49 dagars senare!
För intresserade av Klippans FF vet alla om att säsongen 2013 inte gått riktigt som man velat. Man har bjudit på ett väldigt skönlir för pubiken men rutinen har varit frånvarande. Laget består i år utav en rekordung trupp, en hel del nya spelare in samt väldigt stort ansvar på spelare som tidigare år arbetat i det tysta. Laget startade fenomenalt i seriepremiären men var nära på att slarva bort, fram tills i lördags, den enda segern man hade på sitt konto. Men så i lördags kom årets höjdpunkt,
Det var i lördags, den 1 Juni, som vi begav oss till Eket för en tuff bortamatch. Bara några dagar tidigare åkte vi på årets kanske tyngsta förlust mot dåvarande serieledarna Glimåkra. Efter matchen bekräftades det att undertecknad stod inför en match avstäning efter att ha tagit ett väldigt onödigt gult kort i slutskedet. Hur skulle laget ställa om till derbyt mot Eket? Eket som gjort succé, vi utan lagets kapten och skyttekung (Mackan då...).
Det är jobbigt att åka med laget till en match där man själv inte ska delta i. Man laddar ändå upp, lite omedvetet, inför match. Men läget i truppen har förbättrats de senaste veckorna då folk frisknat till och vi kan ställa upp med en stark och bred trupp igen. Men det har de senaste året varit spelmässigt tufft mot Eket enligt min uppfattning. Vi har haft tufft mot Eket som varit ett bottenlag samtidigt som vi hört hemma i toppen, men denna omgång var exakt allt annorlunda. Eket låg i topp, vi börjar nästat titta neråt i tabellen.
Matchen tänker jag inte skriva så mycket om, utan jag vill enbart hylla de 16 spelare som drog ett tungt lass ute på plan samtidigt som tränarstaben gör ett gediget jobb för att vi alltid ska lyckas! Tjabbe söker ständig föränding när det går dåligt, han kan gå så långt som att byta form på kvadrat, allt för att inget ska likna föregående match där resultatet inte hade samma utfall som vi önskat. Aga, som är en ständig pådrivare och plockar fram hungern hos varje spelare till att vilja vinna. Pelle, som lappar ihop oss när det behövs och alltid höjer stäningen. Publiken, allt folk som kommer match efter match för att se oss få spela fotboll på ett vägvinnande sätt men fram tills den 1 Juni bara tagit en enda vinst. Tack för att ni aldrig ger upp!
När matchklockan slog över på 93 och domaren satte pipan i munnen stod det klart att 3 poäng var bärgade efter 1-0 mot Eket med hela laget som hjältar!
Målet blir till genom att Jimmy "Taco" Nilsson prickskjuter in ett inlägg på Hampus Kvists panna som distinkt trycker bollen ner i bortre gavlen. Då återstår 5 minuter av matchen och det faschinerande är att laget inte drabbas av fullständig eufori utan man har siktet ut på att bärga de 3 oerhört tunga poäng. Efteråt känns det som att en förbannelse släppt över laget, äntligen hade vi tagit 3 poäng igen. Vi höll nollan med 10 utespelare i 60 minuter och vann mot ett av topplagen. Det känns som en oerhörd självförtroendeboost inför avslutningen av våren.
Det var underbart att få beskåda denna vinst, dominansen hela första halvlek, och glädjen efteråt. När jag idag klickade mig in på Ekets referat gör det mig alldeles varm inombords där de skriver att Klippans visade mer vilja att vinna matchen och det kändes verkligen så. Precis som de kändes andra halvlek mot glimåkra och det föjdes äntligen upp med 90 minnuters stenhård inställning på vinst mot Eket. Nu kör vi över Osby, Näsum och VMA i bara farten när vi ändå är igång gubbar!
Framåt KFF!
/#4
