Matchrapport Norsjö - Malå
Det var dags för det andra och sista riktiga derbyt för denna säsong. Denna gång på den anrika fotbollsarenan Rännaren som ligger vackert beläget i utkanten av vårt grannland Norsjö.
Som jag skrivit tidigare så är mötena mot Norsjö IF alltid speciella, och det märktes inte minst när vi körde in i samhället och svängde av mot ovannämnda fotbollsplan. Maken till folkhav har jag aldrig sett tidigare, där var små barn, äldre kvinnor, gamla gubbar, barnfamiljer, hundar, hockeyspelare, trätrappsarbetare och en och annan Norsjö-ninja (de är inte lätta att upptäcka, tro mig). Alla klädda i svart/vitt förstås och taggade till tusen för att heja fram sina hjältar..
Men våra hemmasupportrar ville ju förstås inte vara sämre och mobiliserade en armè av Lindbloms, Stenbergs, Wikbergs, Stenlunds, Johanssons, en och annan Fredriksson, + ett flertal till. Alla iklädda grönvita kläder (förutom Björn som p.g.a färgblindhet hade tagit på sig Maggies rosa ballerinakjol)
Men inte nog med det, för som alla Norsjöfans fruktat så kom även Malå Ultras med ledaren Per ”white legs of pain” Lundström i spetsen till matchen. De hade dessutom tagit med sig ordföranden från vår Grekiska supporterfilial. Man kan inte bli annat än tårögd av södet, stort tack till er alla. And a special thanks to you Christos Lundmarkis for the support... (lovar att det var säsongens sista grekskämt om dig).
Men det skulle ju spelas en match också, en match som vi hade längtat efter likt en chipspåse en söndagskväll (jag ska inte ljuga, för egen del är det även måndag,tisdag,onsdag,torsdag, fredag och lördag). Vi hade ju revansch att utkräva efter förra derbyt som slutade 2-2 efter ett sent kvitteringsmål av Norsjö. Dessutom ville vi visa att vi inte bara kan skapa målchanser, utan även sätta dit dom. Så det var ett taggat Malålag som beträdde gräsplanen.
Vi ställde upp som följande: Patrik (mv), Wänne (vb), Joel (hb), Ante (mb), Hinken(mb) Matte*2 (def mittfältare), Tobbe (hy), Fritte(vy), Jocke och Wibban (fw).
Jag och captain, my captain Matte S beslutade innan slantsinglingen att vi ville byta sida p.g.a solens otroligt irriterande läge. Så jag mitt dumma nöt trodde ju på allvar att han kanske, kanske skulle kunna fixa det, men det var ju förstås lika troligt som att en inbrottstjuv skulle komma in i min lägenhet och skriva klart min c-uppsats. Dessutom förlorade han mot Kuben, samma Kub som utan skam i kroppen sprang runt och skröt om hur han hade simmat, sprungit och cyklat ifrån alla när vi hade triathlon ifjol. Dessutom hade han mage att kalla mig Patrik ”Tripplehakan” Stenlund, men då blev jag så förbannad så jag sköt en stenhård markare som snuddade huvudet på honom. Då blev han tyst.
Men matchen blåstes iallafall igång och det tog ca 80 sekunder innan Norsjö fick ett halvfriläge, avslutet var dock ganska svagt och trots att solen var ca 3 cm från mina ögon så kunde jag boxa bort den. Bara några minuter senare så skadade sig tyvärr Kuben i en närkamp med Ante, var absolut inget oschysst, men han fick utgå och det såg inget bra ut alls. Var tydligen nåt med ena knäet, men vi hoppas uppriktigt att du kryar på dig och kommer tillbaka så fort som möjligt.
De efterföljande 5 minuterna så höll jag på att bryta ihop psykiskt, inte för att vi spelade dåligt, snarare tvärtom. Utan det var att vi under denna period hade två jättechanser som först resulterade i en jätteräddning av målvakten efter att Matte S kommit först på en boll just framför Norsjömålet. Sedan dröjde det inte länge förrän Fritte kom fri från kanten och sköt ett bra skott som studsade stolpe, stolpe och sen till målvakten. Tänkte för mig själv att, jaha det blir en sån kväll igen, suck!
Fast ack vad jag bedrog mig, för nu hade spelarna fått vittring på mål och de kom i anfallsvåg efter anfallsvåg, både på kanterna men även i fina djupledslöpningar från mitten. Denna rörelse samt det välvårdade passningsspelet gjorde att motståndarna inte hann med, och vår otur med stolparna jämnade ut sig när en Norsjöback skulle rensa bort en boll i eget straffområde men lyckade inte bättre än att han sköt på en egen spelare och in i mål. 1-0 till oss.
Efter det så kom målen i stridande ström, och jag ska villigt erkänna att jag kommer inte riktigt ihåg hur alla mål gick till men ska göra mitt bästa
Äntligen, äntligen fick vi dock utdelning på våra chanser.
Helt ärligt krossade vi Norsjö i första halvlek, det går inte att säga nåt annat. Visst hade de några fasta situationer, men om det hade varit en hockeyplan hade de inte behövt spola vår planhalva. För det var konstant tryck mot Norsjömålvakten som vilt kämpandes, men utan någon hjälp, försökte avvärja våra skott, nickar, inlägg, frilägen. Dock kunde han inte stå emot när Wibban lugnt och behärskat la in en bredsida i målvaktens högra hörn efter ett inspel från kanten, och en snygg släppning av Tobbe. 2-0. Lillebror Tobias ville dock inte vara sämre, så i ett anfall just efteråt klev han helt enkelt in i högra kanten av straffområdet och sköt ett hårt skott som målvakten inte orkade hålla emot trots att han var på den. 3-0.
Wibban kontrade dock med att i stort sett kopiera sitt första mål, skillnaden denna gång var att han bytte hörn och målvakten fick hämta bollen ur nätet än en gång. 4-0.
Domaren blåste av och det var med lätta ben och stora leenden vi gick till omklädningsrummet.
Vi tog upp två saker att tänka på inför andra halvleken, det första var att fortsätta med det fina passningsspel vi haft, inga soloraider eller börja gå ned i tempo. Det andra var att det var dags att hålla nollan.
Andra halvlek startade och det tog bara några minuter innan Norsjö reducerade till
4-1 efter ett inspel från kanten som en framrusande motståndare lyckade få tån på, och den gick in via första stolpen. Visst är det surt att vi släpper in ett mål direkt i andra, men det är sånt som händer. Dessutom berodde det inte på att någon sket i jobbet, eller att det föregicks av nåt större slarv. Då är det i mina ögon lättare att acceptera.
Det var dock bara ett tillfälligt andningshål för Norsjö, för snart var det samma visa som i första halvlek, och målen fortsatte att trilla in. Mål nummer fem tillkom på en fint slagen hörna av lillasyster Joel som Wibban nådde högst på och knoppade in den bakom en vilt sprattlande målvakt. Hattrick alltså, och Malå Ultras glädje var så stor att de firade detta genom att tända pyrotekniken som de hade gömt från vakterna (en kvarglömd kinasmällare från 1987 som Per L hittat hemma hos pappa Gösta. Smällen överröstades dock av en hostande farbror som stod 2 meter därifrån).
Efter den styrkedemonstrationen av våra hårdaste och tuffaste fans, så fortsatte uppvisningen på plan och mål nummer sex lät inte vänta på sig. Denna gången genom Jocke J som snodde åt sig bollen i straffområdet och enkelt sköt in den. Men som i fallet med Wikbergs tidigare så ville inte lillebror vara sämre, så Fritte gjorde mål efter att ha sprungit sig fri från kanten och drivit förbi målvakten, som kraschade med egen back, och kunde sedermera enkelt rulla in den i öppet mål. 7-1.
Av bara farten så gjorde han även sitt andra och lagets sista mål efter ett friläge som han enkelt placerade under och förbi en utrusande målvakt. 8-1.
Under andra halvleken så byttes även alla avbytare in och gjorde det bra, extra kul att se hur de bara gick in och fortsatte att bygga vidare på det fina spelet. Enkla passningar, utmanade när det var läge, alltid på språng, ville ha bollen. Ett extra plus till Pocka som hoppade in som högerback och spelade resolut och aggressivt defensivt, samtidigt som han ville vara delaktig i offensiven.
Sammanfattning: En väldigt bra match mot ett svagt motstånd, men imponerande ändå att vi fortsatte att spela runt boll trots målmässigt och spelmässigt överläge. Dessutom att vi gjorde flera mål, tog fler distansskott, snabbare avslut och hade otroligt varierat anfallsspelet med väldigt fina bollar från mittfältet till kanterna, eller på djupledslöpande forwards.
+++ Derbykross, 3 poäng, 8 mål, väldigt fint passningsspel, hattrickhjältar, passningskungar, försvarsgeneraler, spelardirigenter. Wibban, Fritte, Tobbe, Jocke, Matte S, Ante får ett halvt plus till, resten får 3 plus (oavsett om Norsjö var svagt).
++ Våra ”vanliga” fans, och förstås de tuffa Malå Ultras.
+ Åbbans förlustfria svit sedan han kommit tillbaka som materialare.
