GMFF-MIF 1-1 (1-0)
Erik Lindblom om matchen i lördags.
Kapitel 1 Resan dit.
Klockan 8.30 på lördagsmorgonen befann sig samtliga spelare på plats i bussen. Däremot hade inte en enda supporter tackat ja till min inbjudan att följa oss upp till Gällivare. Vår eminenta busschaufför Mats Gustavsson förde oss med säkerhet norrut via Arvidsjaur, Jokkmokk, Porjus osv. Men redan ett par kilometer utanför Malå spred sig den doft som blivit välbekant för laget. Det finns något oförargligt i blicken på de som tillhör släkten Vikberg/Stenlund men tro aldrig att de är så oskyldiga som de ser ut. Deras kemiska krigsföring kan bryta ner vilken tränare som helst. Förmodligen har de en blandning mellan kraftig laktosintolerans och senapsgasproduktion i långtarmen. Slutprodukten är i alla fall ett kraftigt övertramp mot alla mänskliga rättigheter. ALLA FÖRTJÄNAR ATT ANDAS FRISK LUFT!! DETTA MÅSTE FÅ ETT SLUT!
Kapitel 2 Matchen.
Startelvan:
Patrik
Joel Hinken Mange Lars
Jocke Matte S Matte J Fritte
Jonas Oskar
Inledningen är ganska jämn och båda lagen skapar några halvchanser. Vår bästa chans kommer efter ett långt inkast från Fritte som dimper ner framför fötterna på Mange. Tyvärr drabbas han dock av spasmer precis i avslutsögonblicket vilket medför att avslutet blir en tåpaj en bra bit utanför stolpen. Under de sista 15-20 minuterna av första halvlek återgår vi till gamla synder och börjar slarva i uppspelen. Vi tappar bollen när resten av laget är på väg framåt och GMFF tar över matchen. Till slut rinner en av deras spelare igenom och sätter bollen säkert bakom Patrik i halvlekens sista minut. Trots underläget och det mentalt tuffa som det innebär att släppa in mål precis innan halvtid känns det som om vi absolut har chansen att vända på steken. GMFF känns inte alls lika starka som för 3-4 år sedan. I andra halvlek har vi ett ganska stort bollinnehav. GMFF tvingas förlita sig på kontringar. Tack var en kombination av att deras forwards var oslipade och skicklighet av vår backlinje så slutar varje kontringsförsök med att de springer offside. Vid ett tillfälle kommer de dock igenom och får ett friläge från höger men då kliver Patrik fram och gör en kalasräddning.
I den här vevan får jag från GMFF:s avbytarbänk höra matchens citat. ”Domarn! Du kan ju för fan inte blåsa offside varje gång det är offside!!” Avdelning: du borde kanske ha varit tyst ändå.
Vi kämpade till sista blodsdroppen för att få till en kvittering men GMFF:s målvakt fick se Matte Jonsons volley stryka tätt över ribban. Han fick göra en kanonräddning på Matte Sundqvist distansskott med vänstern. Dessutom fick han dra ner Lasse när han hade tomt mål och brotta ner Jonas i en närkamp utan att det renderade i straffspark. När han dessutom gjorde en publikräddning på inbytte Ola Vänstedts nick trodde jag att matchen var förlorad. Då dök Oskar Renström upp på returen. Han spelade bollen bak till Jonas Sjöström som nöp till direkt. Äntligen mål, tänkte vi alla, men bollen tog på Lars Vikbergs smalben och ändrade riktning. Turligt nog gick den ändå in i målvaktens vänstra burgavel. Man måste förtjäna tur och det gjorde vi den här dagen. När bollen passerade mållinjen hade domaren, med det sköna efternamnet Blind, 20 sekunder kvar på klockan.
Kapitel 3 Hemresan
Busschaufför Mats hade förbokat skrov på en lokal grill. Det tog ca 20 minuter från det att vi kom in på grillen till dess att vi käkat färdigt. Nytt rekord? Väl i bussen var det dags att inviga mitt nybyggda busspokerbord med en klassisk hold em sit and go-turnering. Den slutade precis som vanligt med att jag plockade hem segern och Ola fick nöja sig med tröstpriset. Åbban fick aldrig under turneringen utbrista i sitt klassiska citat, ”Det håller inte”, vilket nästan var lika skönt som poängen vi fick med oss hem. De sista milen in mot Malå minns jag som i ett töcken eftersom Joel fick till en värstinglaktos/senapsgasprutt. Som tur var hade Mats tillgång till gasmask vilket gjorde att vi kom oss hem på rekordtiden 3 timmar och 20 minuter från Gällivare.
