Yunus: "Jag hoppas kunna komma tillbaka starkare än någonsin"
Yunus Ismail drabbades av en stroke 2009 och livet förändrades drastiskt för den lovande 23-årige fotbollstalangen. Till Svartvitt berättar den ödmjuke somaliern om resan tillbaka, plugget, äktenskapet och varför han inte spelar TV-spel mot Nordin Gerzic.
Ibland kan man säga lite skämtsamt att fotboll inte är på liv och död, det är mycket viktigare än så. Även om jag tycket fotboll är alldeles underbart, fantastiskt och ibland en av meningarna med livet så blir det väldiga kontraster när man inser att fotboll verkligen inte är allt. I min berättelse om Yunus Ismail, som varit med om så många tråkigheter vid sidan av planen, så får man verkligen perspektiv på allting och inser att det finns faktiskt mer saker än bara fotboll. Eller som Yunus själv uttrycker det:
- Just nu håller jag på mycket med att förbättra min styrka och att hålla rörelsen.
Jag reflekterar över det. Förbättra sin styrka och hålla rörelsen. Sagt av en man som för några år sedan var en stor talang och som spåddes en lysande fotbollskarriär. Nu gäller det alltså att förbättra sin styrka och att hålla rörelsen. Yunus drabbades nämligen under sommaren 2009 av en stroke, blott 23 år gammal. Då jag är snudd på jämnårig som Yunus så är det inte så ofta förekommande som man förknippas med ordet stroke. Jag, som är rookie på området, vet inte ens om man kan komma tillbaka och bli helt frisk igen. Jag blir informerad av nu 26-årige Yunus.
- Stroke är så olika, det beror på var skadan ligger och det är mycket individuellt, men i mitt fall vågar ingen säga någonting. Jag hoppas på att kunna komma tillbaka starkare än någonsin och det enda som jag kan göra just nu är att träna och se hur långt jag kan komma.
Jag bryter in och frågar Yunus om siktet är inställt på att komma tillbaka som fotbollsspelare, om det nu är möjligt.
- Johannes, allt är möjligt, berättar han.
Just nu pluggar han som vilken vanlig 26-åring som helst och lever studentliv. Går upp klockan 7 på morgonen, går i skolan måndag till fredag, 9:30-16:00.
- Jag studerar vid Sundbyvik fölkhögskola som ligger vid Ekeby-Almby. Det är en kurs för folk med hjärnskador och som ger möjligheter att komma igång, träna och att träffa andra personer som också drabbats av hjärnskador. Det är helt otroligt att det finns såna möjligheter i vårt samhälle. Det är väldigt viktigt för folk, och såklart för mig.
Viktigt har jag noterat med versaler i mitt snabba kladdande i anteckningsblocket och understrykt det ordet med tre snabba streck.
Hur mår du just nu då?
- Jag mår bra, det går sakta men säkert framåt.
Vad händer efter skoldagen?
- Efter klockan fyra så kan det bli TV-spel, filmer, dra till Java och ta en fika eller jävlas med Nordin och Company.
Förutom att han spelar på sin vanliga spelkonsol, PS3, så används också Nintendo Wii, men då i ett träningssyfte med att, bland annat, lära sig hålla balansen. Egentligen blir det inte så mycket TV-spelande på Pro Evolution Soccer heller, där det självklart ska spelas med favoritlaget Liverpool, eftersom motståndaren inte håller så bra kvalité.
- Nordin vågar inte ta en match med mig, han vet hur det kommer att sluta, förklarar somaliern med ett leende och berättar att han längtar jättemycket till att 2012 års upplaga ska komma ut av spelet.
Just leendet och glädjen i livet är något som ligger Yunus nära och han smittar av det på folk. Man mår väldigt bra i Yunus närhet. Personligen har jag aldrig sett honom arg och han bryr sig heller inte om småsaker som skulle göra gemene man irriterad. Han sprider väldigt mycket glädje omkring sig. Finns det något som gör dig riktigt arg?
- Klart att det har förekommit. Jag minns när jag var inne på plan då kunde allt hända och då blev jag en helt annan person. Visst är det konstigt?
- Brukar det inte vara så att de hårdaste spelarna på planen är de spelare som är snällast och lugnast utanför?
- Det kan man lugnt säga (skratt), replikerar Yunus.
Känner du något agg mot Migrationsverket?
- Jag försöker att inte tänka så mycket på det utan njuter i stället av det som livet har att erbjuda, men det är inte så lätt att inte tänka på det, tyvärr. Ibland tänker man för sig själv att om man inte gått igenom alla dessa år med bråk hit och dit kanske jag inte skulle råkat ut för den här olyckan. Men å andra sidan, vem vet?
Han är såklart en trogen svartvit supporter som följer varje hemmamatch på Behrn Arena.
- Jag följer ÖSK mycket faktiskt, men det är lite svårt att åka och stödja killarna på bortamatcher, men jag är alltid på plats vid hemmamatcherna, på plats, på riktigt, på Behrn Arena, skrattar han och blir i nästa andetag lite mer allvarsam.
- Den här säsongen har inte riktigt gått som vi hade förväntat oss och det finns flera anledningar till det. Man kan sitta här och spekulera, men nu gick det som det gick. Jag kan bara säga att vi har sett och vet om att killarna kan bättre än det vi har sett i år. Jag hoppas såklart att vi kan vinna cupen för det skulle då rädda säsongen.
Det har spelats landslagmatcher i helgen. Om Sverige möter Somalia, vilket land håller du på då?
- Somalia, svarar Yunus blixtsnabbt, men blir sedan lite mer diplomatisk: Eller...hmmm...låt det bästa laget vinna.
Har du varit nere något i landet på Afrikas östkust?
- Nej, inte i Somalia, men jag har varit i Afrika för första gången på åtta år i somras. Jag åkte ner med en bekant i slutet på juli och kom hem i början på september.
...och det hände något på den sjuveckorsperioden också som har blivit ett extra stort minne för livet, va?
- Ja, jag har gift mig med en fantastisk kvinna som heter Fatmah. Jag hoppas också att hon kommer till Örebro snart.
Hur var det att komma hem till kontinenten där livet en gång började?
- Tro det eller ej, men det är Sverige som är mitt hem. Det är här mina barn och barnbarn kommer leva så det var när jag återvände till Sverige igen som det kändes att komma hem. Det som hände i somras och tidigare i livet i Somalia har redan hänt, jag fokuserar på framtiden och vad som komma skall. Då är min rehabilitering fortfarande ett bra första steg, berättar 26-åringen och tar en kort paus.
- Hela min framtid beror på min rehabiliteringsträning och jag gör allt jag kan för att få ut det bästa utav det och komma tillbaka till den nivå som jag vill.
Note to myself, har jag skrivit och grubblar på varför i hela friden jag har kritat ner det. 1,5 h står det bredvid. Funderar och funderar, kommer sedan på det. Förutom att Yunus studerar som en helt vanlig skolelev så tränar han i en och en halv timme, fyra dagar i veckan. Är det Yunus Ismail eller Stålmannen som jag pratar med, funderar jag.
Om jag ger dig uppdraget att nämna tre personer som betytt mycket i ditt liv, vilka blir det?
- Jättesvår fråga att svara på, men får då säga John Alvbåge, pappa Tage och Steven Gerrard.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Att min fru var här bredvid mig.
Hon befinner sig nu i Tanzania, i den största staden Dar es-Salaam. Vi landar återigen vid lite frågor om när Yunus var tillbaka på afrikansk mark och resorna han gjorde där. Yunus besökte, förutom Tanzania, även Kenya och Zanzibar.
- Jag är besviken på att jag inte kunde åka till Somalia, men det var omöjligt eftersom det råder total kaos därnere nu, speciellt från det område jag kommer ifrån. It´s sad. Det är en sådan katastrof där nu som det inte varit på 60 år. Hunger, brist på medicin, boende. Det är tråkigt med alla oroligheter. Folk åker till Mogadishu för att leta efter mat. Det är riktigt illa.
Vi vänder blad för att övergå till något mer positivt.
Du fyllde nyligen 26 år. Hur firade du födelsedagen?
- Jag gick till skolan som vanligt och sedan dök Tage upp med en tårta och mina klasskamrater sjöng för mig. När jag kom hem köpte jag pizza och kollade på film (skratt).
Yunus, du är en sådan person som jag känner uppskattar små saker i livet, du är alltid glad, du kan uppskatta att någon håller upp dörren för dig medan andra ser det som en självklarhet...
Yunus tackar för orden och inleder artigt.
- Johannes, det är viktigt för mig att uppskatta de små sakerna i livet lika mycket som de stora. Då blir allt mycket lättare och dessutom har jag sett så mycket i livet och hunnit vara med om mycket så jag vet vad ordet "tacksam" betyder i livet.
Stort sagt av en stor man.
- Om man till exempel räknar nummer så börjar man inte med en miljon, utan noll, ett, två, tre och fyra och så vidare. Det är de små sakerna som är minst lika viktiga att vara tacksam över.
Jag är på väg att avsluta intervjun och läser upp vad som är nedkritat längst ner i blocket: YUNUS ISMAIL - ALLTID EN AV OSS!
Yunus påpekar dock en sak.
- Johannes, glöm inte att nämna att Kubanerna är de bästa supportrarna.
Kubanerna är de bästa supportrarna. Check!
Och så gör vi det igen.
YUNUS ISMAIL - ALLTID EN AV OSS!
