Snappers Adventskalender 2007 – 7 december
Snappers Adventskalender 2007 är Snappersredaktionens sätt att visa sin uppskattning till alla dem som följt Black Snappers under det gångna året. Det är dags att hylla, att minnas, och framför allt, att prisa! Här följer det sjunde avsnittet!
Igår var det dags för ett mindre hedersamt pris, nämligen Årets besvikelse. Niclas Ström, Haningekorpens domarkår och Fly Me var alla nominerade och juryns vinnande motivering löd ”Somliga gör allt som står i deras makt för att stoppa Snappers. För Fly Mes del handlade det om att sätta hela bolaget i konkurs, när delar av a-truppen anlitat företaget som transportmedel ner till Korpiaden. Ett gott skratt lockades fram hos de spelare som avvaktat, men det fanns också spelare som gärna klippt till en och annan person i deras styrelse på käften.” och vinnarna var alltså Fly Me. En fet paj kastar vi i redaktionen på er, innan vi åter låter minnena flöda.
Övertidsnicken
Snappers hade haft det mesta av spelet, ändå ledde Polk High med 2-0 när det återstod fem minuter av matchen. Fansen var uppgivna, spelet krampade och det skulle väldigt mycket till för att inte Polk High skulle snuva Snappers på bronspokalen.
Men så händer det, igen. Tebrand skyfflar iväg bollen mot mål. Den studsar på en motståndare, och helt plötsligt är det match i matchen igen. Tre minuter, det är vad Sune säger att det återstår. TRE minuter. Det är givetvis bråttom, ytterliggare en pokal står ju på spel.
Polk High börjar med bollen efter att Eriksson orutinerat varit där och tjafsat, taggad som han är har han glömt bort att det är laget som släpper in mål som börjar med bollen. Men det löser sig till slut, Sune lugnar ner situationen.
Tiden tickar, de två första av de tre sista minuterarna försvinner snabbt, ingenting händer. Men sen vaskar Snappers fram en hörna, och till och med Fröberg får kliva upp och känna på motståndarnas straffområde. Det är full kalabalik där inne när hörnan slås, Stockeld är uppe och viftar med barret efter bollen, men ingen Snapper får tag i den. Istället blir det Polk High som rensar. En olycklig rensning skulle det visa sig. För bollen träffar nämligen Eriksssons huvud, och seglar i väg i riktning mot målet. Bågen blir perfekt, målvaktens fingertoppar är inte i närheten, och bollen lägger sig retfullt i bortre gaveln.
Kvitteringen var ett faktum. Det omöjliga visade sig möjligt, och i den efterföljande straffläggning fick Pettersson och Stockeld ta på sig hjälterollerna när den svarta maskinen malde ner ännu en motståndare. Men kvitteringen, den satt långt inne.
Årets lojala:
För de flesta är ordet lojal synonymt med att vara Snappersspelare. Trots seriens tunnaste trupp lyckades man ro hem guldet, till stor del tack vare att så många dök upp till varje match. I Sollentunas lojalaste trupp är det ändå vissa som stuckit ut lite extra.
Tobias Eriksson
Med en närvarolista som slår de flesta har Tobias med största sannolikhet Snappers snart tatuerat i pannan. Bidrar med stor kämpaglöd och känsla när han ställer sig på plan, och många var det nog som grät en skvätt när Eriksson skandalöst avgick som kapten.
Patrik Kvistrum
Lagets riktiga fighter som inte tvekar att offra sig för laget. Man kan alltid räkna med Patrik på plan då han tillhör den ständigt minskande skara som aldrig dragit på sig ett kort. Trots en halvknackig målproduktion i början av året har han aldrig givit upp, utan istället bara fortsatt kämpa och nu i slutet har den riktiga utdelningen börjat komma, då han bland annat haft en svit på fyra raka matcher där han gjorde mål. Strongt!
Martin Stockeld
En mer given spelare än Stockeld får man leta efter. På sina 45 matcher hittills iår är han den enda i truppen som alltid varit med i startsjuan/femman, både vad gäller back och keeper. Har även tvingats acceptera sin plats i målet utan alltför mycket gnäll, efter en avlägsen dröm om att en gång få bli utespelare.
Vinnaren presenteras i morgondagens avsnitt av Snappers Adventskalender 2007.
