Matchrapport Lycksele - Malå
Malå IF tog en imponerande seger mot Lycksele. Patrik Stenlund skriver om matchen.
Äntligen var det dags för match igen, kändes som en evighet sen sist vi spelade p.g.a den inställda matchen mot Ålund förra onsdagen. Men det var inte bara längtan och glädje i kroppen, en viss nervositet infann sig också eftersom det var topplaget Lycksele vi skulle möta. Deras 5 vinster och en förlust, samt bara 4 insläppta mål på var rätt talande om att det skulle bli en tuff drabbning om de 3 poängen.
Men innan jag börjar berätta om matchen måste jag bara få än en gång berömma våra supportrar som följde med och stöttade oss. Sten Strömberg, Marina Johansson, chaufför Mats Johansson, ungdomstränarna Tomas Stenlund och Bosse Lindgren som tog med sig några av deras spelare, Lennart Persson, Valle. Det här är alltså de som följde med i bussen, sen var det ett flertal bilar som körde själva. Ett stort, stort tack till er alla. Visst det är div 4, men det är ändå riktigt kul och väldigt inspirerande att känna stödet från er i publiken. Ni är guld värda.
Med det sagt så hoppar vi till bussresan, en ovanligt lugn sån. Kanske berodde det på att jag sov, eller så var det helt enkelt spänningen inför matchen som lagt sig som ett lock över de störigaste spelarna. Vilket som så vaknade jag en bit innan vi kom till Lycksele, och då slog det mig. Kanske skulle ryktet jag hört vara sant, eller så var det bara en tidningsanka. För enligt obekräftade rapporter så skulle vi ha värvat tillbaka den äldsta brodern Johansson från den kärvänliga och gemytliga klubben Betsele.
Men bussen rullade på och när vi närmade oss matcharenan så började jag inse att ryktet nog bara just var ett rykte, men så hände det. Mats tvärnitade och hoppade snabbt ut genom bussdörren, lika snabbt rullade Marina ut röda mattan från densamma och började sjunga på den enda Malå IF sången genom tiderna, visserligen en hockeylåt men ändå. Går ungefär så här: först en dragning och sen kommer skottet, när vi skjuter i mål hörs publiken i ett vrål... Vi är ishockeygrabbar vi alla...
Zhaver, Poca, Adam, Ekmark och Fritte blev så exalterade av detta så att de började sjunga Nu tar vi dom med Håkan Söderberg. Tyvärr fallerade det när de skulle sjungstava hockey, blev H.Å.C.K.Y....
Och så kom han promenerandes, vår nygamla storstjärna Jocke J. Ryktet var alltså sant. Så välkommen tillbaka Jocke. ( blir spännande att se om nästa rykte också stämmer, dvs att varje röd dag under året kommer att räknas som Wännes födelsedag. Hörde det från ganska säkra källor på Granstigen, Valle och Ingalill)
Efter detta lilla avbrott så kom vi fram till omklädningsrummet och där drog lillasyster Joel startelvan som såg ut så här: Patrik (mv), Wänne (vb), Joel (hb), Ante (mb), Brännlund(mb) Matte*2(mittfältare), Adam (hy), Lloyd (vy), Fritte och Wibban (forwards). Alltså 4-4-2. Avb: Hinken, Poca, Jocke, Ekmark, Acke Ö. Stark bänk.
Matchen startade med två ganska avvaktande lag som inte ville bjuda motståndarna på något, blev ganska mycket långbollar och kamp i under första halvan av halvleken. Men gradvis började Lycksele trycka tillbaka oss, mycket beroende på att vi slog några horribla pass som lätt snappades upp av motståndarspelare, detta gjorde att vi väldigt sällan fick flytta upp laget. Men defensivt spelade vi väldigt stabilt och förutom ett klockrent friläge som sköts utanför så var det egentligen inte så farligt.
Nu låter det som vi var tillbakapressade hela tiden, men så var det inte. För vi hade några riktigt fina anfall med snabba tillslag och bra rörelse. Under ett sånt spel så kom bollen in till Wibban som drog till inne i straffområdet, men ett uppoffrande jobb från en Lyckseleback förhindrade mål. Sen hade captain my captain Matte S nåt skottläge också, men efter första halvlek var ställningen 0-0.
I paus pratade vi om att ta ordentliga löpningar in på första stolpen på inlägg från kanterna, något som vi slarvat med i första. Sedan att behålla lugnet och låta bollen göra jobbet, och ha fortsatt mycket rörelse.
Andra halvlek blåstes igång och det var betydligt mer aggressiv inställning från vår sida, och vi kom högre och högre upp i banan. Efter ett fint spel så fick vi en hörna som nickades bort av en motståndare, men inte bättre än att Matte S som stod just utanför straffområdet kundre dra på ett skott som letade sig hela vägen in i mål. Glädje förstås bland Malåspelarna.
Vi fortsatte att trumma på och efter att Matte J!! tagit sig in i höjd med straffområdet och dragit på ett skott som räddades av målvakten, så reagerade Adam L blixtsnabbt och la in returen. 2-0 och det kändes hur bra som helst.
Lycksele blev mer och mer tillbakapressade och vi kom i anfallsvåg efter anfallsvåg utan att få dit ett tredje mål, även om Fritte var nära med ett skott som räddades galant av målvakten. Visserligen hade Lycksele nåt skott som jag fick boxa bort, och en ganska farlig nick som jag lyckades få händerna på. Men utöver det kändes det bara som en tidsfråga innan vi skulle punktera matchen helt.
Men så kom reduceringen som en blixt från klar himmel istället (nåja), för trots att vi hade spelare på rätt sida som jobbade stenhårt så lyckades en av deras spelare få iväg ett skott i bortre hörnet. Ett skott som gick väldigt sakta och säkert såg ganska billigt ut från åskådarplats. Tyvärr kunde jag ändå inte göra nåt åt det då jag i skottögonblicket hade ett flertal spelare framför mig, så jag såg helt enkelt inte bollen och hade ingen aning om vars den var.
Det blev ganska stirrigt från vår sida efter detta i ca 10 minuter, där vi rensade bort bollen men den kom tillbaka lika fort och det fina spelet tidigare var som bortblåst. Men som tur var red vi ut stormen och efter en blixtsnabb kontring så kunde Fritte i slutet av matchen göra sitt första mål (ett vackert solomål) för säsongen. Vild glädje och Lycksele var nu ett slaget lag, även om de försökte komma tillbaka. Slutsignalen gick och 3 poäng var bärgade, att dessutom göra 3 mål på ett erkänt starkt lag gjorde att mungiporna pekade uppåt. Även hinkens (ok de var inte uppåt, men iallafall vågräta)
Starkt jobbat grabbar.
+++ Ante och Brännlund, vilka fenomenala mittbackar. Är hur stabila som helst och det är en fröjd som målvakt att ha dom framför sig.
++ Laget i helhet, gör en bra match (andra halvlek riktigt bra) Matte J får ett extra + för andra halvlek, jobbar som ett djur och stressar ett flertal gånger motståndarna helt själv.
+ Bänken/Truppen. Är klasspelare som inte får starta matchen och konkurrensen är stenhård.
En extra utmärkelse till Tomas Stenlund som återupplivade sin gamla barndomsdröm att bli reseledare på hemresan. Hörde rykten om att de fick byta ut bussmikrofonen p.g.a utbrändhet. Men du gjorde ett gott jobb.
