Guldvittring i svart nyans
Snappers har haft en innehållsrik säsong bakom sig med blandade resultat. Efter den snöpliga förlusten mot Snickers Lickers släcktes hoppet i mångas ögon. Men hoppet har återvänt till vår svarta trupp och på Söndag kan vi återigen skriva in oss i historieböckerna...
Vid niotiden den sjuttonde februari tidigare i år vandrade frustrerande och sorgsna Snapprar av planen och ner i de dunkla omklädningsrummen på det nedre planet i Helenelundshallen anskrämliga byggnad till idrottshall. Snappers hade då i tjugo minuter visat upp en skugga av sig själva som ledde till en oväntat, snöplig och minst sagt onödig förlust. I det ögonblicket Sune blåste av matchen va det många tomma blickar i Snappersled. Några insåg inte allvaret i det hela, Andra gjorde det alldeles för tydligt för att man skulle missa det. Chanserna till ännu en serieseger kändes bortblåsta och hoppet i de stolta Snappersbrösten skönk som stenar.
Två matcher återstod visserligen vid denna tidpunkt, två matcher som skulle kunna va vägen till den åtråvärda guldtrofén för de svarta krigarna. Men för att ens landa rätt på den vägen behövde vi hjälp. En hjälp som kändes avlägsen och knappast trolig. Vi behövde först och främst hjälp av Kista som som tabelljumbo behövde besegra oberäkneliga Täknik. Och om inte det räckte behövde sen Täknik ladda upp batterierna och besegra till synes oförstörbara F12. Och även om dessa små mirakel skulle inträffa behövde vi själva ta oss i kragen och vinna matcherna mot Urukai och F12 som spelas nu i helgen. Två lag som imponerat på samtliga i den här truppen. Det enda vi nu kunde göra va att be till högre makter om hjälp. En hjälp för oss att kunna stoltsera med titeln "Bäst i Sollentuna"
För två veckor sen kom första svaret på våra böner. Kista - Täknik 9 - 6 säger det mesta och ett stort steg i rätt riktning. Och nu i helgen hörde man att Täknik rest sig ur spillrorna och motat tillbaka F12. Och från till synes ingenstans hade vi nu fått den hjälpen vi så otroligt mycket behövde. Nu är vi tillbaka igen på allvar och nu handlar det bara om oss, om Black Snappers och vad vi vill och kan åstadkomma.
Ni har nu fått historian, Dags att prata om framtiden. På söndag spelar vi två av våra mest prestigefyllda och viktiga matcher i vår klubbs historia. Det handlar inte om en match i serielunken mot ett avdankat Passa Gary, Det handlar inte ens om en kvartsfinal i en korpenturnering söder om Södertälje. Det handlar för fan om Guldvittring och då handlar det om oss, och våran inställning till det hela.
Jag vill med detta säga att på Söndag ska vi tillsammans stå enade som en enda stor svart murbräcka och dundra fram över gummigolvet i ett rasande tempo och mota iväg allt som kommer i vår väg. Att vi kan klara det är självklart. Att vi vill det är ännu mera tydligt. Så frågan är egentligen hur mycket vi är villiga att offra för det här laget, för den här seriesegern och för den underbara känslan att vandra genom tillvaron som mästare.
När det gäller Snappers framtid känns den ibland mörkare ut än de dräkterna vi bär. Allt fler spelare är på väg bort och den framtid vi länge velat möta med hopp och entusiasm bleknar sakta bort i horisonten. Vad som händer framöver, vet jag inte men därför vill jag säga att det här är vår sista tid tillsammans som lag. Jag vill inte att det ska vara så, Jag tror inte det kommer bli så, men jag vill att vi ska tänka så när vi kliver ut på planen på söndag. Jag vill att alla ska se det som våra sista matcher tillsammans. Och detta för att på så sätt väcka varenda liten känsla i kroppen som har med det här laget att göra.
Jag vill att ni på Söndag präntar in alla gamla minnen vi har haft tillsammans de senaste tre halvåren. Jag vill att allt från den sköna kvällen för länge sen uppe på en vindsvåning i Töjnan till den magiska kvällen på Gillet den elfte september förra året ska sitta som ett färskt minne på näthinnan. Tänk Korpiaden, Tänk Midsommarklenoden, Tänk Sommarcupen, Eller tänk va fan ni vill som får er att fyllas med den där underbara känslan över att va lycklig. För jag vet vad det här laget har betytt för oss alla. Alla kanske inte förstår det nu men det vi har fått tillsammans med det här laget är något unikt och i grund och botten så djävulskt vackert. Det är en kärlekshistoria som tagit oss igenom åren och format oss till de individer vi är idag.
Snappers får aldrig försvinna. Men om det skulle hända så ska de sjunka ner i graven som fruktade mästare, Som bragdernas lag, som det mest oberäkneliga, sjuka och ta mig fan mest underbara laget världen skådat.
Så återigen, Spela som om de va er sista match. Fyll hela ert hjärta med de postiva ni fått från dessa år och använd sen den kraften till att sväva förbi våra prövningar på Söndag. Snappers föddes till att bli mästare. Vi har möjligheten att göra det till verklighet på allvar. Och tillsammans som en enad klubb har vi kraften att uppbåda mirakel. Det är ingen snack om saken längre, Vi vet, eller vi borde veta, att man aldrig ska ge upp, hur jävla tungt det än känns. För är det nåt jag tror på så är det att om man vägrar släppa taget och kämpar sig tillbaka, så når man det där åtråvärda man längtat efter.
På Söndag är det dags. 20:00 äntrar vi planen i våra nattsvarta dräkter. Och det enda jag kräver från er nu är att gå in dit med huvuden högt upp och med brösten fyllda med hopp. Och ni ska gå dit med inställningen att varenda litet andetag ni tar under den dryga timmen är för en tid av lycka, glädje och oförglömliga minnen. Varenda litet steg ni tar på den planen är för era bästa vänner som givit dig dessa saker. Och varenda liten sekund av den tiden på planen på söndag, ska tanken bara vara en sak och det är att kriga tills att Sune pustande blåser av pipan. Om vi lyckas med detta är vi mästare. För vi är Snappers, Och om vi tillsammans bestämmer oss för att vara just Black Snappers på söndag är vi mästare. För inget lag kan stoppa oss när vi bestämmer oss för att vinna. Så jag ber er en sista gång. Tänk efter vad detta lag har givit er de senaste åren. På söndag har ni fyrtio minuter på er att ge någonting tillbaka. Guldet ska hem.
Black Snappers!
