Kungar i ett begränsat universum
På banan har Morrison gått starkt framåt i år. På Svenskafans har det inte sett lika bra ut; så efter några omgångars frånvaro vore det väl på sin plats att återta rapporterandet. John Torbjörnsson har gått upp i intern skytteligaledning och Brunkers och FC Original har besegrats sen sist. Salles Dagcenter GBG blev tyvärr för svåra och redan innan den matchen hade startat märktes det att motståndarna hade ett psykologiskt övertag. Alltför många i Morrison blev alltför imponerade av killen med de korta shortsen. Eller egentligen inte så imponerade av killen utan mest av shortsen. En jättekort variant. Om möjligt kortare än de Sócrates hade på sin tid. Fotbollspelaren alltså. Filosofen Sokrates hade väl snarare nåt slags skynke som han slentrianmässigt hängde över axeln.
I onsdags kväll stod SSC Azzuri på schemat. Ett gäng som, när de behagar dyka upp spelar iklädda Napolis hemmaställ. Den tilltalande estetiken i motståndarnas klädval – som vi inte sett maken till sedan August Hagmans senaste framträdande på Kålleseum - tonades dock ner och den här gången låg fokus på tre poäng.
I Morrisons matctrupp ersattes studentfirande Johan Hulterström av Christopher Bratt. Christopher, eller CB10 (ett smeknamn han ivrigt försöker etablera) kompletterade Isak Torgersson väl på mitten och FCM hade en offensiv och bollskicklig tyngd som inte alltid varit självklar i det tidigare så omställningsbetonade spelet. 0-0 var ändå ställningen i halvtid men det tålamod och lugn som kommer med några vinster gav Morrison tron på att det här skulle lösa sig till slut.
1-0 gjorde Bratt med ett välplacerat avslut strax utanför straffområdet. 2-0 gjorde John Ulnes och fler mål kunde det blivit för hemmalaget om skärpan funnits där. Azzurri saknade visserligen inte chanser men oförmåga och Gustav Forsström stod i vägen de gånger läge fanns. 2-0 blev slutresultatet, Filip Bååw gjorde sin bästa match för säsongen och Morrison är fortsatt med i kampen om uppflyttning.
Laget fortsätter att vinna och onsdagarna på Heden är fortsätter vara en av veckans höjdpunkter. Inte nödvändigtvis bara tack vare de framgångar som krönts under vårsäsongen utan tack vare det faktum att Korpen ger oss relativt mediokra spelare chansen att vara kungar i ett ytterst begränsat universum. Det som gör att jag allvarligt överväger att betala extra för att få mitt namn broderat på fotbollskorna. Korpens divison 3A är vår arena och att avgöra en match kan säkerligen ge lika mycket positiv skjuts på livskvaliteten som det gör för en avlönad spelare. Om ni inte köper resonemanget får ni gärna ringa upp John Ulnes på 0709535770 och be honom berätta om sina två senaste mål.
Om jag tillåts flyga vidare vore det också på sin plats att framhäva hemvändande Gustav Sinander. I vårt lilla universum är denna återkomst i paritet med Maradonas på Bomboneras matta 1995 och jag var till en början orolig att förväntningarna på Gustav var lite för stora att uppfylla. Jag lugnades dock snabbt av tanken av att endast ha honom tillbaka i gemenskapen räckte gott.
Likt många andra i Morrison är Kapten Sinander värd en hyllning som inte ryms inom matchrapportens fyra väggar.
You stay classy!
