Inside Klippans FF 2013
Då var det återigen dags för en ny säsong för de grönvita legenderna och en delvis ny upplaga som ska representera klubben kommande säsong. Försäsongen lider mot sitt slut och allvaret står runt hörnet, serien börjar om mindre än en månad och vad har egentligen hänt innanför Åbyvallens stängsel fram tills nu. Här kommer en liten resumé om hur läget är för KFF.
Som vanligt var det mycket snack om vilka spelare som skulle lämna och vilka som ville fortsätta vara KFF trogna.
Det var redan innan säsongen var över bestämt att en ny tränarstab skulle anlända då Henry tackade för sig efter ett par säsonger som tränare.
Och de grönvita legenderna var denna vinter väldigt attraktiva ute på marknaden och ryktena svängde från dag till dag.
Till slut blev det såhär:
Spelare in:
Marcus Svensson - Ramlösa Södra
Patrik Möllerstedt - Östra Ljungby
Filiph Jönsson - Klubblös
Pierre Johansson - Perstorp/Bälinge IK
Summa summarum ser undertecknad detta som fyra bra värvningar där definitivt alla slåss om platser i en startelva.
Spelare ut:
Tobias Henrysson - Östra Ljungby IF
Tobias Carlsson - Grevie GIK
Fredrik Lindgren - Höganäs BK
Tobias Zentio - Höganäs BK
Rasmus Andersson - Höganäs BK
Robin Svensson - Ängelholms FF U
Linus Martinsson - Vejby IF
Dennis Hansson - Vejby IF
Abdinasir Yusuf - Klubblös för tillfället
Roger Christensson - Bytte skåne mot huvudstaden
Summa Summarum av denna spelarflykt är att vi på pappret tappar hela 9 spelare som var givna i A-lagets matchtrupp.
Frågan är om Klippan någonsin tappat så många spelare med så pass hög betydelse för laget under en säsong...
På tränarsidan beslutades det att Tjabbe (assisterande tränare) fick vara kvar även denna säsong. Detta gladde säkerligen större delen av de spelare som var kvar i truppen då Tjabbe haft hand om mer än hälften av spelare i flera år på ungdomsnivå. Han känner spelarna väl och kan förbereda den nya huvudtränaren Christian Augustsson på vad det är som väntar honom denna säsongen med spelarmaterialet.
Upptakten av försäsongen
Snacket mellan spelarna som var kvar var intensivt och frustrerat. Hur många skulle träna regelbundet, skulle de anlända några spelare sent, vem får nya roller och vad händer nu när en ny tränare tillsatts? De första träningarna skulle tala sitt tydliga språk och visa hur säsongen skulle komma att se ut, så tänkte undertecknad och jag tror att det var fler som gick i de tankebanorna. Januari innehöll helt nya träningsupplägg för att vara en försäsong, nya övningar och det som överraskade mest var att den rena löpningen i stort sett uteblev. Uppslutningen till träningarna var sämre än förväntat och kvalitén blandade och gav. I Februari började träningsmatcherna och nu skulle laget äntligen få testas. Spelare, ledare och åskådare skulle alla få se vart truppen stod, alla plan. Det började bra, resultatmässigt iaf. 10-1 i målskillnad på de tre första matcherna med 2-1 segern mot seriekonkurrenten och svårspelade Eket (för legenderna de senaste åren) som den tyngsta skalpen. Men spelet stämde inte helt, vilket kan ha berott på ovanan av ett snabbt konstgräs när man själv krigade i veckorna på en isig grusplan som var under all kritik. Folket började trilla in mer och mer nere på Åbyvallen under tidens gång och och detta gjorde att kvalitén och tempot på träningarna höjdes betydligare. Men till matcherna var det fortfarande så att vi inte haft alla tillgängliga än för spel då det var flera saker som kom i vägen samt skador.
Och så kom Mars månad och ett tuffare spelschema väntade
Hittarp, Åstorp och Perstorp/Bälinge har stått för motståndet de tre helger som hunnit passera. Nästan allt folk är igång och kontinuitet kan påbörjas i matchtruppen. Träningarna fortlöper med ett högt tempo, hett temprament och vi spelare hittar in i de roller som vi förväntas ta denna säsongen. Mot Hittarp gör vi en helt okej match och förlorar knappt trotts ett stort spelövertag åt Hittarp. Men vi gör en riktigt bra försvarsinriktad insats och visar att vi är duktiga i omställningsspelet men tyvärr brister vi i markeringsspelet och släpper två billiga mål. Mot Åstorp gör vi en kanoninsats i anfallsväg men återigen brister koncentrationen och noggrannheten i försvaret och vi släpper upp Åstorp till 3-3. Matchen mot Perstorp/Bälinge är helt klart årets bästa insats så långt vi är komna. Anfallsspelet är sprudlande, rörligt, kreativt och helt underbart att se på. Och i denna match sitter även försvaret till 110 % och puda får hålla nollan igen.
Hur vill jag då utvärdera föräsongen såhär långt
Efter att ha varit skeptisk till en början av årets upplaga (innan matchandet drog igång) så kändes allting väldigt tungt. Det talades om att sätta upp en målsättning som var så långt ställd att vi skulle klara oss kvar i Div 4 denna säsong bara. En rimlig målsättning men en dyster stämning. Det har varit gnäll, hets, dålig stämning nästan. Men efter varje träning och match har truppen svetsats samman mer och mer. Spelare som har förväntats ta stort ansvar har tagit det ansvaret. Spelare som, inför denna säsongen, kanske inte många trodde på har påbörjat en för dom fantastisk säsong. Emil, Filiph och Jonathan har alla visat att de i år förtjänar en plats i årets upplaga av Klippans FF. En spelare som Pierré Johansson, som alla redan vet allt om i klubben, kom tillbaka efter en säsong hos rivalen och har visat ett fantastiskt spel tillsammans med nye Marcus Svensson. Kvist och Henke visar båda framfötterna på sina positioner och visar vägen för resten av spelarna. Backlinjen har nästan fått spelas ihop där undertecknad, Nisse och Filiph fått kontinuitet tillsammans men den givna högerbacken saknas än så länge. Dels på grund av hög konkurrens på den positionen samt skador/sjukdomar. Puda har imponerat stort på undertecknad med sitt lugn i målet, han visar pondus och har ett bra sammarbete med sina försvarare.
Mars månad - Victoria concordia crecit
Inledningen av denna månaden har enligt undertecknad varit fantastisk. Samtidigt som det gått bra på det sportsliga planet för laget har laget i helhet kommit varandra närmare. Stridsyxor har begravts och respekt har inbringat en trupp som just nu är i en väldigt bra harmoni. Det finns alltid saker att förbättra, det vet vi om och det kommer vi att jobba med framöver. Men under de senaste veckorna har alla spelare börjat dra åt samma håll, man hjälps åt för att alla ska utvecklas som spelare och för att nå vår tränares mål med varje träning. Det har utvecklats vinnarskallar som kommer att vara nyttiga i kommande matcher, en hög lagmoral och ett jävla go hos alla spelare. Man visar en vilja att hjälpa sin lagkamrat för att tillsammans uppnå stordåd.
Efter att ha vunnit över två seriekonkurrenter, samt spelat ut Åstorp men tappat fokus vid ett par viktiga situationer har självförtroendet fått sig en rejäl boost framåt. Men vi förblir ödmjuka och lägger ner ännu mer jobb på träningarna för att bli ännu bättre. Framförallt är det laget som tagit dessa skalper, det är inte en eller två individuella spelare som dragit lasset. Utan det är alla som varit uttagna till match som fullbordat ett utomordentligt jobb varje minut av matchen, där finns ingen som tar något för givet, ingen som lämnar över ansvaret till en annan. Alla gör utomordentliga kämpainsatser och spelet blir bättre och bättre för varje match enligt underteknad. Det ska bli intressant att följa laget under årets säsong och jag hoppas innerligt att vi kan bygga vidare på det vi nu har startat. Laget känns i mycket bra harmoni. Det syns på glädjen, det syns på hur man firar tillsammans och hur man hjälper varandra. Victoria concordia Crescit helt enkelt!
/#4
