SERIESEGER!
I underläge visade Palatset att man inte bara kan lira skönspel, man kan kriga också! 2-2 denna afton innebar inte bara Palatsets 17:e raka seriematch utan förlust utan också en femte mästartitel att placera i klubbhuset!
Efter en tillbakablick till förra matchen mot Gripen (2-0 seger) visste man att det inte var någon lätt uppgift som väntade ikväll och efter att ha sett ett nykomponerat Handikappbadet pressa Kockums Industrier i matchen innan anade man att även serierns sista match kunde bli tuffare än först väntat.
Kapten Malmgren förmedlade genst ut att han ville ha ett serieavgörande idag. Ingen avslappning utan full fokus på att att ta den där sista poängen som behövdes för att med 100% säkerhet kamma hem guldet.
Matchen började som väntat. Gripen pressade lika högt som i förra mötet lagen emellan, men de vitklädda förmådde inte tackla taktiken såsom man kommit överens om. Bredd på kanten så drar vi isär deras mittfält. I efterhand kanske man skulle fokuserat mest på tydliga löpningar från mötande spelare. istället placerade serieledarna ut sig som pjäser på ett schackbräde varpå det så kännetecknade dominarande passningsspelet uteblev från Paldiskis håll.
Istället blev det stressade uppspel och kamp. Något som passade Gripen bra, däremot inte sagt att det passade Palatset dåligt. Stommen i serieledarnas lag består ursprungligen inte av några tekniker, tvärtom. Jag skulle vilja beskriva laget som vältränade (vissa) slitvargar med bollsinne och en klok inställning till hur fotboll ska spelas, kryddat med individuella stjärnegenskaper och hårda skott.
Låt inte de vita tröjorna lura er - Paldiski smutsar gärna ned sig!
Palatset tog alltså upp kampen om andrabollarna på mittfältet, men befann sig plötsligt i ett läge med straff emot sig. Eneberg hade i närkamp med en, till storleken lite mindre, anfallare vunnit boll på ett, enligt domaren, regelvidrigt sätt och straff skulle slåss.
Lundqvist dök ned och klistrade bollen ända nere vid stolproten!
Strax därefter var det Enebergs tur att göra intryck vid andra sidan plan. Då Gripens målvakt väntade sig ett inlägg och var på väg ut kom istället ett smart och hårt skott längs marken och serieledarna hade tagit ett jättekliv mot guldet.
Ledningsmålet till trots infann sig aldrig det lugn i spelet som laget i vitt har patent på, utan di röde stressade återigen högt och kampen fortsatte.
Kvitteringen kom något oväntat då försvaret agerade nonchalant och ett skott gled in precis mellan burväktare Lundqvist och stolpen. Både onödigt och ovanligt.
Inte heller blev det bättre när bortalaget fick in ett ledningsmål i slutet av första halvleken och helt plötsligt var guldet inte på några villkor säkert.
I pausvilan påtalade kapten Malmgren återigen sin önskan att få ett serieavgörande denna afton och att en förlängd vinstsvit hade noll i betydelse mot risken att förlora seriesegern.
Palatset kom ut som ett mer bestämt lag i andra halvlek och skapade farligheter direkt. Bland annat ett skott som styrdes ut till hörna med oerhört litwen marginal.
Under matchens gång hade M. Andersson fått ett friläge och en finurlig klacktouch räddat. H. Andersson och Eneberg hade sett skott räddas och Savic hade fått se ett avslut retligt ta stolpens insida.
Men alltjämnt var det underläge för hjältarna i vitt som då och då fick se upp för farliga kontringar. Några ofarliga skott utanför, några Lundqvist med hyfsad säkerhet kunde fånga upp men även en del asvlut som Malmgren och Savic täckte precis framför mål.
Med cirka tio minuter kvar av matchen skulle dock 2-2 komma. Malmgren markpassade H, Andersson som lade upp för S. Diabaté vars direktskott gick under en kastandes målvakt och in i nätmaskorna.
2-2 och matchen hettade till. Gripen med mål att bli serietrea ville självklart neka Palatset seriesegern och serieledarna ville självklart vinna match 13 av 13 samtidigt som det viktigaste var att inte förlora.
Glidtacklingar avlöste nu varandra med knappt sekunders mellanrum och Savic knockades till marken i en fullständigt oproportionell satsning. Domaren visade upp det röda kortet och Gripen reducerades till 6 man. Nu kunde Paldiski äntligen spela runt på säkerhet och det var inte många minuter kvar. Innan matchen blåstes av hade Savic varit väldigt nära att med en yttersida peta bollen förbi den utrusande bortaväktaren, men styrningen blev fel.
När domaren blåste av matchen hade Paldiski Palace spelat sin 17:e raka seriematch utan att förlora (16 segrar) och tagit sin femte mästartitel genom åren, och i fotboll är det titlar som räknas. Att vinna tolv seriematcher inomhus i rad betyder ingenting, om man inte vinner titeln. Det oavgjorde resultatet idag var med andra ord lika viktigt som de tolv föregående segrarna!
Coach lyfter på hatten sin för Paldiski Palace! Värdiga segrare av Inomhusserien 7-manna 2008-2009!
