Black Snappers - Smirna Vjamjaj 7-1 (2-1)
Sista omgången. Snappers behövde minst en poäng mot Smirna för att säkra seriesegern, men för den som ville ha spänning var Gillet inte rätt plats att vara på denna afton. Efter många missade chanser i första halvlek var det proppen ur i andra och i och med segern försvarade Snappers sin titel som mästare i Division 2!
Laget som skulle få den stora äran att spela hem seriesegern för Snappers den här aftonen var till stor del samma manskap som lagt grunden under resten av säsongen. Saknades gjorde dock Rasmus Viksten som oturligt nog inte hade den minsta aning om vart han borde befinna sig den här kvällen. Jesper Tebrand hade dessutom dragit på sig halsfluss för tredje gången i ordningen den här hösten men trotsade sin mors spelförbud och spelade ändå.
När matchen sedan skulle starta fanns det bara ett problem. Bortalaget Smirna Vjamjaj som spelar i mörkbruna tröjor hade inget reservställ med sig vilket gjorde att båda lagen i princip såg svarta ut. Men domaren beslutade att matchen skulle genomföras med båda lagens nuvarande ställ, vilket gjorde att de första fem minutrarna mest handlade om att ta reda på vilka spelare som tillhörde vilket lag.
Snappers lyckades hitta varandra bäst så småningom och det tog inte lång tid innan man hade kopplat ett grepp om spelet. Med ett fint bolltrillande i backlinjen och på mitten väntade man ut sina motståndare och eventuella luckor. Det tog inte lång tid innan det märktes att det var Snappers som var det bättre laget, men trots det uteblev de riktigt heta målchanserna.
Kvistrum visade vägen
De senaste matcherna har Patrik Kvistrum varit riktigt het och en stor anledning till att Snappers lyckats hänga kvar i toppen, och dagens match var heller inget undantag. Efter lite strul i straffområdet hamnade bollen hos Kvistrum ute till höger som med ett löst skott i bortre lyckades överlista målvakten. Därmed hade han öppnat dörrarna och visat vägen mot en efterlängtad serieseger.
Kort efter ledningsmålet var det dags igen. Den här gången var det Snappers otroligt skickliga mittback Niclas Ström som hade följt med upp i ett anfall. Någon meter utanför straffområdet dök bollen sedan upp och målskytt som han är så nöp han till direkt utan att tänka. Skottet satt stenhårt bakom en överraskad målvakt och gav Snappers en betryggande ledning.
Smirna var dock inte så ofarliga som jag får det att låta utan man hade några uppstick lite då och då då man oroade Snappers försvarslinje. En gång ville det sig till och med så illa att man kom runt på högerkanten och lyckades överlista Stockeld i målet och hålla matchen vid liv. Det jämna, men missvisande, resultatet stod sig sedan hela vägen till halvtidspausen där det suckades lite över att matchen inte redan var avgjord.
Eriksson hade show
En som dock såg till att ta död på allt vad nerver innebär var Tobias Eriksson, som några minuter efter halvtidsvilan stod för ett äkta hattrick. Det första målet som innebar 3-1 kom på ett skott från straffområdeslinjen i det första hörnet, ett skott som inte såg helt otagbart ut för målvakten. 4-1 målet någon minut senare föranleddes av en ytterst precis passning från Tebrands hobbyskor där han chippade in bollen mellan två försvarare till en frilöpande Eriksson som bara behövde rulla in bollen i mål ensam med målvakten. Innan dess hade han dessutom hunnit med att få ett mål bortdömt ytterst tveksamt för hög spark.
Men det riktiga hattricket skulle komma. För några minuter senare fick han återigen bollen mitt på offensiv planhalva. Den här gången hade Eriksson två lagkamrater med sig samt två försvarare mot sig. Eriksson valde dock att avancera med bollen själv, göra ett ryck åt höger för att ge rum åt vänsterbössan och sedan dra in bollen i det bortre hörnet. Ett klassmål, av en klasspelare.
Vid det här laget insåg Smirna att matchen var förlorad och man satsade allt framåt. Det innebar stora ytor bakåt och på ett inlägg drog Tebrand in en vacker volley som innebar smått osannolika 6-1 och innan matchen var över hann Tobias Eriksson rulla in sitt fjärde för dagen i tomt mål då målvakten befann sig på utflykt på offensiv planhalva.
Flemström utstött av lagkamraterna
Sammanfattningsvis gjorde Snappers en mycket bra kollektiv insats fram tills dess att matchen urartade på slutet. Passningsspelet var riktigt vasst, men vassast på planen var nog Anders Flemström, som höll igång på sin kant hela matchen utan att få en enda passning. Han skrek och skrek efter bollen, hetsade lagkamraterna att jobba hem trots en stabil 5-1 ledning och var ruskigt taggad från start till mål. Så har nog aldrig Flemström setts förut, och frågan är när han kommer ses på ett sånt här stort spelhumör igen?
GRATTIS BLACK SNAPPERS - SERIESEGRARE DIVISION 2!
