Första träningsmatchen 2012
I lördags var det äntligen dags för vår första träningsmatch, för motståndet stod division 3-nykomlingarna Sunnanå. En match som in i det längsta var osäker om den skulle genomföras eftersom personen som sitter och styr vädret ”där uppe” inte har förstått att det måste komma vår, sommar och höst innan vintern ska komma tillbaka igen.
Men om vi börjar helt från början så var det ett gäng laddade fotbollsspelare som hade samlats i omklädningsrummet i ishallen prick klockan 09.00. Men istället för det vanliga surret så var det nästan knäpptyst, förutom Poca's konstanta indragningar av sin Thailandsnässpray (han är beroende av denna, enligt medpassagerna i bilen han åkte hade han somnat med den instoppad i näsan, och detta är tydligen helt sant)
Vi väntade nämligen alla på besked från Sunnanå om det skulle bli match eller ej, ca 09.03 ringde äntligen Joels telefon och allas blickar vändes mot honom.
Men nu är det så här att vi har en storasyster som har svart bälte i att ringa när det minst passar. Vet ej hur många gånger hon ringt och väckt mig när jag just somnat, stått vid kassan och ska betala, när jag är på väg in i duschen, är på bio, har lönesamtal med chefen mm. Ger mig f-n på att skulle jag bryta båda benen i skogen och ha så pass lite batteri i mobilen så att det bara skulle räcka till att ringa 112 så skulle hon ringa.
Så ja, det var hon som ringde och frågade om det skulle bli match.
Men efter att lillasyster Joel väldigt snabbt avslutat samtalet så dröjde det inte många minuter innan det ringde igen, och denna gång var det samtalet vi alla väntade på. Det skulle bli match. Så vi tog våra fotbollsväskor och började fördela oss i bilarna. Eftersom jag åkt med Matte S till samlingen så begav jag mig helt naturligt dit, det gjorde även Brännlund och Adam. Jaha tänkte jag direkt, inte nog med att man ska höra Adams kroniska mundiarré i ca 1,5 timme. Man ska även sitta som en idiot och nicka på huvudet mot Brännlund så att det ser ut som att man förstår vad han säger på sitt Sorselemål (det brukar dock sluta med att vi snackar engelska för att få nåt slags utbyte i samtalet med honom).
Så jag gjorde det jag gör bäst när vi far på bortaresor, jag somnade, och detta trots att Adam väldigt entusiastiskt satt och la fram bevis på bevis att tomten verkligen existerar. I framsätet satt Brännlund och Matte och turades om att fråga varandra
– How are you? Och den andra svarade – Good (eller – Not so good, beroende på om de ville variera sig lite)
Men vi kom i alla fall fram och bytte om i någorlunda lugn och ro, men plötsligt blev det lite dålig stämning då Ekmark insisterade på att han visst skulle spela med galonbyxor, för det var ju blött och snöade. Men efter ett tag gav han sig och vi for ut på plan och värmde upp.
Laget som startade såg ut så här:
Patrik (mv), Wänne (vb), Brännlund, Ante (mb), Joel (hb). Matte*2 (innermittfältare), Adam (högerytter), Lloyd (vänsterytter), Wibban (off,mittfältare), Stenberg! (forward). Avb: Ekmark, Poca, Zhaver.
Och så plötsligt var det dags, matchen blåstes igång. Första minuterna var lite trevande och båda lagen avvaktade litegrann, Sunnanå hade dock lite mer boll, men de är ett lag som vill ha mycket boll och rulla runt mellan lagdelarna. Detta visste vi också om och därför var fokus att stå rätt istället för att jaga boll och gå bort oss.
Vi försökte verkligen att få till ett eget spel när vi erövrat bollen men alldeles för ofta tappade vi bollen och det var flera som inte var riktigt vän med bollen (inte konstigt då det var första matchen) men inställningen och kampviljan var det inget fel på. Helt ofarliga var vi inte då vi skapade några riktigt fina anfall och fick med oss ett par hörnor, men överlag så hade Sunnanå hetare lägen. Dock utan att jag behövde ingripa, då avsluten var bedrövliga.
Det var bara nån minut kvar av halvleken då en motståndare för en gångs skull tagit sig förbi Wänne på kanten och kom fri, men i samma veva som han skulle skjuta var Wänne tillbaka och krokade i han litegrann varvid domaren blåste straff.
Tyvärr sköt han till höger om mig, hade tänkt chansa ditåt också men eftersom Statoil låg till vänster så valde min mage att kasta sig dit i förhoppning att jag skulle hoppa in i lösgodislådorna och få en kallsup. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på varför jag valde fel håll.
Men sammanfattningsvis så var jag nöjd med spelarna, var som sagt lite problem att få längre anfall men det blev bättre och bättre. Defensivt skötte de sig väldigt bra.
Andra halvlek började ungefär som andra, Sunnanå hade mycket boll medan vi satsade på att kontra när vi hade lägen. Var tätare spel under denna halvleken och vi hade betydligt mer boll än under de inledande 45 minuterna, dock utan att komma till de riktigt heta lägena. Vi hade en frispark som Lloyd sköt lågt vid stolpen men som målvakten räddade, och några genombrott från kanten. Sunnanå hade också några halvchanser men vi fortsatte att spela bra defensivt. Dock kom 2-0 till Sunnanå efter ett inspel från kanten och ett halvtaffligt avslut av Morris Lewis som ändå hamnade i mål. Trots resultatet var det ändå hyfsat nöjda spelare som tackade motståndare och domare efter 90 spelade minuter. Glädjande var också att se junisarna, Ekmark, Poca och Zhaver komma in och spela stabilt. Den sistnämda hade en fantastisk dribblingsräd men tyvärr fick han framåtlut och stöp i backen, i ren chock tror jag.
Matchens lirare (Bara Malå)
+++ Wänne, en klippa på vänsterbacken. Spelade väldigt bra med fantastiska glidtacklingar som skulle ha gjort pappa Valter grön av avund.
++ Wibban. Kul att se han tillbaka på sin ”gamla” nivå igen. Var stabil som offensiv mittfältare i första, men ännu bättre som forward i andra. Vann 99% av nickduellerna.
+ Lagets kämparanda och vilja. Första matchen, många felpass,snedträffar (jag hade tagit på mig två vänsterskor tydligen med tanke hur jag spred bollar) men icket en svacka under matchen. Bra!
