BKB-Folksam 1-1
PREMIEN(ÄREN) VA INTE BETALD..
Det va upplagt för folkfest. Pressen hade gjort sitt och skrivit om klubben i tidningarna. Laget hade legat i hårdträning och gått från klarhet till klarhet. Supporterklubben slöt upp som en grå-svart armé (den enda färgklicken va en blå fisk). Jävlar-anammas-mamma, va alla va taggade inför den här matchen! Sen kom en osynlig rysk farbror in i omklädningsrummet, klädde av alla nakna, smörjde in oss i bajs och gick i väg med all vår värdighet.
Ok, det kanske inte gick till riktigt så...
Vad som hände var att den gamla hederliga kollektiva kollapsen gjorde entré. Och jag som trodde det var slut på den!! Att den tillhörde allt som varit bakåt och vi nu lyckats etablera ett stenhårt gäng bollfantaster. Som ett Södermalms Navy Seals. Typ.
Då blir det mest tomrum i efterhand, när det knappt finns en svettig tröja i omklädningsrummet. Inte ett ansikte va rött av ansträngning. Fan, vi ska se ut som 15 babian-arslen i fejset efter en match! (plussa sen på några kalla på Krukan, så förstår ni vilket vackert lag vi är).
Jag kände dock på mig att vi skulle kört en bögring innan vi klev ut planen. Vi kändes liiiite splittrade och lama. Fokuseringen fanns inte riktigt där, men det är iofs svårare att få till den på Zinken där vi inte kan värma på nå´t bra sätt innan.
Vi gjorde hur som helst tvärt-emot vad vi gjort innan på matcher och träningar. Och tvärt-emot vad som sas i omklädningsrummet. Kanske spelade premiär-nerver och publiken in, men jag tror faktiskt inte det. Vi var helt enklet tama och lama. En BKB-klassiker smög in - "hoppas någon annan gör något bra". Och sen lunkar man omkring i sin egen värld. Ingen va egentligen delaktig i vad någon annan i laget gjorde. Supporterklubben får hitta på en sång som har något med "BKB går på Valium." eller nå't, när vi hamnar i de här lägena. På matcherna innan så har vi spelat avslappnat. Skillnaden nu var att vi liksom va lite väl avslappnade. Det va inte direkt så att publiken fick elektriska stötar av vår energi på planen.
Zinkens galet dåliga underlag tog oss alla på sängen. Men lika svårt hade motståndarna. Dock så torskade vi mer på det eftersom jag inte ens vill jämföra oss med tjong-i-ballongen gänget vi mötte.
Det fanns dock några positiva saker. Och det var alla klockrena närkamper och brytningar som vi gjorde, men som domaren oftast blåste för. Försäkringsgubbarna ramlade ju dessutom lika lätt och gnällde lika mycket som Vallentunas junisar. Ovärdigt. Det är ju faktiskt seniorfotboll vi håller på med! Sen att Niklas drog en och annan dobb i knät på nå'n va ju bara rättvist..
;D
(den här smileyn gäller för flera rader. Det har Benji lärt mig. Antalet är helt subjektivt ;) Shit, där kom en till!
Jag tänker inte ojja mer om vad som inte fanns i den här matchen, för det vet alla själva. Det finns två saker att ta med från den dock. Den ena är pinnen vi fick. Den andra är att det var rätt bra närkamps-spel lite då och då. Kalles fina hörn-mål får också nämnas. Fast det plusset blir nollat av "baklängesmålet" där Anders MacLoad fullkomligen kapade skallen på Jeppe. Han trodde nämligen att det va Rogge som sprang omkring på planen och när han upptäckte misstaget blev han skitförbannad..
En lustig sak är att nästan alla skrev i sitt svar-sms innan matchen att dom va helt sjukt taggade. Nu, inför lördagens match, skriver alla att dom är sjukt revansch-sugna. Jag hoppas det gäller den här gången. Annars måste alla dricka Mogges hot-shots efter matchen. Flera liter..
Fy fan! Jag suger hellre av en rögad ål.