Matchrapport Fc Marathon - Fc Devils SB
Vad är det egentligen som händer i Marathon? Tredje raka förlusten inkasserades i veckan, och det är ett nytt klubbrekord så det stänker om det. Förlusten innebar även ett ras ner till fjärdeplats i tabellen, och nu skall mycket gå rätt för att vi skall klara att ta steget till elit...
Tre raka förluster!? Efter tio raka utan förlust kommer alltså tre på rad! Ketchupeffekten är det man brukar kalla det va? Tyvärr vet jag inte hur mycket ketchup det är kvar, men jag hoppas verkligen att Fc Devils lyckades krama ur allt, för nu jävlar är det tre poäng som gäller i nästa match!
Efter denna förlust har vi enbart oss själva att skylla. Okej inte enbart, faktiskt, men det tar jag upp i ett annat avsnitt lite senare...Vi kan skylla på att försvaret inte håller tillräckligt tätt, vi kan skylla på att anfall och mittfält inte vill delta i defensiven, vi kan skylla på bristande kondition och vi kan skylla på Greken i mål. En sak som dock är säker är att hur griniga vi än blir och tycker att "vafan håller alla andra på med", desto större ketchupflaska är vi. Men nu är det slut, och det skall banne mig Atletico Basquit få erfara på tisdag. Till skillnad från väldigt många av de senaste matcherna skymtade jag ändå en vändning i vår trend. Inte resultatmässigt denna gång tyvärr, men dock prestationsmässigt. Vi spelade faktiskt riktigt bra, och matchen var utan tvekan vår, fram till dess att en liten clown skuttade fram från mittcirkeln och drog fram det röda kortet framför ögonen på Awe.
En sak vi definitivt kan skylla en del av förlusten på är domaren. Vi har alltså bytt domare från den eminente och skicklige Mustafa, till en, ja vad i helvete ska jag kalla honom för? 50-öringsmannen? Förlåt att jag tar till ord som inte borde förekomma, men varje gång jag tänker på 50-öringsmannen är det någonting som slår snett och får mig att koka. Vad har han egentligen emot oss? Facit talar för sig själv, vi har haft honom som domare i sammanlagt fem matcher, vilka har renderat åtta gula kort. Inför domarbytet hade vi noll gula kort i statistiken, och vi har inte helt plötsligt börjat spela vårdslöst...Visst, jag kan acceptera kanske två max tre av de kort vi fått, men omöjlig åtta. Denna del med kritik mot domaren skulle jag kunna fortstätta med en bra stund, men det får räcka med att jag i korta drag beskriver det. Inför matchen (och även tidigare matcher med honom) har vi sagt åt varandra att vara lugna och inte börja prata emot honom då han dömer emot oss. Men denna gång gick det inte. Det var omöjligt att inte reagera. Han försöker även vid ett tillfälle provocera Greken i mål i vad han uppfattar för "att få chans att visa ut mig". Awes första gula kort är också totalt horribelt. En 50/50 duell, som han till och med egentligen är först i, renderar i gult kort för tröjdragning. Alla på planen verkade då 50-öringsmannen blåste tro att vi hade fått frisparken med oss...
Utan att överdriva blåste han 10-15 frisparkar emot oss som mycket möjligt hade fått Glenn Hysén att fråga sig vad "stolpskottet har hittat pipan någonstans". Efter sju-åtta stycken rann det över för flera av oss; vilket inte resulterade i tuffare spel på planen, utan i frustration som smittade av sig på spelet. 50-öringsmannen lyckas helt enkelt med att förstöra vårat spel genom att konsekvent blåsa emot oss. Dock skall Fc Devils ha alla heder för att dom i sin tur inte började klaga på oss, utan istället genomförde en riktigt bra match. Alltid kul att möta er grabbar, trots att rivaliteten sträcker sig ända tillbaka till 2002 (då Söderbröder).
Inför matchen hade Kiki lämnat återbud på grund av feberfrossa, antagligen beroende på de flygturer han natten innan hade drömt att han bjöd motståndarbackarna på. Även Jonas avstod spel, trots att frugan glömt lämna in en officiell förklaring till varför. Babashenkov löste det dock i sista stund, och gav högerspringaren ledigt under kvällen.
Matchen började i ett realtivt lågt tempo. Vi låg rätt i våra positioner, och förivrade oss inte. Hela Marathon verkade riktigt taggade, men man såg tidigt att det kunde bli en sån dag när det är svårt att peta i bollen. För trots ett bra spel så vaskade vi inte fram många bra chanser alls. Faktum är att det inte var fler än två-tre stycken på hela matchen. Första riktiga målläget i matchen fick Devils då man rullade upp bollen längs vänsterkanten. Med en fin passning fick deras vänsterytter fritt spelrum och kunde avancera helt fri mot Greken. Alla väntade på passningen snett inått bakåt då bollen helt plötsligt var borta från hans fötter. För genom en 40-metersrusch hade Tammy susat fram och tryckt ut bollen till en hörna, som blev resultatlös.
Vår första farlighet kom genom Beppo, som på frispark från cirka 20 meter skickade iväg en projektil upp mot det bortre krysset. En skicklig räddning från deras målvakt höll dock det mållösa resultatet halvleken ut.
I paus kändes det verkligen som att det var våran match. Visst hade domaren redan börjat blåsa emot oss, men det visste vi ju att han skulle göra. Det viktigaste var att vi skulle hålla spelet uppe, och försöka komma till fler avslut. För rulla bollen kunde vi göra, inget snack om saken. Vi höll på vår taktik, och det ända som saknats var vassare fötter innanför straffområdet.
Så många avslut blev det dock inte i andra halvlek. Istället fick vi rikta in oss på försvarsspel då Awe rykte till sig ett solklart gult kort. I och med att han fått ett felakigt kort även i första åkte han ut. På frispark precis utanför straffområdet skulle så även segermålet för Devils komma. En skymd Greken ställer sig på fel ben, och kan bara se bollen segla in i ett övergivet bortre hörn. Ett mål han helt enkelt får ta på sig.
Vi försökte göra en sista kraftansträgning för att minst klara oavgjort, men närmare än en nick som var ytterst nära att segla in från Tammys panna var vi tyvärr inte. En oerhörd besvikelse med tillhörande nedsänkta huvuden infann sig genast. Även vilda diskussioner med domaren utbröt från några spelare. Och helt ärligt, varför skall han få förstöra det som man ser fram emot varje vecka under säsong, nämligen tisdagkvällarna. Vi brinner för fotbollen och för vår klubb. Vi vill spela en rolig fotboll och vara ett härligt lag för dom som tittar på oss. Vi vill ha ett schysst men tufft spel, och en domare som förstår sig på det spelet som kallas fotboll. Som det är nu har han satt grus i hela den glädje vi normalt alltid har. Dock viker vi inte ner oss, att ha två motståndare på tisdag kommer att tagga oss ännu mer. Fc Marathon, Nu, NU KÖR VI!
Spelarbetyg kommer att skrivas ut under morgondagen
