FC Marathon vänder underläge och skjuter upp sig i elit med tre minuter kvar (MED HIGHLIGHTS)
Efter en säsong som bara kan summeras som grym blev det på tisdagkvällen klart att FC Marathon nästa år kommer att spela i elitdivisionen. Precis som måstematchen förra veckan blev det även denna vecka stor dramatik, och uppflyttningen satt stenhårt inne. Men, när Micke "Pumba" tryckte in 2-1 med tre minuter kvar visst jublet inga gränser.
Om förra veckans match mot 08 Rågsved av många betäcknades som både årets och historiens viktigaste match för FC Marathon blir det svårt att hitta ett epitet för denna. Poängen vi tog mot Rågsved där vi hämtade upp 0-2 sista sju minuterna var helt monumentala för denna uppflyttning. Där och då lades grunden för spel i elit nästa år, men vad det egentligen gjorde var att det bara bäddade för den match av finalkaraktär vi fick se mot Gamarna i tisdags kväll. Allt annat än vinst där, och alla tidigare inspelade poäng hade varit förgäves. En ganska ny situation för många; en match skulle avgöra hur hela säsongen slutligen summeras.
RBV och laxpasta
Förutsättningarna var som sagt glasklara innan matchen. I och med att Octapharma återigen lämnade WO i den sista matchen för säsongen gav det 08 Rågsved en ny WO-seger med 5-0 vilket gjorde att man för tillfället passerade oss i tabellen. Halva FC Marathon hade faktiskt kommit ut till Hökarängen redan klockan 18 för att bevittna mötet som skulle komma att visa vilket resultat vi var tvungna att få med oss, men istället blev det att sitta och vänta i två timmar på resten av laget i den småkyliga höstkvällen. Götsson firade det med en alkoholfri RBV och en tallrik laxpasta som Robban hade slängt ihop i en handvändning. Såhär i efterhand känns det ju grymt skönt att vi lyckades ta andraplatsen, det hade vart väldigt tråkigt att förlora den mot ett lag som faktiskt tagit två segrar på WO under säsongen, dock inte att förringa deras insatser i övrigt. Men, fotboll skall avgöras på planen.
Inför matchen rapporterade Babashenkov endast om att Ricky inte kunde deltaga. Ricky var årets tidigaste grabb att meddela detta med en signal till Robban en dryg timme innan match. Istället för att lira fick han agera från sidan av planen och som ni hör på videon ifrån matchen manade han på laget, som vanligt, för kung och fosterland. I övrigt var det full trupp ute på arenan runt 20.00. Ja nästan då, Mille (mannen med bollarna) slöt väll upp lagom till att vara några minuter försenad i alla fall. Ett signum från väggen i backlinjen.
Det var en mer avslappnad stämning än vad jag förväntat mig ju närmare avspark vi kom. Folk skämtade, greken klackade och Mille stretchade. Men så fort domaren blåste igång matchen var det som totalt förbytt. Alla var superfokuserade och taggade, men nu hade även nervositeten smygit sig in. Vi hade 40 minuter på oss. Vi var tvungna att vinna. FC Marathon under årets press, hur skulle vi klara det? Vetskapen var att vi är starka och har vänt x antal matcher i år. Vi talade även om det innan matchen, åker vi på ett baklängesmål är det bara att fortsätta att köra och göra det vi gjort tidigare utan att hamna under stress.
Matchen drog igång och de första intentionerna från FC Marathon var bra. Vi försökte spela oss fram och Tammy fick nästan direkt ett läge men avslutet var svårt och för löst. Nästan direkt efter kom Garmarna upp i ett läge två mot en när vi gått bort oss lite och åkt på en snabb omställning. Inspelet såg perfekt ut och vi var nog många som noterade 0-1, men bollen gick parallellt med mållinjen och ut till inspark. Garamarna spelade, precis som vi trott innan, högt upp i banan och anföll med mycket folk. Ju fler omställningsmöjligheter dom fick desto mer nervöst började spelet bli från vår sida. Det märktes tydligt att vi helt enkelt började bli rädda för att inte vinna denna match, och vi fick inte igång något speciellt bra spel. Men, vi försökte hela tiden och ibland räckte det med att vi fick igång spelet under tio sekunder för att skapa chanser. Fler gånger kombinerade vi oss ut på kanterna och hade bra inspel centralt i straffområdet där Granberg var närmast att med klacken skarva in bollen. Annars var det Awes ganska lösa frispark ifrån mittplan som var farligast när bollen seglade och träffade ribbans överkant. Aningen mindre höjd och den hade gått in bakom en målvakt som inte såg ett smack av bollbanan.
Underläge och klassmål
Drygt halvvägs in i halvleken kom matchen första mål. Och det var väldigt snyggt. En gamspelare drog en passning från mittplan mot en markerad spelare precis utanför straffområdet. Bollen skarvades snyggt vidare ut mot höger till en kille som på halvvolley fick en lyckoträff och bollen gick helt otagbart in bakom Robban. Panik i Marathon, eller? Nja, det kändes nästan mer som att folk blev förbannade. Inte fan skulle vi väll förlora andraplatsen mot ett lag som har nada att spela för efter det att Devils tidigare hade vunnit och skickat Garmana ur serien? För övrigt riktigt konstigt att fågelgänget endast lyckades ta sju pinnar på hela säsongen, med det lag man hade mot oss (och som vi sett att dom haft några gånger tidigare) borde man absolut vart ett topplag i denna serie.
För att inte FC Marathon skulle börja skaka tänder av nervositet hade säkert många psykologer nu börjat tala om vikten av en snabb kvittering, och visst fan skulle den komma! Drygt två minuter efter Gamarnas ledningsmål spelade Micke upp bollen till Beppo ute till vänster. Denne lättade bollen vidare över försvararen på en touch mot Tammy som var ren med målvakten. Situationen var dock ganska svår men Tammy bedömde det hela klockrent och gick in och när bollen var ungefär i brösthöjd chippade den över keepern med huvudet. Otroligt snyggt, modigt och av hög klass. Inte många av oss hade kommit på det avslutet utan väntat in bollen innan avslut vilket hade gett målvakten chans att täcka av i princip allt som fanns att göra mål på.
Resten av halvleken fortsätter ungefär som innan där först Gamarna får en bra chans men chippen blir aningen för lång, och sedan har vi några farliga lägen där Micke och Tammy får de bästa men helt enkelt har otur med avsluten.
1-1 i halvtid alltså och nu gällde bara en sak. 20 minuter kvar, vi måste göra ett mål. Stämningen på läktaren blev mer intensiv. På bänken stod alla på tårna och levde med i varenda millisekund av matchen, samtidigt som varje liten millimeter av målchans liknades vid ett jätteläge. FC Marathon började halvleken bäst. Kei fick det första läget när han bröt bollen högt upp i banan och klippte till stenhårt längs marken men fick se bollen gå i burgaveln. Gamarna stack upp och testade Robban med ett lågt skott men seriens bästa målvakt parerade och tog snabbt hand om returen. Nästa chans. Micke får stor yta att gå på, skickar upp försvararen att flyga med fåglarna och ger sig själv ett drömläge. Stenhårt vänsterskott utanför. Publiken och spelarna på sidan stönar till. Vi bara måste få in en boll, annars är det over and out som gäller.
Med tio minuter kvar händer det som satte mycket grus i maskineriet. Tammy visar vilja, blir för het och drar på sig ett gult kort. Fem minuters utvisning och vi blir alltså en man mindre under denna tid. Nu gäller det att deffa, stänga och lita på de fem minuter vi kommer att få spela med fullt lag. Det förstnämnda gjorde vi bra, dock fick Gamarna ett jätteläge under sitt "power-play" men avslutet gick tätt utanför. Även vi lyckades skapa framåt men inget läge blev jättefarligt. Med fullt lag var det sedan dags att försöka trycka upp laget, men samma sak gjorde öven motståndarna och de sista fem minuterna blev av riktig finalkaraktär.
Årets jubel
Först fick Micke ett läge ur ganska snäv vinkel men avslutet räddades till hörna. På hörnan var det sedan ytterst nära att Göte Götsson knoppade in bollen i det bortre krysset. Otrolig snygg aktion och det är inte mycket som skiljer den bollen från att gå in. Men, så kommer det. På med bältet nu. Robban fångar bollen och rullar snabbt ut den till Micke centralt som avancerar och försöker få ut den till Beppo till vänster. Emellan kommer dock en försvarare och pangar ut bollen till inspark långt upp på offensiv planhalva. Insparken slås av Beppo mot den bortre delen av straffområdet, där deras back i duell med Götsson nickar in bollen mitt i straffområdet där resten är historia. Micke gör som antagligen inte speciellt många andra skulle göra när han mitt i straffområdet som är fyllt med spelare suger ner bollen på bröstet och klipper till direkt på volley. Explosion! Jublet vet inga gränser och hela bänken stormar in. Jag har tidigare jublat galet åt ögonblick som när Iniesta pangade Barcelona till final i den 93 minuten, som när Dellas skickade Grekland till final i den 115 minuten och som när Charisteas sedan avgjorde finalen. Men detta är större. Denna gång fick man inte bara ligga och sprattla på golvet hemma hos Granberg, inte heller bara springa runt på en sportbar och inte heller bara hoppa ut genom fönstret och fira på gården, denna gång fick man själv springa in på planen. För laget jag bär på matchdressen jag spelar i. Jag är övertygad om att alla kände samma sak, det går helt enkelt inte att beskriva. Eller som Robban förklarade det efteråt. "Jag är helt tom, jag har inte en aning om hur målet såg ut, jag minns ingenting".
2-1, tre minuter kvar och nu gällde det bara att täta bakåt. Detta skulle vi inte tappa, det fanns inte på världskartan. Och det gjorde vi inte. Gamarna skapade inte någonting. När domaren sedan blåser av kommer det riktiga segerjublet. Micke jagas som den matchvinnare han är och hamnar underst i den berömda TV-puckshögen. Liverapporter visar på stora skärmar runt arenan hur fans firar på gator och torg. Själva väljer vi att efter att ha firat på arenan inta ett välförtjänt kebabtallrik på Palmyras. Det är som Robban återigen säger, man är helt tom. Säsongen har sugit musten ur en totalt där det vart ett tremannarace från början som gjort att varenda match från tidig vår har kännts som måstematch. Efter mängder av storartade insatser kan vi äntligen slappna av. Tänka sig att vi spelat 540 minuter seriefotboll, där hela säsongen avgjordes i den 538:e minuten. Nu blir det till att suga på denna karamellen hårt ett tag, för att fira i helgen och sedan samla alla och fira hela säsongen under en storslagen lagfest om någon månad eller två.
President Greken hade ett helt hop av media efter sig och under presskonferensen haglade det frågor. Den viktigaste, mest klassiska och för stunden enda relevanta kom såklart direkt. "Hur känns det?". Brett leedne och sedan kom svaret. "Totalt underbart. I fyra år har vi försökt nå detta. De första två åren var vi nära, faktiskt hade vi det till och med i våra egna händer och var i princip klara ligasegrare 2008 när sedan kollapsen kom under hösten. Sedan har det följt två halvdanna säsonger och vi hade väll inte riktigt räknat med att vara såhär starka i år. Jag menar, titta på spelet! Titta, titta!!! Vi måste ju tillhöra ett av ytterst få lag som lyckas spela en fin fotboll längs marken, på gruset! Allsvenska spelare kan ju knappt slå än passning på gräs...Förutom underbart finns det väll ett ord att tillägga, äntligen!".
FC MARATHON SPELAR I ELIT 2012!!!
HIGHLIGHTS FRÅN MATCHEN HITTAR NI HÄR!
Matchen sponsrades av SOSMONTAGE, stolt samarbetspartner till FC Marathon
