Black Snappers - Ett år av gemenskap, framgång och oförglömliga minnen!
Man kan älska att sitta i soffan och njuta av att se Barcelona möta Sevilla, eller att uppleva stämningen på plats när Mexico tar emot Danmark i fotbolls-VM. Men det kan ändå aldrig mätas med den känsla som Black Snappers skapar bara genom att finnas till.
Det är svårt att låta bli att le när vi idag, ett år efter klubbens bildande, ser tillbaka på året som gått. Det var väl knappast någon som för ett år sedan riktigt vågade tro att Black Snappers skulle bli så stora som vi är idag? Att vi skulle ha två pokaler i prisskåpet, att vi skulle ha vart iväg på en turnering i Göteborg, att vi skulle vinna så pass mycket som vi gjort i Sollentuna eller att vi ens skulle ha ett rykte inom korpenfotbollen?
Ännu färre var vi nog som trodde att Black Snappers skulle bli den framgångssaga man är idag, efter att ha sett hur det såg ut under de mörka vintermånaderna uppe i Helenelundshallen. Snappers radade upp förlust på förlust och det var bara när motståndarna bestod av gamla lärare eller avdankade pingviner som Snappers hade något att sätta emot.
Ändå var det under den här tiden som grunden till framgångssagan lades. Det var här som Snappers lärde sig det absolut svåraste av allt inom fotbollen, nämligen att förlora. Truppen sammansvetsades också ordentligt och Black Snappers visade sig verkligen inte vara vilket kompisgäng som helst.
När sedan utomhussäsongen kom var ändå den otänkbara splittringen nära. Många var de som tvivlade på att spela i Rotebro, ännu fler var det som tvivlade på att behöva spela på grus. Men tack vare bra övertalningsförmåga och det faktum att Snappers är en väldigt tajt grupp så kunde laget räddas.
Inför utomhussäsongen spetsades också truppen till i och med värvningarna av James Kearing och Sebastian Andersson. Även Niclas Ström signades, men hans speltid har i skrivande stund inte hunnit bli mer än en halvlek mot Bandoleros, och med tanke på var han befinner sig just nu kommer det att dröja ytterliggare massa månader innan vi får se han i den svarta tröjan igen.
Utomhussäsongen började sen på bästa tänkbara sätt. En kylig afton i april slogs Bärselåna tillbaka med 3-0 och genast började förhoppningarna flöda inom Snapperslägret. En optimism och ett enormt självförtroende bredde ut sig inom truppen. Även om det inte räckte till seger i de två nästkommande matcherna så märktes det iallalfall hur hela laget njöt av att spela i en helt annat utsträckning än vad man gjort inomhus.
I slutet av maj kom nästa stora triumf när Snappers med endast en avbytare lyckades besegra värsta rivalen Passa Gary, efter att Linus Pettersson skickat in ett otroligt efterlängtat mål i slutminuterna. Efter den segern och storsegern i våromgångens sista match mot Gerard Butler FC var det tillslut dags för Snappers att ge sig iväg på årets höjdpunkt, nämligen korp-SM i fotboll i Göteborg, även kallat Korpiaden.
Den här resan hade det blickats fram emot under hela våren men ändå var det nära att den aldrig blev av. Två veckor innan avresa var det många detaljer som inte var på plats men tack vare den starka sammanhållningen skickades ett slagkraftigt lag västerut för att försvara våra färger. Tyvärr gick inte turneringen riktigt som man hade hoppats på och efter ett mediokert gruppspel som Snappers trots allt lyckades ta sig vidare ifrån väntade fjolårssegrarna KIF 75 i slutspelet. En match som milt sagt kom att bli historisk inom Snapperslägret. Trots ett massivt bollinnehav för KIF 75 och ett väldigt skickligt bolltrillande så lyckades Snappers ta matchen till ett straffavgörande där man olyckligt föll på grund av bristande rutin. Men de ska kommas ihåg att Snappers endast var 3 minuter ifrån att slå ut fjolårsmästarna ur Sveriges största officiella turnering för korplag.
Hemkomna från Göteborg var det dags för nästa turnering, den ”inhemska” ligacupen. Gruppspelet avgjordes en mulen junidag och självklart var Snappers det starkaste laget som också tog hem gruppsegern. Men innan det var dags för slutspelet, som hade schemalagts på hösten, så valde Snappers att visa upp sig på söder i Midsommarklenoden, som skulle bli Snappers första stora framgång.
Efter att ha tagit sig vidare till slutspelet som grupptvåa var det hjärtat som tog över och efter två mirakulösa matcher var Snappers ett av de två kvarvarande lagen i turneringen. Den första bragdmatchen spelades mot Bredäng där Snappers hämtade upp ett 1-3 underläge sent i den andra halvleken och avgjorde på straffar. Nästa bragd var när man besegrade gruppvinnarna DC´s 7even efter att den skadade Sebastian Svensson tryckt in segermålet i förlängningen. I finalen räckte dock Snappers inte hela vägen men den första pokalen var vunnen, och trots finalbesvikelsen var det stolta Snapprar som lämnade Zinkensdamm den här aftonen.
Och för två veckor sedan körde ligaspelet igång igen på hemmaplan och inför sista omgången har Snappers ett bra läge att ta klivet upp i Division 1. Dessutom lyckades Snappers efter en magisk vändning sista fyra minuterarna ta hem bronset i ligacupen och på söndag spelar laget slutspel i en stor turnering i Haninge.
Om någon hade talat om för mig i vintras att Black Snappers skulle bli den framgångssaga laget är idag, då hade jag förmodligen bara skrattat åt det dumma påståendet och gått därifrån. Idag har jag dock blivit överbevisad och nu känns det som att det bara är vi själva som kan stoppa oss från vad vi vill. För idag vet jag att kunnandet finns där, och ännu mer vet jag att framtiden är vår.
Så, GRATTIS SNAPPERS till ett år av gemenskap, framgång och många oförglömliga minnen. Men nu blickar vi framåt, för vi har massor att uppleva även nästa år!
