Matchrapport Ålund - Malå
Blir kanske en kortare matchrapport denna gång, det beror hur less jag blir på att spela upp gårdagens match i huvudet.
Det var dags för säsongens näst sista bortamatch och för motståndet stod Ålund som vi tidigare under säsongen hade spelat oavgjort mot, en match som vi ”borde” ha vunnit sett till de målchanser vi skapade då. Så vi hoppades förstås att vi kunde ta en minirevansch nu istället och samtidigt bryta förlustsviten på två raka matcher.
Vi ställde upp som följande,4-5-1. : Patrik (mv), Wänne (vb), Pocka (hb), Ante(mb), Hinken (mb) Matte och Matte(mittfältare), Macke (hy), Fritte (vy), Tobbe (off mittfältare), Jocke (fw). Avb: Adam, Zhaver, Ekmark. Johnny.
Matchen startade och det tog bara knappt en minut innan vi fick vår första riktigt heta målchans, var ett skott från Fritte som strök utsidan på bortre stolpen. Sedan trummade vi på och även Tobbe hade ett bra skott som hade resulterat i mål ifall inte en av deras försvarare hade lyckats stå i vägen. Ålund satsade på kontringar i början av matchen och hade sånär även de gjort mål om det inte vore för en heroisk brytning av Ante just när skottet skulle avlossas. Sedan tror jag vi hade nån nick som gick över också efter en fint slagen hörna av Pocka. Känslan var trots missarna ändå bra, och jag väntade bara på att vi skulle ta ledningen. Men då brakade helvetet lös efter ca 15 minuter.
För det började regna litegrann, sedan lite mer, och ännu mer. Här beslutade den duktiga domartrion att vi skulle avbryta och vänta ut regnskuren. Men när vi gick mot omklädningsrummet så var det som att himlen öppnade sig ordentligt, för det stod spö i backen, åskan mullrade och som om det inte var nog med det, så började det hagla också.
Det som vi trodde var en regnskur visade sig vara en 30 minuters styrkedemonstration av vädergudarna, och planen var nu mer lik en pool än någonting annat. Så när uppehållet kom så insåg vi snabbt att det inte skulle kunna gå att spela klart matchen, men vi ville absolut inte skjuta upp matchen eftersom veckomatcher är uteslutna p.g.a mörkret, och helgerna är redan uppbokade. Så efter snabb överläggning så beslutades det att vi skulle åka till Byske (där solen tydligen befann sig) och slutföra matchen. Så sagt och gjort så åkte vi dit och efter en snabb uppvärmning så skulle vi spela klart matchen.
Vårt fina spel glömde vi tydligen bort att packa med i bussen när vi lämnade ovädret, för nu var det ett ängsligt, stressat och stationärt Malå IF istället för det anfallsglada och löpvilliga laget som hade äntrat Ålunds fina gräsplan.
Vi skickade iväg långbollar i förhoppning att någon skulle göra någonting, och när vi istället försökte spela bollen efter marken så lyckades motståndarna pressa fast oss eftersom det var alldeles för många som stod och gömde sig bakom en motspelare, istället för att hjälpa sin lagkamrat. Det kändes överlag stressat och det var som att Ålund var två man mer. Något de i sin tur inte utnyttjade trots ett flertal hörnor och ett och annat kontringsläge. Jag vill inte säga att spelarna inte försökte, men eftersom spelet inte fungerade så var det som att man hoppades att någon annan skulle ta tag i det. Men lillasyster Joel hade inte tagit ut ”någon annan” i startelvan så då blev det som det blev. Kanske ett coachmisstag att han inte var med, men så länge ”någon annan” inte är med så måste var och en ta en del av hans ansvar, från jag i målet till forwards längst fram.
Halvleken blåstes av och det var fortfarande 0-0. Vi pratade om just ovanstående saker, att vi måste hjälpa varandra mycket, mycket bättre. Samt inte vara så ängsliga.
Andra halvlek startade och vi började mycket bättre och det kändes mindre stressat och det var mycket bättre rörelse. Ålund i sin tur sökte långa bollar över backlinjen, eller genomskärare mellan ytter och innerback. Fast allt som oftast utan att det blev någon större farlighet. Nu kommer jag inte ihåg om vi hade någon riktigt farlig målchans under denna period, men jag vet att yttrarna hade stor framgång på kanterna även om det inte lyckades målmässigt. Fast det var ändå Ålund som tog ledningen efter ett inlägg som nickades in från ganska nära håll. 1-0. Kändes lite tungt.
Men det var som att vi la in en växel till och det dröjde inte länge förrän kvitteringen kom, detta efter att Fritte spelat in bollen, som sedan Adam släppte snyggt till Jocke som sköt in den i nätet.. 1-1.
Efter det så skapade vi ett flertal riktigt bra målchanser, Fritte och Jocke hade varsitt friläge, det var nåt distansskott, några farliga inlägg m.m. Men det ville sig inte, och trots att vi hade tagit över mer eller mindre under denna period i matchen så kunde vi inte punktera matchen, och då blev det som det brukar kunna gå när ett lag pressar på men inte får in bollen. Då gör det andra laget mål istället, och precis så blev det.
2-1 tillkom efter en snabb omställning där en av deras mittfältare lyckats hitta in en djupledsboll till en fri forward, som inte gjorde nåt misstag i avslutningen. Blev personligen lite irriterad över detta mål, men det var mest för att det kändes så otroligt surt efter våra missade målchanser. Fast detta var bara början.
3-1 tillkom bara någon minut senare på i stort sett samma sätt, djupledsboll mellan ytter och mittback, friläge och mål.
Här kan man ju tro att vi hade lärt oss att vi inte skulle bjuda på ytorna mellan backarna, eller att för den delen att vi förstod att vi måste pressa bollhållaren betydligt hårdare så att djupledspassen inte skulle kunna slås. Men icket.
4-1 friläge efter djupledsboll från mittfältet och en fri forward.
5-1 friläge efter djupledsboll till en fri Ålundspelare.
Tre av målen tillkom under en 4 minutersperiod, och på samma sätt. Ni som känner mig förstår kanske att jag var vansinnig i målet, tyvärr så betedde jag mig som en liten barnunge och skrek saker som jag skäms över när jag tänker på det. Framförallt att jag skrek till bänken att de skulle byta ut spelare, varvid Hinken sa till mig på skarpen. Helt rätt gjort. Det var ju inte precis som att någon i laget ville släppa in dessa mål. Så jag ber om ursäkt för det, dessutom är det förstås så att jag har stor del i de insläppta målen också. Vad är det som gör att jag inte tar (i allafall) ett friläge, eller styr backlinjen bättre så att dessa situationer inte uppkommer? Värt att tänka på för egen del.
Nu var matchen helt förlorad även om lagets storsnackare Adam L gjorde ett riktigt fin reduceringsmål till 5-2 i slutet av matchen. Han kom fri på vänsterkanten och när han nästan var nere vid hörnflaggan så såg han en lucka i bortre krysset, och satte dit den med ett välplacerat skott (detta var hans version). Enligt storebror Ante så var det ett solklart fall av ett misslyckat inlägg, som blåste in bakom en felplacerad målvakt. Jag väljer dock att tro på lillebror, detta grundar jag på att han efter matchen gick fram till alla i publiken samt kassörskan på Ica och stolt berättade om sin bedrift utan att hans tunga blev blå, eller att näsan växte.
Sammanfattning: Tredje raka förlusten och ännu en storförlust målmässigt. I detta läge är det lätt att ta fram stora motorsågen och såga allt och alla, men det tänker jag inte göra. För tar vi bort de 15 minuterna där allt kollapsar så gör vi ändå en ok match, inte bra, men ok. Fast vi måste kanske erkänna att självförtroendet tagit mer stryk av dessa förluster än vad vi trott det har gjort. Och för att bygga upp självförtroendet så är ju vinster den bästa medicinen, och för att vinna så måste vi först och främst hitta tillbaka till grunderna spelmässigt. Samt att var och en av oss försöker att se möjligheterna istället för alla problem, vi kan trots allt inte deppa oss ur denna svacka. Går jag till mig själv så är det väldigt lätt att peka på spelare och säga att de borde gjort si eller så, men vad har jag för del i detta? Vad kan jag bidra med för att hjälpa laget? Detta är frågor som är värd att tänka på för alla. Nog om detta, nu bryter vi ihop och kommer igen otroligt laddade inför nästa match mot Morön 2.
+++ Inget
++ Inget.
+ Det var en väldigt fin plan i Ålund.
