Tankar och funderingar efter förlusten mot Övertorneå och inledningen av division 3
En krönika av Patrik Stenlund.
Det har nu gått ca en timme efter förlustmatchen hemma mot Övertorneå, en match som vi verkligen ville vinna och säkra vår första trepoängare. Nu blev det ju inte så tyvärr.
Vill bara säga att detta inte på nåt sätt kommer vara ett matchreferat, utan mer en krönika om tankar och funderingar som jag har om matchen, domarinsatsen m.m. Alltså som JAG har, inte vad någon annan tycker eller vad Malå IF står för eller vad mina lagkamrater tycker (även om säkert många håller med om en del, medan vissa inte gör det).
Först och främst är det otroligt frustrerande att inte vinna på hemmaplan, trots att vädret gjorde sitt bästa för att det skulle bli en fotbollsparodi istället för fotbollsmatch. Men vi kan absolut inte skylla förlusten på vädret, för det var ju knappast så att våra motståndare hade strålande sol och vindstilla i första halvlek.
För på Tjamstavallen SKA varje lag som kommer på besök vara glad om de får en poäng med sig, de ska förvänta sig att möta ett frustande anfallsglatt hemmalag som pressar motståndarna från minut ett, de ska aldrig få slappna av en enda sekund. Det är det Malå IF som brukar spela på Tjamstavallen. Tyvärr är det inte det Malå IF som spelade idag. Låter kanske hårt, men så känner jag. Med det menar jag inte att vi går på halvfart, inte bryr oss eller på nåt sätt ”inte vill” göra jobbet som krävs. Snarare tvärtom, vi kanske bryr oss för mycket helt enkelt, hur konstigt det än kan låta, vi är så rädda att tappa markering att vi backar hem istället för att pressa, vi tar det absolut säkraste alternativet istället för att utmana, vi hoppas att våra lagkamrater ska göra nåt ”speciellt”, och känslan som vi har att ”alla är emot oss och nu jävlar ska vi visa dom vilka vi är” har övergått till ”alla är emot oss titta vad synd det är om oss”.
Mycket kan förklaras med dåligt självförtroende som naturligt kommer när spelet hackar och poängen inte trillar in i den takt vi vill. Men alla som hållit på med någon slags sport vet att för att vända en dålig trend så krävs det en enda sak, och det är hårt jobb, både på träning och matcher. Fokus i 90 minuter både offensivt och defensivt. Då löser det sig och självförtroendet ökar. Enkelt sagt, svårare att göra. Men det är det som krävs.
Detta är INTE en sågning av vårt lag, spelare och ledare. Vi har bra spelare och ledare, vi är ett väldigt bra lag, och då skiter jag fullständigt f-n i vad en alibifotbollsexpert som Spante säger. Jag är nöjd med att vi aldrig, aldrig ger upp, oavsett vad som händer, det bevisas inte minst av poängen i Gällivare. Jag vill inte byta någon spelare/ledare eller ändra taktik.
Det jag vill är att vi ALLA lovar varandra och oss själva nu inför kommande matcher att NU FÅR DET VARA NOG! Nu ska vi visa vad vi kan, offra allt för att peta in en boll, fokusera på min markering istället för att titta på boll, utmana vår motståndare när läget finns och framförallt köra skiten ur oss så länge vi orkar. Nu är det dags att bli Malå IF igen, vi ska återigen känna känslan av att ”alla är emot oss och nu jävlar ska vi visa dom vilka vi är”.
Slutligen måste jag bara få kommentera den absolut sämsta domarinsats jag någonsin upplevt i hela min karriär, en insats som höll på att spåra ur helt och hållet p.g.a inkonsekvent dömande (åt båda håll). Är absolut inte en bortförklaring till förlusten och jag vet att det är inte alltid lätt att dömma. Men man måste få kritisera domaren också. Exempelvis:
- Missar när jag blir överkörd av en spelare efter att ha boxat bort bollen.
Hans förklaring i halvtid var:
"Jag såg inte vad som hände, för jag tittade vars bollen skulle hamna i nästa läge."
(Då måste han ha övernaturliga krafter, eftersom ingen visste var bollen skulle hamna innan jag hade boxat bort den.)
- Joel får frispark efter att ha sprungit med bollen och sträckt sig, var inte en motståndarspelare i närheten.
- En motståndarspelare springer framför vår frispark och blockar bollen så de får ett friläge.
- Motståndarmålvakten boxar Thomson i ansiktet i en nickduell, solklar straff.
Här ger han också en förklaring som är värd att nämna, nämligen att han menar först att det var målvakten som boxade bollen över eget mål. Sedan får han förstås frågan varför han inte då blåste för hörna, varvid han ändrar sig och säger att målvakten boxade bollen i huvudet och sen över ribban. Skitsnack säger jag.
Men som sagt vi förlorade inte matchen p.g.a. honom. Dock är det så att till slut rinner bägaren över, och det gjorde den idag och det var en enskild persons fel att stämningen blev hätsk. För oavsett om vi kan anses vara gnälliga, så var det idag fullt förståeligt.
Nu har vi tre tuffa bortamatcher innan vi ska spela hemma igen, men nästa gång vi syns på Tjamstavallen då kommer ni få se det riktiga MIF igen, var så säkra. För vi ger aldrig upp!
Ladda nu grabbar för kommande matcher: http://www.youtube.com/watch?v=yX39J_YyKbs&feature=related
