Vad hände sedan...?
En nostalgitripp signerad Patrik Stenlund.
Efter att ha läst Dick Jacobssons och Tobias Thomsons kommentarer på matchrapporten mot Bureå så började jag fundera lite grann. För trots allt har de två varit en del av den grönvita fotbollsvärlden här i Malå under en lång tid. Thomson gjorde dessutom comeback för nåt år sen men lämnade i vredesmod då han inte fick vara forward, straffskytt, mittfältsstjärna, tränare, ordförande, frisparksspecialist och inte heller starta en friskola i Hundberg som skulle anamma den Thomsonska livsfilosofin (vad det nu är).
Så frågeställningen var ganska enkel; vad gör alla gamla fotbollsspelare som representerat Malå IF idag?
Jag insåg ju snabbt att det skulle vara omöjligt att skriva om alla, så tyvärr fick jag helt enkelt skippa några spelare som betytt oerhört mycket genom tiderna. Men efter många timmars funderande och grubblande kom jag fram till de här kriterierna:
- Har spelat med undertecknad.
- Har alltid spelat boll med riktiga fotbollar, ej gamla djurpungar eller dinousarieben (tyvärr "Valle" Stenlund, Tony Frank, Tomas Johansson, "Benka" Stenberg m.fl).
- Har spelat minst en säsong i Malå IF.
- Har aldrig varvat undertecknad på löprundor genom åren (fick stryka denna kategori då det bara blev Erik Burman kvar att skriva om).
- Sist men inte minst, gjort avtryck på nåt sätt. Sportsligt och/eller individmässigt. Som exempel så har kanske inte Björn gjort så många mål genom åren, men är en trevlig prick och jag uppmanar er alla att hälsa på honom på Miklagård för en pratstund och eventuellt en liten promenad.
Hur har jag då gjort för att ta reda på vad de spelare som klarat av ovanstående kriterierna gör idag? Jo, eftersom jag inte har facebook så har jag ringt och pratat med de flesta inblandade, men även mailat, skickat brev, och hälsat på. I Lasse W's fall fick jag dock ansöka om lov att träffa honom i hans madrasserade rum där han fått diagnosen ADH, Aggressivt DomarHat. Men det löste sig också.
Kommer ej dela upp spelarna i positioner de spelat, ålder, eller annan rangordning. Det blir helt enkelt slumpvisa redogörelser.
Tobias Thomson.
Då :Var en stabil och nickstark mittback med otroligt fruktade inkast, hade även en period då han gjorde ett flertal mål på frispark. Är dock fortfarande skyldig föreningen 400 kr eftersom vi aldrig återfann matchbollen som han i ett fint frisparksläge dundrade över motståndarmålet-lappstan-Hultdins- Lainejaur och Springliden.
Nu: Påstår själv att han är rektor i Umeå, men efter noggranna undersökningar har det visat sig att han i själva verket försörjer sig själv och sin familj som säsongsanställd i teateruppsättningen av Anna och den långa farbrorn. Han är ju förstås den långa farbrorn, och ryktena säger att det har gått så bra att han nyligen har provspelat för rollen som Peter Crouch i hans självbiografiska film It`s a long way to my crouch.
Dick Jacobsson
Då: Malås Erlingmark, han spelade på nästan alla positioner och gjorde det väldigt bra. Hade en lägstanivå som låg i paritet med många andras högsta nivå, och efter att ha flyttats upp i banan så visade han att han kunde snubbla in ett eller annat mål också. (Förutom första säsongen i division 3 då han skulle ha kunnat stå inne i ett garage och missat garageväggarna.)
Nu: Efter att ha flyttat till Umeå och gjort klart lärarutbildningen så såg framtiden ljus ut, men eftersom Dick alltid gillat att skruva i motorer så bestämde han sig för att skjuta upp tanken på att jobba som lärare, och han startade istället ett eget bilmekanikerföretag. Dicks oljefingrar AB föddes, och han satsade hårt på att marknadsföra sig själv. Tyvärr fick hans reklamskylt ovanför Domus tas ned efter att kvinnogrupper ringt och klagat på hans slogan, "Vill du ha Dick? Ring 070-********". Så efter cirka 2 månader gick firman omkull. Har nu återgått till att jobba inom det kommunala och även blivit far, spelar dock ingen fotboll på fritiden utan håller enligt egen utsago mest på att meka lite sporadiskt. I detta nu håller han på att byta perkulator i hans nyinköpte 1967 Lotus 6000 turbo, intercooler, hardrive, 5-wheeldrive, double twinpipe, exhauler racerbil med 231 hk.
Jesper Eriksson
Då: En snabb mittback som mer än gärna hånade motståndarspelarna genom att låta dem tro att de sprungit ifrån honom, för att sedan öka farten och hånfullt sno åt sig bollen. Var efter jag snabbast i laget: han på att springa, jag till kiosken efter träningarna. Var otroligt lojal lagspelare som alltid gav 100% till laget trots att han varje morgon klev upp 04.20 för att mjölka korna. (Försov sig dock en gång och i ivern att reparera sitt misstag mjölkade han tjuren istället. De blev goda vänner)
Nu: Bor även han i Umeå och har sadlat om från lärare till att jobba i en måleriaffär, där han oftast hittas i lagret sniffandes på olika målarfärger för att försöka dämpa minnet när Gällivares Zlatko Zahovic sprang ifrån honom och gjorde mål. Ett minne som fortfarande sliter upp djupa sår i själen. Gillar att umgås med familjen, men ser även mycket filmer där Tjuren Ferdinand är favoriten.
Pelle Sjöström
Då: Fruktad målskytt som terroriserade backar i både division 4 och division 3, med sin snabbhet, styrka och aviga finter. Fick år efter år höra jublet från apbergets träbänkar, där han var självklar favorit. Kunde nog ha spelat högre upp om han velat men kärleken till den grönvita matchtröjan samt de förmånliga bonusarna i form av vägstädning, lottförsäljning, skottning av tak , fick honom att stanna. Tyvärr så drabbades han av den fruktade 1979-sjukdomen, där man plötsligt får kraftig benstomme och hakan självparar sig och föder fler hakor. Men lik förbannat gjorde han trots detta mål på mål, imponerande minst sagt.
Nu: Ännu en Umeåbo. Jobbar på Volvo (tror jag). Har även extra kurser på ABF där han lär framtida fotbollsspelare hur man absolut inte ska göra när vill filma till sig en straff (är ju faktiskt den sämsta filmaren i Malås historia, dock tät följd av den långa farbrorn TT). Har även lyckats bota sig själv från 1979-sjukdomen genom en kombinationen av motion och ett minskat kaloriintag, så grattis till det din jäkla smalis.
Anders Norberg.
Då: Kantspelaren som hämtades från den kända fotbollsakademin i Kriberg och som gjorde succe med sina aviga finter, fina inlägg och ett stenhårt jobb i varje match. Hans enda riktiga svaghet var dock att han hade en förkärlek att simträna i sligdammen, vilket gjorde att han missade ett par matcher då och då p.g.a förgiftning.
Nu: Eftersom Lars bor i Umeå så är det ju självklart att hans siamesiska tvilling även har bosatt sig där. Där utbildar han sig till lärare och har faktiskt i detta nu slutfört sitt senaste arbete, nämligen ”Hur man vägrar att stödja sin gamla förening genom att köpa en stryktipskupong i division 4 för 100 kr, a true story" av Anders N . Han fick faktiskt MVG på den uppgiften. Fotbollsmässigt så har han lagt skorna på hyllan på seriös nivå (tror jag) , även om han inte är sen att snöra på sig fotbollsdojorna när det vankas lite smålir tillsammans med sina gamla Kribergskamrater Skägget (Daniel B) och Finnen (Johan Lusikkakoski)
Erik Burman
Då: Bollvirtuosen från Lingonstigen som kunde briljera på ett sätt som ingen trodde var möjligt, för att i nästa ögonblick bli helt osynlig o.s.v. Jag vill minnas att vår gamla tränare Jörgen Jakobsson under en jämn och tät match suckade högt när Erik ”försvann”, men vägrade byta ut honom för att han visste att han var en spelare som kunde vara skillnaden mellan 0 och 3 poäng. Förutom att ha ett väldigt bra spelsinne och teknik så hade han nåt mer som i alla fall jag än idag värderar riktigt högt, nämligen ett otroligt förakt för att löpträna. Så det föll sig ganska naturligt att jag och han ”sprang” tillsammans, vilket gjorde att vi ofta kom ohjälpligt sist trots att vi genade så mycket vi bara kunde. Jag har nog aldrig sagt det förut, men tack för sällskapet Erik.
Nu: Umeåbo och familjefar, har slutat med fotbollen för ett par år sedan men jag tvivlar inte på att han skulle kunna frälsa nåt stadslag i knipa. Gjorde ett gästinhopp på träningen förra sommaren vilket var otroligt trevligt. Han hann även under den träningen visa att gamla takter fortfarande sitter i, både spelmässigt och
att gena i löpningarmässigt. Brukar ära sitt hemsamhälle med ett besök då och då, och har man tur och om man lyssnar riktigt noga så kan man höra ljuva toner av en gitarr från pappa Tollan och mamma Birgittas hus. Och då vet man att Malås egna Haile Gebrselassie har hittat hem igen.
Detta var del 1, nästa del kommer senare.
