Söderkamraterna-BKB 1-2
FRRRRRUSTRATION!
Vi hade hyfsat mycket att bevisa denna match. Premiären fick två plus i betyg och det var en match som alla helst vill glömma. Även på läktaren hördes tystnaden mer än sången. Det var ett lamt och avslaget BKB som inte gick att känna igen från försäsongen. NU skulle vändningen komma! För dagens motstånd stod en ny bekantskap för - Söderkamraterna. Ytterligare ett "söder-bröder-progg-wigger-historia", men just "progg" hade dom nog ingen aning om, för älsta spelaren var väl 22...
Hammarbyhöjden har fått nytt omklädningsrum. Va en riktig höjdare. Framför allt med säsongsavslutningen mot Makkabi förra året i åtanke (aaagh, va irriterande minne). Läktarplatserna började också fyllas på. Flera spelarfruar och många små BKB:are hade hittat dit. Järngänget va självklart där. J-J hade bytt ut dom blå fiskarna mot bratwurst. Solen sken och det var mys-stämning med flasköl. Till råga på allt va mys-farbrorn nr 1 (eeyy) - Pelle - tillbaka. Lite mer grått i hårsvallet, men med samma breda leende. Och samma överjävligt höga utsparkar ;)
Tyvärr var det inte riktigt mys när spelet väl började. SK drog upp ett rejält tempo i början och va riktigt hungriga. Vi som hade allt att bevisa gällande hungrighet och fighting-spirit, vek återigen ner oss. Det va lite, lite, lite bättre, men det va många små tår som åkte in i "närkampen" istället för axlar. Och det mot ett gäng som sammantaget vägde 200 kg mindre än oss!!! What da fuck!
Hur som helst, så försökte vi spela lite mer boll än matchen innan, men vi hade inte många rätt i passnignarna. Eller löpningarna. För vi löpte återigen inte särskilt mycket. Förutom Spider i första halvlek. Han var som vanligt packad och dominerade totalt. Tillsammans med övriga killar i backlinjen. Dom va riktigt bra! Höll en helt annan klass än resten av laget. Där ute på mitten och längst fram på planen, vann vi nog inte en närkamp eller en andra boll under hela matchen. Trots det så hade SK knappt något avslut på mål under 90 min. Ett avslut hade man och det gick in. En riktig halv-träff som ingen va riktigt beredd på och som smet in vid stolproten. Vi hade faktiskt desto fler chanser. Några träffar i virket och några genombrott som va nära att resultera. Vår reducering kom på en tilltrasslad situation i straffområdet där en frispark till slut letade sig fram till Mogge som kunde peta in den. Skönt, skönt, skönt.
Mot slutet på matchen, sista kvarten ungefär, så smög det sig in lite jävlar-anamma i BKB. Vi skruvade upp tempot och vips fick vi press på SK. Det såg dock länge ut som om matchen skulle sluta 1-1, till den sista minuten då vi fick frispark vid deras straffområde. Mogge slog den snett bakåt och där som Christian som drog ett kontrollerat skott (han hade lätt haft högst träffprocent i Riga) rakt mellan benen på keepern! Jisses vilken glädje!! Det är så sjukt skönt att få vinna en sån här match när det inte riktigt går som man tänkt, men vi orkar hålla fokus hela vägen in och vill vinna! Det här var precis vad vi behövde och formkurvan stack helt plötsligt rakt upp för BKB.
Om en vecka väntar Träsket. Hur kul kan det bli?
Fotnot:
Hur Christian lyckades klara sig undan att bjuda laget på bira när han hängde en balja i sin BKB-premiär är ett mysterium.. En platta bira till valfri match kan var på sin plats ;D