedesheim-Paul ett bra exempel på.
Men Halmstad har har också en rutinerad stomme i form av målvakten Malkolm Nilsson Säfqvist, Ante Johansson, Joel Allanson och Phil Ofosu-Ayeh som alla står under kontrakt nästa år. Och förutom Joseph Baffo finns där ingen av de åtta spelarna med utgående kontrakt som jag tycker man bör förlänga med.
Så där har klassiska Bollklubben nu också en möjlighet att få in lite nytt blod som skulle kunna visa sig värdefullt i jakten på en återetablering i allsvenskan. Men då krävs också ett betydligt mer aktivt management av manager Haglund.
