Ännu ett slutspel

Black Snappers första säsong inne i  Helenelundshallen förra vintern lämnade oftast mer att önska. Förlusterna duggade ganska tätt ju längre in i den mörka svenska vintern vi kom och det var en svår period sportsligt. Samtidigt var lagkänslan den bästa vi nånsin haft och vi hade jävligt kul tillsammans. Ju mer vi spelde tillsammans desto mer utvecklades vi som lag och under vårsäsongen lirade vi stundtals riktigt bra och vi fick inkassera ett par segrar. 

Våren kom och hela verksamheten flyttades ut och det visade sig att vi hade hittat vårt spelrum. Gång efter annan pulveriserade vi våra motståndare och lämnade dom inget annat än vårat stolta klubbmärke som ett spöke att fasa över. 

Hur det hela slutade har vi så många gånger redan pratat om så det tänker jag inte fortsätta med trots att det faktiskt är värt att nämnas många många gånger. 

Nu flyttar vi in igen och som försmak på ligaspelet fick vi testa våra kvalitéer inom Rudbecks väggar och den så omtalade Rudbeckscupen. Som vanligt kommer vi aldrig undan de regerande mästarna. Idag ställdes vi mot ruggiga Sam-laget redan i första matchen. 

I mina ögon gör vi inledningsvis en helt okej match. Vi håller om inte jämna steg så inte långt ifrån mästarna och vi låter dom inte spela ut oss för enkelt. Men de tuggade sakta men säkert sönder oss tills vi föll i bitar. Men jag tycker absolut inte vi ska skämmas för det vi gjorde på plan. Visst gör vi för enkla misstag och vi måste va bättre i positionspelet, såväl offensivt och defensivt. Men det som oroar mig mest är att när vi ligger under så tar vi ut vår frustration över varandra. Det hördes från de flesta håll idag, även undertecknads och jag tycker att det är tråkigt. Vi är inte ett perfekt lag och vi kan inte alltid vinna våra matcher. Men vi kan i alla fall försöka hålla humöret uppe inom laget. Det är inte alltid lätt att va positiv och peppa andra när man kanske gjort en rush på trettio meter för att sen se spelare stå och titta på utan att kämpa. Det är inte alltid lätt att motivera sig tillräckligt för att spela när man blir totalt utrullade. Men om vi tillsammans försöker sprida positiv energi hela tiden så kommer till och med en svidande förlust att kännas lättare.

Jag vill faktiskt ta upp ett exempel just här och det vår allas "Slam Dunk" Richard Hartman som jag tycker visar upp exakt det jag vill se mer från vår sida. Han är glad och positiv och ser verkligen ut att ha roligt på plan. Vi har en del att lära där. 

Vi är ett gäng tävlingsmänniskor i det här laget och vi har visat att våra vinnarskallar tagit oss till medaljplatser ett flertal gånger. Men även när man förlorar måste man kunna ha kul på planen. Jag kanske har sagt det här förut och kanske tjatar jag men jag tycker verkligen att allt känns så mycket roligare om man peppar varandra istället för att gnälla.

Men nog om det just nu. Vi vann de riktigt vikiga matcherna och visade att vi kan spela även inomhus. Om man jämför med i våras är vi mycket skickligare i passningsspelet och tempot har höjts avsevärt. Vi måste bli ännu bättre, det vet jag. Men vi är en bra bit på vägen.

Sen måste jag få uttrycka min åsikt om hela den individuella prestigen i vårt lag. Jag pratade om den efter matchen mot hyreshuset och jag tänker ta upp den igen. Vi måste tänka mer som ett lag istället för ett gäng individer. Linus, Att du gör 6 mål på två matcher idag är verkligen bra gjort och du förtjänar all beröm för dina iskalla avslut. Men saken är den att oavsett hur många mål du eller någon annan gör så innebär det inte att den spelaren betyder mer för vårt lag än nån annan. Det låter klyschigt när jag säger det men alla är lika mycket värda i det här laget. Vi har våra kvalitéer och vi har våra brister. Allihopa! Det är idag en individuell prestation från Linus att göra 6 mål. Det är en minst lika viktig individuell prestation från herr Stockeld att hålla nollan två gånger. Mini fick äntligen sätta sitt första mål i tävlingsammanhang och Usmans klack var bara så Usman och så fint. Så vi gör alla våra individuella prestationer som är viktiga men det är bara tillsammans vi presterar så pass mycket att vi återigen når ett slutspel. 

Jag hoppas ni inte tar det här för negativt för jag vill inte gnälla. Jag vill bara att vi fortsätter va ett lag som har kul ihop, både på och utanför planen och låter namnet Black Snappers lysa starkast i höstmörkret. 

Nu blickar vi framåt. Mot nya triumfer.

Always Snappers, Forever Black!

Jesper Tebrand2007-09-26 19:50:00
Author

Fler artiklar om Black Snappers