Matchrapport Malå - Bureå
Säsongens sista match hägrade och vi välkomnade de redan klara seriesegrarna Bureå till Tjamstavallen Arena. Ett stort grattis till div.3 platsen och lycka till måste man ju ändå få säga. Men där räcker det, för vi hade inga som helst planer på att fortsätta vänligheten på planen. Vi ville vinna och avsluta på ett snyggt sätt, är trots allt mycket roligare att avsluta säsongen på ett bra sätt trots att det egentligen var en match mellan två lag utan nåt ”att spela för”.
Bureå är ett bollskickligt lag med kvicka spelare som gärna vill ha mycket boll inom laget. Dessutom har de John Eriksson som är riktigt duktig, en spelare som kan avgöra matcherna på egen hand. Så det skulle krävas att vi verkligen stod upp för varandra samt spelade klokt och disciplinerat för att vi skulle kunna ta hem ännu en hemmaseger.
Vi startade så här: Patrik (mv), Wänne (vb), Ante (mb), Bandaget (mb), Joel (hb) Matte S och Lasse W (mittfältare), Fritte (hy), Zhaver (vy), Wibban och Jocke (fw). Avbytare: Adam, Pocka, Ekmark, Macke.
Nu visade det sig att deras andralag hade en avgörande kvalmatch samtidigt som denna, så det var inte helt ordinarie lag som de hade kommit med. Men det spelade ingen roll för vår del och för vår motivation.
Vi startade i ett rasande tempo och satte en ordentlig hög press, speciellt på deras ytterbackar som inte såg alltför bekväma ut med bollen. Det gav resultat omgående, för efter bara fem minuter så gjorde Wibban 1-0 efter ett inlägg från Joel som han i kamp med Brännlund!? vann och nickade in. En smakstart.
Bureå såg mer eller mindre chockade ut och hade inget som helst motvapen mot den höga pressen, de försökte slå långt men fick aldrig tag i bollen och när de skulle rulla boll på marken så var det genast fullt med Malåspelare runt dem.
Ett andra mål låg verkligen i luften, och det kom. Wibban satte sitt andra mål för matchen efter ca 17 minuter. Det gick till så att Matte S hittade in ett fint instick mellan mittbackarna och Wibban som är en smart spelare hade redan glödgat igång gammdieseln till kropp, och efter att ha gjort en rivare kom han fri och rullade in bollen. 2-0.
Vi spelade verkligen ut hela vårt register och slet isär Bureås försvar gång på gång genom smarta löpningar från forwards, yttermittfältarna samt även ytterbackarna som gärna överlappade gång på gång. Mittfältet bidrog förstås också i offensiven och serverade fina bollar ut på kanterna eller instick i mitten. , och det kunde gott ha blivit både ett och två mål till.
Men då steg Mr. Stenlund in i huvudrollen (Jag alltså). Fick en boll utanför eget straffområde och tog emot den lugnt och behärskat, tittade upp och såg att en av deras spelare satte lite press på mig varvid jag bestämde mig för att skjuta iväg den. Tyvärr halkade jag till men jag hade ändå tid att sparka bort den, oturligt nog fick jag i detta ögonblick luggen i ögonen + att hamburgerdoften från kiosken nådde mina näsborrar, så det blev kaos. Jag ställdes inför ett flertal livsavgörande val:
1: Skulle jag peta undan luggen från ögonen och sparka bort bollen sen?
2. Skulle jag ha kvar luggen i ögonen och springa upp till kiosken och köpa en burgare?
3. Skulle jag sparka bort bollen och sedan bry mig om resten av problemen?
Jag valde förstås….alternativ 4. Att springa upp och köpa en hamburgare, springa ned på plan igen varvid jag märkte att jag fått för lite dressing på hamburgaren, så jag sprang upp igen och fyllde på med en tub, innan jag hamnade på planen igen.
Problemet var att motståndaren var nu så nära att när jag skulle rensa bort bollen sköt jag den på hans fot så att bollen rullade mot eget mål. Brännlund gjorde sitt bästa för att rädda situationen, men han mötte en motståndare som vägde ca15 kg, så när de satte axel mot axel så orkade han inte hålla emot (konstigt nog eftersom Brännlund hade 10 kg mustasch som sin backup) och reduceringen var ett faktum. Jag bad förstås om ursäkt till grabbarna samtidigt som jag petade bort luggen. Arg men mätt. 2-1.
Efter målet blev det lite mer avvaktat spel från vår sida och Bureå fick mer att säga till om, men de saknade spetskompetens denna dag och trots att de vaskade fram några halvchanser så blev det inget fler mål denna halvlek.
Halvleken slutade alltså 2-1, och vi hade gjort en riktigt bra första halva av matchen. Förutom jag och min fadäs.
Andra halvlek startade och Bureå som fått lite mer luft under vingarna av reduceringsmålet började att rulla boll mer och mer, medan vår press inte funkade lika bra som första halvlek. Men det var absolut inte tal om att de spelade ut oss, var bara lite jämnare än tidigare. De hade några fasta situationer där de flyttade upp mycket folk, men det tog försvaret lätt hand om.
Allteftersom tiden gick så började vi ta över igen och i matchminut 60 ungefär så punkterades matchen, mer eller mindre. Vi vaskade fram en hörna som Joel tog hand om, och om var tur eller ”kusinmagi” låter jag vara osagt. Men hörnan hittade Wibbans skalle perfekt och han nickade in den mellan benen på motståndarmålvakten. Hattrick av en Wikbergare för andra helgen i rad. 3-1.
Vi gjorde några byten i samband med detta och inhopparna visade lika god form som de som var kvar på planen. Vi fortsatte att pressa på och kring matchminut 80 så visade storebror Jocke prov på stor empati mot sin epa-körande lillebror. Efter ett längre anfall där vi skiftat kant kom ett hårt inspel efter marken till en i stort sett fristående Joecke, men istället för att lägga in den i mål så spelade han tillbaka den mot Fritte som dundrade in den i öppet mål. 4-1. Fritte blev så glad att han lovade på stående fot att Jocke skulle få hans finaste sten han hittat i Solviken.
Segern var förstås klar, men jag fick i slutet av matchen en liten mini revansch från mitt klumpiga agerande vi deras reducering. Bureå fick nämligen straff och gjorde mål, men han fick slå om den eftersom han stannat av vid ”inspringningen” mot bollen. Så han la upp den igen och sköt denna gång i mitt högra hörn, men där var jag redan och lyckades stöta bort den. Lite plåster på såren trots allt.
Matchen blåstes av och vi avslutade säsongen med två raka vinster, riktigt skönt. Bra insatser från samtliga spelare + avbytare, extra plus till Wibban förstås. Men det var en riktig laginsats som bäddade för denna seger.
Nu är det bara att börja ladda för nästa säsong.
+++ Wibban, och laginsatsen sett över hela matchen. Samt att Åbban skrivit på för ett år till.(eller hur Kenneth?)
++ Två raka hemmavinster.
+ Hämtpizzan efter matchen.
