Matchrapport Malå - Lycksele
Efter lördagens förlust mot Kågedalen med 5-0 så var det revanschsugna spelare som stod redo för att möta vårt andra derbylag i serien, Lycksele IF. Som även de huserar i toppen av div.4 Norra. En tuff match med andra ord, men som vanligt på hemmaplan så ville vi vinna matchen och framförallt bevisa för oss själva och våra lagkamrater att förra matchens insats var ett misstag som inte skulle upprepas. Hårt jobb, mycket rörelse och att spela som ett lag, både offensivt och defensivt, var nyckelpu
Vi startade så här: Patrik (mv), Wänne (vb), Pocka (hb), Ante (mb), Brännlund (mb), Matte S och Lloyd (mittfältare), Macke (hy), Fritte (vy), Ekmark och Jocke (fw). Avbytare: Acke Ö, Ekmark, Ola, Zhaver.
Tycker det var mer eller mindre ett ställningskrig under första halvan av halvleken, även om Lycksele hade lite mer bollinnehav. Men vi slet och jobbade riktigt hårt och när vi fick läge försökte vi dra isär Lyckseles defensiv genom snabba bollar på våra yttermittfältare, samt några riktigt fina crossbollar från kant till kant. Fast i ärlighetens namn så kom vi inte till de där riktigt fina lägena som vi brukar, blev oftast att vi stångade oss blodiga mot Lyckseles stabila och positionssäkra defensiv.
Lycksele i sin tur byggde upp anfallen med mer tålamod och fick då betydligt längre anfall än oss, men även de hade problem att skapa de riktigt heta chanserna. Måste ändå erkänna att deras tremannamittfält kändes riktigt heta, speciellt en spelare som var riktigt kvick och teknisk. Som tur var så hade han även fått en släng av ”hålla i bollen lite för länge-sjukan” så allt som oftast kunde våra spelare stoppa honom när han satte fart.
Vår första chans tillkom på en hörna som Pocka nickade utanför i ett bra läge , sedan hade vi en frispark som Jocke hade nått om han inte kvällen innan klippt sina tånaglar. ”Men nära skjuter ingen plogjour”, som Matte J brukar säga...
Lycksele kontrade med nån hörna de också och försök till instick på djupledslöpande forward och yttermittfältare, men allt som oftast rann de hela vägen till mig, eller så nickade/sparkades de bort. Tyvärr så lyckades de till slut med en genomskärare som nådde en djupledslöpande forward som trots press från hemåtjobbande backar gjorde ett klockrent avslut nere i mitt vänstra hörn. Helt otagbart, och jag måste erkänna att han lurade mig ordentligt genom att skjuta så snabbt och dessutom i steget. 0-1.
Det kändes förstås tungt men samtidigt så var målet perfekt genomfört och det är inte alltid vi som gjort nåt fel när vi släpper in mål, det kan faktiskt vara så att motståndarna gjort det riktigt bra. Det var det här målet ett exempel på.
Innan halvleken tog slut så hade Tobbe ett nickläge även han, men eftersom hans mustasch är så ojämnt fördelad så vinklades hans huvud snett till vänster och bollen for utanför. Dröjde sedan bara några minuter innan domaren blåste av för halvtidspaus.
I halvtid pratade vi om att försöka variera anfallspelet litegrann med tidigare inlägg, distansskott, samt att försöka få bollen över deras backlinje för att hamna i löpdueller mot deras lite långsammare mittlås. Dessutom så hade vi vår vana trogen (under de sista matcherna) slagit bort några passningar som är svårare att missa än att hitta av. Nu blev det inte så farliga situationer av dom under de första 45 minuterna, men det är faktiskt jäkligt irriterande att vi fortsätter bjuda på omställningslägen. Vi måste ha större krav på oss själva och varandra, nåt att verkligen tänka på (nu snackar jag inte om passningar under press, eller ”svåra” passningar, utan 5 meters bredsidor)
Inför andra halvlek ändrade vi spelsystem från 4-4-2, till 4-2-3-1 för att försöka få större kontroll på framförallt mittfältet men även att kunna få in fler anfallsspelare i boxen och därigenom få till en kvittering i första hand.
Men andra halvlek fortsatte ungefär som den första, Lycksele spelade väldigt disciplinerat och trots att vi kom runt på kanterna då och då så fattades det där lilla extra. Jocke hade visserligen ett volleyläge på bortre stolpen efter ett inlägg, men bollen kom i hög fart men trots det fick han en halvträff som tyvärr gick utanför. Hade det varit jag som skulle ha avslutat så hade jag nog mest troligt missat bollen och slagit mustaschen i sporthallstaket samtidigt som jag hade snubblat in i stolpen och brutit näsan. Var inte så lätt läge alltså.
Känslan genom hela matchen var dock att Lycksele kändes farligare i sina anfall, trots att även de som sagt hade problem att skapa de riktigt heta målchanserna.
Men allt eftersom vi försökte pressa på lite mer offensivt så tillkom det luckor defensivt, och efter en snabb omställning så lyckades Lycksele utöka sin ledning. Det gick till så att det kom en lång boll på en kantspelare som drev in i straffområdet och serverade en smörpass till en fri medspelare på bortre stolpen, han gjorde inget misstag och rakade in den i mål. 0-2.
Tyckte själv att det var inte så mycket att göra någonting åt det målet för försvaret, men efter att Brännlund tagit på sig målet ca 34 ggr så var jag inte den som protesterade. Han borde ju veta bäst, eller så har han en sjuk Blattnicksele-fetisch som innebär att han tar på sig insläppta mål och blir sedan straffad hemma för det på nåt för honom ”trevligt” sätt. (Tyckte visserligen det var konstigt att han efter 5-0 förlusten for på Frendo och frågade om de hade startkablar som passade ”en man i sina bästa år” )
Självklart såg det ännu mörkare ut nu, och den förlustfria sviten på Tjamstavallen gick mot sitt slut. Vi försökte verkligen att komma tillbaka, men kom ingen vart. Personligen anser jag att det var alldeles för många som ”gömde” sig under de sista 20-30 minuterna, det var knäpptyst på planen och det var ett flertal gånger som det var Malåspelare som istället för att kalla på boll stod helt tysta trots att de var omarkerade och kunde ha hjälpt sin lagkamrat. Missförstå mig rätt, arbetsinsatsen var det inget fel på, men det saknades någon som bara gick in och styrde och ställde litegrann på planen, speciellt muntligt. (typ en Lasse W fast utan fokus på domaren)
Lycksele hade någon chans till men det stannade vid 0-2 och första förlusten hemma var tyvärr ett faktum. En rättvis sådan dessutom sett över hela matchen, men visst kunde vi kanske ha fått ett oavgjort resultat med en stor portion tur.
Sammanfattning: Som lag så höjde vi oss med ca 2000% jämfört med Kågedalenmatchen, vilket förstås var glädjande. Sen är det inte så mycket att säga, vi gör en relativt bra insats trots förlusten, men självklart finns det saker att tänka på:
Framförallt kanske att vi måste kunna ta fram blåslampan och visa lite jävla anamma, speciellt när vi ligger under. Detta är förstås inget som bara trollas fram. Men om jag som enskild spelare börjar tänka på att visa att jag vill minsann ha bollen, eller att jag går iallafall stenhårt in i närkamperna + visar med sitt kroppspråk att nu j-vlar är det nog, så är otroligt mycket vunnit. Detta gäller förstås alla, för även om man kanske inte är en person som gillar att prata på planen, kan man alltid låta kroppsspråket tala. Slutligen så är det förstås alltid surt att förlora, men det är bara att bryta ihop och komma igen till Ålund på lördag.
+++ Inget.
++ Pocka som utsågs till matchens lirare, imponerar ordentligt på mig. Samt uppryckningen som vi gör som lag, men även individuellt.
+ Ante och Brännis tillbaka i mittlåset igen, det känns lika bra som om julafton och semestern skulle gifta sig och skapa en ny högtid, Julester.
