Matchrapport Malå IF - Drängsmark/Ostvik 3-1
Äntligen var det så dags för hemmamatch, på den fantastiskt fina och dessutom myggfria Tuvan Arena. Att dessutom solen lyste, fåglarna kvittrade, flugorna surrade och fjärilarna flög (Fritte jagade dom med sin håv) gjorde uppladdningen perfekt inför mötet med Drängsmark/Ostvik.
Kommer att bli en förkortad matchrapport eftersom vi ska ha en liten grillfest, och det första jag känner en grillukt genom altandörren så lämnar jag datorn och då får ni nöja er med det jag hunnit skriva helt enkelt.
Vi startade så här: Patrik (mv), Wänne (vb), Joel (hb), Ante (mb), Brännlund (mb), Matte S och Lloyd (def mittfältare), Hinken (hy), Macke (vy), Wibban (off mittfältare) och Ola (fw). Avbytare: Rapartisten Olle Ö, Sugmärket Holmgren, Ekmark, Zhaver, Arthur och Johnny.
Maskot: Fritte (blir inte spelklar förrän på måndag)
Inför matchen la vi fokus på att starta aggressivt och sätta ordentlig press på motståndarna, försöka hålla bollen på marken och än en gång få längre anfall så vi kunde flytta upp mer folk på offensiv planhalva.
Matchen startade och tyvärr visade vi inga tendenser på att genomföra det vi snackade om, utan det blev lite Hawaiifotboll där vi turades om att anfalla mot respektive motståndarmål. Deras farligheter kom oftast på fasta situationer där de kunde flytta upp sina längsta spelare, utan att för den skull det kändes jättefarligt. Vi däremot vaskade fram ett par riktigt bra chanser när vi lyckades ha ett högt bolltempo och med snabba tillslag sågade oss fram till straffområdet, under ett sånt anfall la Ola en fin boll till Wibban som han nickade ner mot stolproten, men målvakten räddade. Matte S som flyttat upp till mittfältet hade en halvvolley som smet tätt utanför, tror det var efter en hörna. Hinken försökte lobba målvakten men tyvärr för vår del lite för högt. Brännlund försökte med en fin volleyspark m.m Har nog missat nåt läge, men hur som helst blev det inga mål och domaren blåste av första halvlek.
(Jo förresten, en till sak hände i första. För i en närkamp på mittplan så skadade sig Lloyd och låg kvar ganska länge innan han hoppandes på ett ben och med tårar i ögonen siktade mot mamma Gun-Ingers famn. Det kändes förstås allvarligt och jag hörde hur de diskuterade ambulanshelikopter eller inte. Olle Ö fick då göra debut.
Men som ett mirakel var ha frisk igen innan andra halvlek skulle börja. En klassisk Carlos Valderrama från VM 1990 helt enkelt)
I halvtidspaus var det missnöjda spelare som samlades i spelarbåset, mycket på grund av att vi inte gjort det vi kommit överens om. Och även om vi kanske lät onödigt hårda mot varandra så var det i mina ögon helt rätt. Jag och Wänne hade en diskussion som inte lät så trevlig, men vi löste det vi diskuterade om och det är huvudsaken. Dessutom att vi är bröder gör sitt till.
Andra halvlek blåstes igång och det kändes som att vi ökade upp tempot några snäpp,
och äntligen fick vi utdelning. Matte S firade sin mittfältsuppflyttning genom att dundra in ett hårt, men kanske inte otagbart skott, högt och mitt i målet. Stor glädje förstås. Därefter trummade vi på med att skapa fler chanser, medan motståndarna hade förtvivlat svårt att skapa nåt = bra defensivt spel. Tobbe hade ett vänsterskott i bortre stolpen som förtjänade ett bättre öde, Wibban gav Ola ett smörpass som han skulle lägga in i tom bur , men den smet utanför. Vi hade här en riktigt bra period och jag väntade bara på att målen också skulle trilla in.
Men som så många gånger i fotbollshistorien så blir det mål åt andra hållet istället. Efter ett sällsynt anfall med en del hopslag på vänsterkanten så får deras högerytter in bollen till en fri spelare mitt i straffområdet, jag skyndar mig snabbt ut för att göra mig stor men han lägger den till vänster om mig, och även om jag får fingertopparna på den så går den in. Otroligt jäkla surt. Men det fanns tid kvar att avgöra ändå.
Märkligt nog gjorde deras mål att vi taggade till än mer, brukar ju kunna vara tvärtom ibland. Men pressen fortsatte och när Ante L beslöt sig för att fara på en offensiv räd så ställde sig hela hemmapubliken upp av förtjusning, det luktade nämligen mål. Och han gjorde dom inte besvikna, för efter en fin pass av Wibban så tråcklade han in sig i straffområdet och sköt, inte mål, men däremot var han snabbt uppe igen och tog hand om returen på ett bra sätt. Stor, stor glädje och ledning igen. 2-1.
Av bara farten så fick Wibban ett fint skottläge som han på halvvolley sköt mot bortre krysset, tyvärr så gjorde målvakten en kanonräddning. Hade annars varit ett väldigt vackert mål.
Men det fanns en spelare som inte var nöjd trots att han redan var inskriven i målprotokollet, nämligen godisgrisen och storchipsätaren Matte S. För maken till att vrida och vända bort motståndare just utanför offensivt straffområde var det längesedan jag såg, att dessutom lugnt och behärskat skjuta in sitt andra mål för kvällen med fullt av motståndarspelare runt sig, visar på klass.
Var nära att Drängsmark/Ostvik skulle reducera i slutet efter en kontring, men han lyckade skjuta mitt i magen på mig. Nu ska jag ärligt säga att jag fick skylla mig själv efter att ha skjutit en svår utspark till Zhaver som han lyckades nätt och jämnt hålla kvar på plan, med följd av att de tog bollen och gjorde en blixtkontring.
Slutsignalen gick och det var glatt på planen och på läktaren efter den ändå relativt säkra vinsten. Kul med så mycket folk som kom och stöttade.
+++ Captain, my captain Matte S. Inte bara för de två målen, utan för lugnet han sprider genom att våga hålla i bollen.
++ Inramningen med vackert väder, vinst, grillfest efter match och mycket publik,
+ Ante L som efter att han gjort mål sa så här till mig, -ännu ett Petter Hansson mål.
Men de räknas också Ante, de räknas också.
